Skärpning ni som skräpar ned

Ledare
PUBLICERAD:
Jogga och plocka skräp.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Varje år får cirka 5 000 svenska kor i sig metallbitar som likt rakblad skär sönder magen. Ofta beror det på att aluminiumburkar har slängts i diket. Därefter har burken blåst in på åkern och skurits till småbitar när bönderna skördat gräset som sedan blivit till foder åt korna.

Att under en promenad längs en landsväg ta med en plastpåse och plocka med sig burkar och annat skräp, kan bokstavligen rädda livet på en ko. Dessutom gör man sig själv och sina medmänniskor en tjänst – promenaden blir så mycket trevligare när man slipper se skräp i naturen.

Just nu pågår ”Skräpplockardagarna”. Det är organisationen Håll Sverige Rent som bjuder in barn och ungdomar att vara med och plocka skräp i sitt närområde. Hittills har 760 000 skräpplockare anmälts till kampanjen, vilket är 50 000 fler än förra året. Enligt Håll Sverige Rents ”Skräprapporten 2020” har frågor som handlar om nedskräpning fått ett allt större genomslag i nyhetsbevakningen de senaste åren.

Allt fler har blivit medvetna om nedskräpningen och vill göra något åt den, vilket är mycket positivt. Under senaste tiden har vi bland annat kunnat se en ny trend växa fram som kallas ploggning – det innebär att motionärer kombinerar joggingturen med skräpplockning.

Var tredje person som skräpar ned uppger att det berodde på att det inte fanns någon papperskorg. Man kan tycka att det är en dålig ursäkt, men om vi vill att människor skall göra rätt måste vi också göra så det blir enkelt. I städer är det nödvändigt att det finns gott om papperskorgar som töms tillräckligt ofta så att de inte fylls upp.

Om det ligger skräp på trottoaren är det troligt att fler människor slänger sitt skräp där, eftersom det redan är nedskräpat. En skräpig stadsmiljö bidrar till otrygghet. Upplevelsen blir att ingen tar ansvar för det offentliga rummet. Det som började med ett godispapper på marken leder till mer slängda sopor, graffiti och krossade fönster.

Även från politiskt håll har nedskräpning under senare år fått en ökad uppmärksamhet. Polisen har fått möjlighet att bötfälla personer som slänger sådant som snabbmatsförpackningar på marken eller som lämnar kvar engångsgrillen vid badplatsen. Flera partier vill att även den som slänger en fimp eller tuggummi på gatan skall få böter. Men vill vi bli av med skräpet i städer och i naturen är det först och främst en förändring av attityder som krävs.

Att stärka människors relation till sitt kvarter och sitt friluftsområde är den bästa metoden att minska nedskräpningen. Vi måste förstå att ett gott samhälle är summan av allas goda handlingar. Politiska beslut har betydelse, men varje medborgare måste anstränga sig för att upprätthålla personligt ansvar samt omsorg om den stad och landsbygd vi gemensamt satts att förvalta.

När det handlar om att värna naturen förefaller gräset ofta vara grönare på andra sidan. Att exempelvis engagera sig för hotade djurarter i fjärran länder verkar ibland vara mer angeläget än att måna om närmiljön. Kanske är det bekvämare att ge varje månad ge pengar till något internationellt ändamål än att kavla upp ärmarna och göra en insats där man bor.

Att slänga skräp i naturen borde vara lika socialt oacceptabelt som att ägna sig åt djurplågeri. Genom att plocka upp en burk ur diket kan du vara med och skicka den signalen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.