Fåren ligger och dåsar i värmen. Det är i skrivande stund en härlig värme utomhus. Lamningen har startat och vi har än så länge fått 18 lamm. Det är trivsamt men intensivt jobb att vara fårbonde under lamningen. Man är som i en bubbla.
Men så kommer jag att tänka på livet utanför fårhuset, och blir förtvivlad. Det råder pandemi, som bara ökar och det är en kamp att hinna med vaccineringen.
Jag tänker också på det ofattbara, att det har på tre veckor mördats fem kvinnor av fem män i Sverige som de har eller har haft en relation med. Jag blir så ledsen. Statistiskt sett är kvinnor och barns farligaste plats i hemmet. Det är helt sjukt! När jag hörde detta för cirka 20 år sedan, trodde jag knappt det var sant. Men tyvärr är det så och det som skrämmer mig är att det inte blivit någon bättring.
Nu har dock flera politiker lovat krafttag. Jag hoppas att alla de som denna gång lyft problemet och vill se förändring orkar hålla ut. I Peter Frankes ledare i VF vågar Peter skriva om problemets källa. ”Våldet mot kvinnor är en nedärvd patriarkal tradition som finns i de flesta kulturer, även den svenska.” Peter fortsätter: ”Idag är det de slagna kvinnorna som måste fly med sina barn till kvinnojourer och sitta instängda i skyddade boenden. Männen trotsar kontaktförbud och fortsätter trakassera kvinnorna.” Detta är ju helt absurt och jag har länge varit förtvivlad över denna verklighet.
Det är också skrämmande att våra kvinnojourer inte drivs helt av staten. Och det är absurt att trossamfund som inte har samma värdegrund som vår svenska om jämställdhet kan få statliga bidrag, där de menar att kvinnan ska underordna sig mannen. Det sänder inga bra signaler.
Jag vill se en nollvision om mäns våld mot kvinnor. Och för att komma dit måste hela samhället sträva ditåt. Vården, polisen och civilkuraget måste öka ihop med hårdare straff. Och ni män som vill få stopp på våldet måste engagera er. Annars kommer vi inte få en förändring. För det var när män också började tåga med i protestmarscherna för att få kvinnlig rösträtt som det till sist lyckades.
Hoppas nu vi får se fram mot en ny vår med kraftfulla tag mot både våldet och mot pandemin. Nu återgår jag till min lamningsbubbla!