Reaktionerna kring några uppmärksammade brottshändelser den senaste tiden har varit många och stundtals hätska.
Det blottar med viss rätt ett missnöje kring hur polisnärvaro och rättstrygghet fungerat i Bengtsfors och i övriga Dalsland under många år.
Så sent som i höstas aktualiserade Dalslänningen problemen med en stor artikelserie i efterdyningarna till förra sommarens många brott och incidenter. Vad som uppmärksammats i de senaste inläggen på Dalslänningens insändarsida i tidningen och på www.dalslanningen.se, liksom den rapportering som förekommit det senaste året är egentligen inget nytt. Men det är bra varje gång trygghetsfrågorna och polisnärvaro hamnar i fokus. Bläddrar vi bakåt i tidningen finns liknande debatter decennium efter decennium. Ända till den kampanj som gick ut på att rädda polisstationen på orten. Stationen räddades lyckligtvis, men det har dröjt till i år innan den åter bemannades. I alla fall en framgång.
Det har talats om medborgargarden, och att sätta kriminella element på plats förr. Vad som nu hänt är att det omsatts i handling och blivit offentligt känt.
I mångas ögon sticker det faktum att tre, av allt att döma ostraffade män som kanske tagit saken i egna händer, nu suttit häktade i snart en månad samtidigt som det finns otaliga bevis på brottslingar som släppts ur häkte efter bara några timmar, eller någon dag.
Detta är ett märkligt förhållande som luttrade poliser ofta är frustrerade över och uppfattar som att polisarbetet inte lönar sig.
Medias rapportering från andra håll i landet visar liknande förhållanden. Ett par exempel som berört många, är de kriminella som upprepade gånger kört stulna bilar drogpåverkade och orsakat andra människors lidande och död. Bara i Bengtsfors kommun har Dalslänningen det senaste året rapporterat om sådana händelser som kunde slutat riktigt illa. Utöver skadegörelser, stölder, vandalisering rån av Apotek och Systembolag, maskinstölder med mera.
Inte har det blivit bättre av att polisen i flera av dessa fall vi beskrivit, misslyckats med att ta sig till brottsplatsen i tid eller reda upp vad som hänt. Det är givetvis väldigt illa och skadar förtroendet.
Att polisen inte kommer vid ett brott kan självklart inte försvaras, men med de dåliga resurser som ges utifrån politiska beslut finns det förstås en förklaring till att allt inte fungerar som det borde. En del tyder på att polisen nu försöker komma tillrätta med problemen genom att förbättra sin organisation. Polisens problem i dag bottnar i dåliga politiska beslut under mycket lång tid så att organisationen sakta fått förfalla på samma sätt som känns igen från försvaret. Till sist blir läget kritiskt när resurserna plötsligt behövs på allvar.
Värre är, och det är vad ilskan i Bengtsfors handlar om, att vanekriminella släpps lättvindigt och framförallt att straffen är så rent ut sagt mjäkiga. Denna del i brottsbekämpningen borde det vara lättare att fatta snabba beslut om, förutsatt att politikerna agerar. Det är sannolikt lättare att skärpa straff och hålla buset länge bakom lås och bom i nybyggda fängelser, än att snabbt bygga upp en större och kompetent poliskår. Åtgärden avlastar också polisen och är rätt väg att börja på. Om viljan finns. Annars finns risken fortsatt att människor fortsatt tar lagen i egna händer. Det är inte bra för någon.
Thomas Wallin