Transrörelsen jagar feminister

Ledare
PUBLICERAD:
I skottgluggen – Kajsa Ekis Ekman.
Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT
Det pågår en politisk strid mellan den klassiska feminismen och den nya transrörelsen. Tonen är hätsk och framför allt transrörelsens sak tycks locka många opportunister som ser en chans att rättfärdigt få kasta sig över den som vågar tycka annorlunda.

Från Förenta Staterna och Storbritannien vet vi att en vanlig strategi för den här rörelsen är att smeta beskyllningar om transfobi på kritiker och sedan försöka påverka arbets- och uppdragsgivare att ta avstånd från personen. Det kallas ibland deplattformering eller ”cancel culture”.

Ett känt exempel från i fjol var drevet mot den kända författarinnan och feministen J K Rowling, känd främst för böckerna om Harry Potter. Rowlings brott i transrörelsens ögon var att säga att ordet kvinna är rimligare att använda än ”person som menstruerar”.

Också i Sverige gäller striden just nu själva begreppet kvinna. Startskottet för debatten här var boken ”Om könets existens” (Bokförlaget Polaris, 2021) av Kajsa Ekis Ekman som kom ut i april. Hon vill varna för att den traditionella kvinnokampen kan försvåras om samhället språkligt suddar ut gränserna mellan män och kvinnor.

Det är en tes som rimligtvis borde kunna diskuteras sakligt bland dem som vill verka både för ökad jämställdhet och för inkludering av transsexuella. Men Ekis Ekman blev genast utsatt för en hagelskur av ovett. Kritikerna påstår att hon ingår i en internationell högerrörelse och att hon grundar sig på konspirationsteorier. Att Ekis Ekman försöker svara sakligt gör ingen skillnad för mobben.

Strategin att svartmåla och socialt avskärma den med annan åsikt verkar tyvärr fungera även i Sverige. Förra veckan meddelade Mittuniversitetet att de ställer in ett forum där Ekis Ekman skulle ha deltagit. Orsaken var att ”människor skulle känna sig kränkta”, meddelade lärosätets företrädare, som också påtalade att universitetet inte är en plats för ”transfobi och transhat”.

Ett exempel på utsuddande av gränser som bland andra Ekis Ekman tagit upp i debatten är Vårdguiden 1177 och det politiserade språk som används där. Exemplet fick tidigare utrikesministern Margot Wallström (S) att i sociala media skriva:

”Kan det verkligen stämma att Vårdguiden rekommenderar att man skall sluta använda orden kvinna och man, inklusive i sammanhang där det handlar om graviditeter och prostatabesvär?!” ”Jag ställer frågor här ibland och nu blir den: tror ni att man kan göra en sån här sak utan konsekvenser? Kan vi som fortsatt vill bli kallade kvinnor eller män få göra det och samtidigt försvara transpersoners rättigheter?”

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Wallström utmålades som insinuant och transfobisk. I kören hördes miljöpartistiska politiker, en uppburen kulturredaktör på DN och till och med en tidigare moderat talskrivare.

Att människor som själva arbetat för jämställdhet, som Kajsa Ekis Ekman och Margot Wallström, kan bli utsatta för sådana här drev visar hur farlig väckelsekulturen som vuxit fram kring identitetspolitiken är.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.