Insändare: Vad händer med psykiatrin i Karlstad?

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
"De patienter som har proppats fulla med mediciner av alla de slag så de knappt orkar ha ett liv, får de en sjukskrivning?" Det undrar insändarskribenten.
Foto: Lee Jin-Man/TT

Kan någon ansvarig på vuxenpsykiatrin i Karlstad förklara vad som händer just nu hos er? Inhyrda läkare skriver helt påhittade antaganden i patientjournaler och är otrevliga, föraktfulla och respektlösa i de samtal patienter får via telefon.

Följande samtal utspelades mellan läkare (inhyrd) på psykiatrin och patient förra veckan:

"Jaha? Så vad ska jag hjälpa med? Jag tänker inte hjälpa, du tar varken medicin eller har samtalskontakt här. Du står i kö, det kan ta flera år bara så du vet."

"Jaha? Men jag behöver sjukskrivning för att ej få glapp i min inkomst?"

"Du får söka sjukskrivning någon annanstans, tänker inte hjälpa."

"Men jo? Så kan du inte göra?"

"Du får söka sjukhuset. Du tar inte medicin, du får skylla själv."

"Men..?"

"Ok, jag hjälper, men bara denna månad. Du får till 1 maj sen får du ta kamp med annat ställe."

"Jaha? Var då? Hur då?"

"Ja, annat ställe, inte mitt problem. Jag skickar kopia på posten."

Läkaren lägger på luren utan att avsluta samtalet på ett värdigt sätt.

En veckas sjukskrivning... Hur har ni tänkt att den patienten ska kunna reda ut sitt liv på en vecka? Om det vore så enkelt skulle ju inte ni behövas över huvudtaget?

Detta har tydligen hänt många den senaste tiden. Vad vill psykiatrin uppnå med detta tillvägagångssätt? Att fler utsparkade patienter kommer att ta sina liv? Hur många patienter får verkligen den vård de behöver nu hos psykiatrin?

Antalet hemlösa i Karlstads kommun kommer att öka katastrofalt den närmaste tiden för utan en sjukskrivning inga andra bidrag, inte ens ett socialbidrag tydligen...

Hur har ni tänkt att dessa personer ska kunna klara av att ha ett liv?

De patienter som har proppats fulla med mediciner av alla de slag så de knappt orkar ha ett liv, får de en sjukskrivning? Och de som försöker att välja alternativa vägar till friskskrivning genom att ansöka om samtalsterapi får till svar " det är flera års kö". Men de har ju redan stått i flera års kö?

Som nära anhörig känner jag mig så fruktansvärt förtvivlad att psykisk ohälsa fortfarande inte är att betrakta som en sjukdom vilken som helst. Vi har inte kommit längre nu än för många, många år sen.

Vad som ska hända min släkting vågar jag inte ens tänka. Men återigen väcks min oro över vad ett liv är värt... Och vilka ni är som sitter och gömmer er bakom en telefonlur och delar ut avslag på sjukskrivningar likt en domare delar ut straff i en domstol.

Men till och med en fånge/intern får mat, husrum, läkarvård. Det är mer än man får som utskriven patient hos psykiatrin i Karlstad.

Nära anhörig som inte kan vara tyst längre

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.