Det gick överraskande snabbt! Liberalerna har gått samman med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna om en skärpning av migrationspolitiken. Det förändrar spelplanen i svensk politik.
Sedan Liberalerna deklarerat att de tänker lämna januariöverenskommelsen efter höstens statsbudget och förespråka en borgerlig regering i valet nästa år, har en stor fråga ändå varit hur de skall förhålla sig till de förkättrade Sverigedemokraterna. Många liberalpartister hyser djup motvilja mot det partiet, och är heller inte nöjda med att överge samarbete med de rödgröna.
Därför skulle man kunna tänka sig att partiledaren Nyamko Sabuni och partiledningen skulle ligga rätt lågt. Men uppenbarligen har man gjort den korrekta analysen att det är bättre att slita av plåstret nu och få det ur världen en gång för alla. Att dessutom göra det i den känsligaste av alla frågor – migrationspolitiken – kommer att göra det lättare i en mängd andra frågor.
Att förslagen i stort sett är desamma som Liberalernas egen motion i frågan gör att det bara blir pinsamt när statsminister Stefan Löfven (S) säger att det är SD som håller i taktpinnen. Det är ju L som håller i taktpinnen! Förslagen är också en minsta gemensam nämnare för de fyra partierna, men politik är det möjligas konst och även om M, KD och framför allt SD vill gå ännu längre så är det ändå en betydande skärpning jämfört med regeringens migrationspolitik.
Dessutom så motsvarar i stort sett de fyras förslag de förslag som togs fram av den parlamentariska migrationskommittén och som Socialdemokraterna ställde sig bakom. Så man kan säga att de fyra partierna nu vill driva S migrationspolitik, eller i alla fall det som var S-politiken innan man vek ned sig för Miljöpartiet. Det kommer att bli svårt för S att brunmåla detta, även om de lär försöka.
Rent sakpolitiskt innebär förslagen bland annat att vuxna utan asylskäl inte skall kunna få stanna, att det blir språkkrav för att få permanent uppehållstillstånd, skärpta försörjningskrav för anhöriginvandring och betydligt färre undantagsmöjligheter. Det är otillräckligt men ändå det som det finns en möjlighet att få igenom riksdagen, beroende på hur Centern ställer sig till de olika punkterna.
Det här öppnar också för de fyra partierna att enas om andra frågor, något som blev tydligt under partiledardebatten i SVT:s Agenda i söndags. Det finns en samsyn när det gäller bland annat energipolitiken och kärnkraften, om den ökade arbetslösheten, om kunskap och ordning i skolan, och om att säga nej till att stänga Bromma flygplats och bygga höghastighetsjärnvägar.
Hur det sedan kommer att se ut efter valet 2022 vet vi förstås inte. Om L kommer att klara sig kvar i riksdagen och om de då kommer att behövas som underlag för en borgerlig regeringspolitik. Det är fullt möjligt att driva en skarpare migrationspolitik då, beroende på de parlamentariska förutsättningarna.
I alla händelser är det dumt att skapa onödiga låsningar kring vilka man kan samarbeta med eller vilkas stöd man kan välkomna. Att Liberalerna nu insett det öppnar nya välkomna möjligheter i svensk politik.