Insändare: Lärare larmar – vi orkar inte längre

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Flera av mina kollegor väljer att söka sig utanför skolsektorn, skriver "Lärare som tröttnat på förutsättningarna".
Foto: Gorm Kallestad/TT
Skolan ska vara likvärdig, den frasen känner vi alla som är med arbetare inom skolan mycket väl till. Dock är jag kraftigt ifrågasättande på vilket sätt som politikerna i Karlstad kommun tycker att våra elever inom våra olika skolor i kommunen har en likvärdig skola.

De ekonomiska anslag som ges till skolledarna på respektive skola baseras på SALSA vilket är en sorts beräkningsmodell för en skolas upptagningsområde utifrån olika socioekonomiska förutsättningar. Man tillger skolledarna anslag utifrån den beräkningsgrund som SALSA ger samt det antal elever som tillhör respektive skola. Den förutsättningen i sig ger skolorna väldigt skilda förutsättningar att bedriva en likvärdig skola för alla.

Exempel på det är att skolor som har ett högt SALSA-värde men också många elever har otroligt bättre förutsättningar att bedriva en god undervisning om man jämför med skolor som har få elever i sitt upptagningsområde men också ett högt SALSA-värde.

Det som på papperet kan verka som en likvärdig tilldelning av pengar missar det faktum att uppdraget som skolorna har är det samma oavsett om skolan har få eller många elever. En skola med få elever får ett litet anslag men lärarnas uppgifter är fortfarande detsamma men kollegorna är där få eftersom rektor inte har möjlighet att fördela uppgifterna på fler huvuden. Är ni med på det?

Ska exemplifiera:

En stor skola såsom Råtorp har en större budget i sig vilket innebär möjligheten att anställa fler som kan dela på uppgifter kontra de små enheterna som Väse eller Vallargärdet skola. Det innebär vidare att lärarna på Väse eller Vallargärdet har en mycket större trängsel i sitt uppdrag vilket kan vara exempelvis en högre undervisningstid och fler vid-sidan-uppdrag som i sig måste finnas. Tänker exempelvis på vikarieanskaffning eller ekonomi/inköp. Det i sin tur innebär att eleverna på de små enheterna riskerar att utsättas för personalbyten vilket i sig skapar en otrygg miljö och svårigheter att säkerställa en likvärdig skola med möjligheter till de bästa förutsättningarna.

Att beräkna skolans anslag på SALSA är en beräkningsgrund men den baseras på teori, inte praktik. Elever som må bo i ett samhälle som har på papperet en god socioekonomisk standard har lika ofta som elever i andra områden svårigheter som vi måste hantera och som vi vill hantera. Dock orkar vi inte längre. Flera av mina kollegor väljer att söka sig utanför skolsektorn trots 4-5 års universitetsstudier och lån därefter på grund av de undermåliga förutsättningar som finns att göra ett gott arbete som man som student sett fram emot.

Det i sig skapar ett samhällsproblem på sikt, de lärarna som har ork att stanna kvar blir färre och färre. De ersätts med mer oerfarna lärare som inte helt ovanligt slutar efter en kort tid då de inte orkar med arbetsbördan. Elever utsätts för en orimlig rotation av lärare och relationer.

Som jag ser det är det här ett problem för såväl politiker men också för de tjänstemän som arbetar på politikens uppdrag. Tjänstemännen måste bevaka och tillgodose anställdas möjligheter att utvecklas men också att stanna kvar samt medborgarnas rättigheter till en god och likvärdig utbildning. Det sker inte idag i Karlstad kommun.

Lärare som tröttnat på förutsättningarna

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.