Centerpartiet har redan sagt att de kan tänka sig att sitta i en socialdemokratiskt ledd regering, men kan de göra det om också Vänsterpartiet är med i koalitionen? Hittills har de varit avvisande, men det kan snabbt ändras.
En som faktiskt kan tänka sig ingå i en socialdemokratisk regering med Centern är Vänsterpartiet. Så sade i alla fall partiledaren Nooshi Dadgostar i en intervju i Göteborgs-Posten (17/5), även om hon inte riktigt har sitt parti med sig. Inte heller centerledaren Annie Lööf är med på tanken. Än så länge, är det bäst att tillägga. Minns när hon sade att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än stödja en S-regering, men så fick vi januariöverenskommelsen.
I sak har dock Dadgostar rätt. Sedan Liberalernas avfall så kommer den sannolika mandatmatematiken efter valet 2022 att kräva att alla rödgröna partier samarbetar – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Centern. Under förutsättning att dessa blir större än det blågula alternativet så torde det bli svårt för V och C att fortsätta sitta utanför.
Centerpartiet brukar visserligen nämna Vänsterpartiet som en omöjlig samarbetspartner samtidigt som Sverigedemokraterna. Men det har alltid verkat närmast pliktskyldigt, vilket Dadgostar också tagit fasta på när hon säger att "det verkar handla mer om att [Annie Lööf ] är väldigt engagerad i att utesluta Sverigedemokraterna".
Ett tecken på att Annie Lööf trots allt inte jämställer V och SD är att hon inte ens kan tänka sig att stödja en M-ledd regering som lutar sig mot SD, men att hon inte har några problem med att stödja en S-ledd regering som lutar sig mot V. Det är den outtalade grunden för att Jöken inte skall kollapsa, enligt uppgörelse (som ingen dock fått se) mellan statsminister Löfven och dåvarande vänsterledaren Jonas Sjöstedt. Det vore dock ett omaka par givet Centerns marknadsliberalism, men politik är u det möjligas konst. En ny rödgrön röra lär det dock bli.
Frågar man de ledande S-politikerna ute i kommunerna, vilket SVT har gjort (14/5), så är det en förkrossande majoritet som kan tänka sig att både bilda regering eller budgetsamarbeta med C – över 90 procent. Det är fler än som kan tänka sig detsamma med såväl MP och V.
Rätt motsägelsefullt blir det dock när nästan 50 procent samtidigt säger att Jöken var negativ (drygt 20 procent tycker den var positiv), men att det också var rätt att sluta överenskommelsen (97 procent). Hur skall de få den ekvationen att gå ihop är en gåta. Vad är det för regeringspolitik de förväntar sig skall komma av att släppa in C i regeringen?
Trycket för mer vänsterpolitik med stora skattehöjningar är stort från många socialdemokrater ute i landet. Samtidigt driver C på för skattesänkningar på jobb och företagande. Chansen för C att få gehör för en sådan politik hos de rödgröna är inte så stor, däremot hos en moderatledd regering. Men avståndstagandet för ett samarbete högerut är så stort att det går att ifrågasätta hur viktigt en sådan politik egentligen är för C.
Det finns en annan skala än den traditionella höger-vänster-dimensionen. Den rör mer kultur- och värderingsfrågor (och benämns rätt oriktigt ofta som GAL-TAN), och det är där som C tycker sig höra hemma mer med de rödgröna. Men i slutändan är det ändå de vanliga hårda ekonomiska frågorna som har betydelse, och skall C samarbeta med de rödgröna där är det bäddat för en ny röra.