Idrott var från Kjell Fredrikssons tidiga år hemma i Dalsland och livet igenom ett av hans största intressen. Han var själv ingen oäven höjdhoppare (saxstilen) och idrottsintresset fick kraftig påspädning under uppväxtåren på 1950-talet, då stora arrangemang och svenska framgångar gick hand i hand. Och televisionen gjorde entré.
Så här han själv beskrivit upplevelsen när den svenske höjdhopparen Richard Dahl totalt otippad vann EM-guldet på Stockholms stadion 1958: ”Jag satt där framför radioapparaten och upplevde den totala tystnaden, när Dahl löpte an mot höjdhoppsribban – och så vrålet när han klarade. Tänk vad annorlunda det är idag, när höjdhopparen ber om publikstöd och klappar igång publiken!”
Den historiska fördjupningen, jämförelserna mellan dåtid och nutid, var ständigt levande och självklar för honom. Den var en stark, röd tråd i denna kulturpersons oförtröttliga förmedling av bildning och kunskap, också när det handlade om idrott.
När Värmlands idrottshistoriska sällskap, VIS, bildades 1984 var Kjell Fredriksson den som hade kommit med initiativet. I olika roller deltog han sedan i styrelsearbetet med en hängivenhet och ett engagemang som varade livet ut. Så sent som i vintras, då i rollen som hedersledamot, deltog han 82 år gammal i sitt sista styrelsemöte. Han slutade aldrig att generöst dela med sig av sin klokskap och sin aldrig sinande kreativitet.
Som sällskapets särskilde spanare mot omvärlden, där intet idrottsligt var honom främmande, hade han ständigt aktuella och relevanta rapporter att lämna till oss andra i styrelsen. Den humoristiska kryddningen saknades verkligen inte i denna rapportering.
En speciell känsla hade han för idrotterna som under 2000-talet fått allt svårare att göra sig gällande, som till exempel backhoppningen och skridskosporten. Han tvekade inte att utnämna den svårstavade japanen Kazuyoshi Funaki till backhoppningens störste genom tiderna, han som i OS i Nagano (1998) fick stilpoängen 20 av samtliga fem domare. Finsmakare var han även här, denne Kjell, som heller aldrig stack under stol med hur njutbart det var att uppleva den belgiska tennisstjärnan Justine Henins enhandsfattade backhandslag.
Samtidigt var han alls inte främmande inför det nya. Med både nyfikenhet och förundran betraktade han till exempel kampsporternas utveckling under de senaste decennierna.
När VIS 2019 utsågs till ”Årets idrottssällskap” av Centralföreningen för idrottens främjande var detta en belöning som gladde Kjell särskilt mycket. Ett år tidigare fick han personligen av denna nationella sammanslutning ta emot 2018 års diplom för ”Idrottslig kulturminnesvård”. Stående applåder och hurrarop från de 120 närvarande VIS-medlemmarna följde.
Det idrottshistoriska arvet efter Kjell Fredriksson är rikt; det kommer alltid att vara en uppfordran till vårt sällskap – och många andra – att aldrig glömma sambandet mellan den tid vi lever i och den tid som var.
För Värmlands Idrottshistoriska sällskap