Föreningsfrihet måste gälla alla

Ledare
PUBLICERAD:
Justitieminister Morgan Johansson (S) tar emot betänkandet från kommittén om förbud mot rasistiska organisationer.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Att förbjuda deltagande i rasistiska organisationer bryter inte bara mot grundläggande friheter, utan kommer också i praktiken att bli verkningslöst.

Riksdagens parlamentariska kommitté om förbud mot rasistiska organisationer har inkommit med sitt betänkande (4/5). Detta är inte första gången som frågan behandlas, åtminstone sju olika utredningar har tidigare diskuterat liknande förbud. Däremot är detta första gången som någon kommitté förordar att ett förbud skall införas.

Mängden utredningar vittnar om hur kontroversiellt förslaget är, liksom det faktum att det knappast rådde enighet i kommittén. Hela tre riksdagspartier reserverar sig mot förslaget: Liberalerna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Och det av goda skäl. Men sov Moderaterna och Kristdemokraterna under behandlingen?

Föreningsfriheten är en fundamental demokratisk rättighet. Det är genom att organisera sig gemensamt som medborgare kan utöva politisk påverkan och utmana sittande makthavare. Därför måste föreningsfrihetens ramar vara så breda som möjligt. Inte för att skydda extremister i sig, utan för att ingen skall klassas som extremist, och berövas sina rättigheter, av misstag.

Kommitténs förslag är tyvärr ett gott exempel på faran i att försöka begränsa föreningsfriheten. Det förbjuder deltagande i, och samröre med, ”rasistiska organisationer”. Vilket avser sammanslutningar "som genom brottslighet förföljer en folkgrupp”. Men hur skall det avgöras vilka sammanslutningar som gör det? Måste det stå i stadgarna? Skall det ske regelbundet? Hur många gånger? Hur stor andel av medlemmarna måste i så fall delta i brottsligheten? Räcker det med att känna till den?

Avgränsningsproblematiken blir uppenbar trots kommitténs försök till tydlighet. Eftersom alla medlemmar riskerar upp till två års fängelse är sådan osäkerhet knappast rimlig. Farhågorna stillas inte heller av att det enligt betänkandet ”inte är nödvändigt att åklagaren i alla avseenden kan precisera vilka konkreta brott som har begåtts”.

Men även om dessa frågetecken rätas ut uppstår det parallella problemet att inskränkningarna i föreningsfriheten lär bli verkningslösa. Då en rasistisk organisation, enligt lagförslaget, förföljer genom brottslighet är verksamheten, per definition, redan olaglig. De personer som förslaget är riktat mot kan alltså redan lagföras i dag. Om inte för själva handlingen så för medhjälp, försök eller stämpling.

Därtill är det långt ifrån klart att ett förbud mot organisationer faktiskt slår mot det våld som utövas av vit makt-rörelsen. Kommittén utgår från Säkerhetspolisens varningar om att aktiviteten bland våldsbejakande extremister har ökat. Men enligt Säkerhetspolisen begås brotten inte längre nödvändigtvis av personer som faktiskt är med i organisationer – en utveckling som bedöms fortsätta de närmaste åren.

Säkerhetspolisen varnar också för att extremismen kan gå under jord om samröre förbjuds och därmed bli svårare att övervaka. Kommitténs förslag lär alltså bli kontraproduktivt. Som så ofta leder rättighetsinskränkningar till att både frihet och säkerhet inskränks.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.