De har gjort om Nordenfeldtska huset från kontor till hem

Det var 1771 som Regina Nordenfeldt fick sitt stenhus färdigbyggt i det som då var utkanten av Kristinehamn. Sedan sex år tillbaka har Nordenfeldtska huset varit i Henrik Sjöberg och Jenny Strands ägo.

– Det fanns varken kök eller badrum här när vi köpte det, säger Henrik Sjöberg.

Han är stadsarkitekt från Stockholm. Jenny Strand är grafisk formgivare från Luleå. Det var också uppe i norr som de bodde när de köpte Kristinehamns äldsta stenhus 2015. Henrik flyttade ner först och ett halvår senare kom Jenny efter. Från att de köpte huset så tog det ett och ett halvt år innan det var beboeligt för familjen.

– Vi köpte en liten lägenhet i centrum där vi bodde samtidigt som vi renoverade, säger han.

När Henrik och Jenny blev nya ägare hade huset använts av företag så det bestod av kontorslokaler och enskilda toaletter. Eftersom paret skulle omvandla husets syfte till bostad krävdes ett nytt bygglov.

– Vi hade först tänkt bygga kök och bo en trappa upp, säger Henrik.

– Men vi var tvungna att bygga det här nere, säger Jenny som i efterhand är glad att det blev så. Sonen Leopold föddes i september 2019 och vardagen är märkbart underlättad med kök, sovrum och badrum på nedervåningen.

Skylift som höggravid

Nordenfeldtska är ett byggnadsminne och fasaden behöver ha länsstyrelsens godkännande vid renovering. Kommunen som tidigare ägt huset uppförde under 1970-talet en barackliknande tillbyggnad som innehöll en invändig trappa till källarplanet. Så en av kökets fönster var en dörr ut i baracken. Det var mycket jobb med att få fasaden fin efter att baracken var borta.

– Baracken hade fått tillfälligt bygglov, men hade stått där i 40 år. Det var en utmaning att återställa putsen. Vi har använt ett särskilt typ av kalkbruk, hydrauliskt kalkbruk, för att få en hållbar vidhäftning mot de olika typerna av kalkputs och cementputs. Det har tagit många år, säger Henrik.

Sommaren 2019 åkte Jenny upp och ner med skylift och putsade på fasaden med den vita kalkfärgen – med mage och allt. De vet inte hur många omgångar det krävdes innan länsstyrelsen äntligen gav tummen upp. Nu återstår bara det arbete som ofta är med hus, underhåll när det krävs.

– Vi vill ha ett fullgott resultat men det går inte att nå perfektion på fasaden, säger Henrik och pekar på ojämnheter och aningar till sprickor efter baracken.

Eftersom huset är gammalt så finns inte raka linjer, men det är en del av charmen. Hur stort det är vet de inte heller, men enligt bygglovsansökan är det 400 kvadratmeter. Väggarnas tjocklek gör det dock till en flytande siffra.

Förutom fasaden har de även bytt färg på fönsterkarmarna. Från början var de bruna, nu är de i en ockragul nyans som gifter sig fint med fasadens vita kalkfärg.

Vid entrén går en trappa i kalksten upp mot dubbeldörren i trä. Trappan är original men måste precis som övriga utsida ges en del omtanke.

– Vi har lagat och fyllt i sprickor med murbruk. Det har varit så konstiga vintrar de senaste åren så tegel, sten och puts kan lätt spricka. Det har börjat växa maskrosor som vi tagit bort också, säger Henrik.

Gamla dörrar

Inne i hallen är det också kalksten på golvet. Ytan är skrovlig och ojämn i sin charm. Till höger är en trädörr stängd, liksom en annan trädörr rakt fram till vänster som leder mot köket. Av allt gammalt som finns i huset är det endast de dörrarna som är klassade som byggnadsminne.

– Henriks pappa skrapade bort flera lager färg på dörrarna, säger Jenny.

Som en komisk kulturkrock finns en glasdörr med svarta ramar också i hallen, som ett minne från tiden då anställda huserade där. En likadan finns på övervåningen.

– Det är lite gammalt möter nytt, en liten kulturkrock, men vi försöker ta en sak i sänder, säger Henrik.

Men trots att inget inne i huset, förutom de två trädörrarna som är ett tydligt interiörvärde för detta byggnadsminne, så vill Henrik och Jenny använda så mycket naturliga material som möjligt i renoveringen inomhus, och involverar gärna gamla möbler i inredningen.

På nedervåningen finns kök, sovrum, vardagsrum, badrum, lekrum och ett kombinerat gästrum och kontor. För det otränade ögat ser det färdigt ut, men Jenny pekar på detaljer som är kvar att göra. Lite puts här, lite puts där, eluttag från kontorstiden som ska tas bort.

Brandluckor kvar

Arbetet i början var förutom kök och badrum att dra in el, vatten och fixa avlopp. Det tog sin lilla tid. Där spisen nu står fanns tidigare en eldstad.

– Så det var nog ett kök här från början, tror Jenny.

Köket är modernt, med hyllor istället för köksskåp. Utmed en vägg står bastanta skåp för förvaring. Två av dem är arvegods. Sovrummet är ljust och öppet, med tre fönster som vetter mot trädgården och smedjan. Vardagsrummet är stort med vågigt tak, en rest från när det var ett arkiveringsrum. Vid fönstren i vardagsrummet och i köket finns brandluckor kvar.

– Jag tycker det är ganska fint, säger Jenny och stänger och öppnar för att visa hur de fungerar.

Huset har tjocka väggar, både ytter- och innerväggar. Det gör att deras renoveringsvilja får anpassa sig till den valda planlösningen. Det är inte bara att ta ner väggar, till exempel. Men det ger onekligen en borgliknande känsla att titta ut genom de djupa väggarna som omsluter fönstren.

I vissa rum är det kalkstensgolv. Men i de flesta är det trägolv.

– Vi har försökt hålla oss till sten, trä och linoljematerial, säger Jenny.

– Det är hälsosamma material där vi vet vad det är. Huset mår bäst av äldre byggtekniker också. Vi är inte extrema men har den ambitionen, säger Henrik.

Från hallen går den välvda trappan upp mot övervåningen. Där finns salen. Med sitt höga tak och vackra ljus är det enkelt att föreställa sig de bjudningar som Regina Nordenfeldt hade på 1700-talets slut. Henrik och Jenny använder salen i samma anda. En enorm orientalisk matta täcker en stor del av trägolvet. Utmed väggarna står möbler smakfullt utplacerade. I taket sitter en enorm bjälke i stål.

– Vi upptäckte att de sänkt taket här inne, för det var mycket högre i hallen. Så när vi tog bort träet som taket bestod av så kom vi fram till den här bjälken, säger Jenny.

– Jag tror det är för att stötta upp så vi låter den sitta kvar i fall att, säger Henrik.

Taktiskt misstag

Det är inte bara att köpa ett sådant enormt renoveringsprojekt. Henrik uppskattar att de lagt lika mycket pengar på renoveringar som på vad de betalade för själva huset. För NKP visar paret upp de rum som de använder, men det finns långt fler rum kvar att arbeta med.

– Tröttheten att renovera har infunnit sig hos mig. Det största har varit kök och badrum. Det är det som tar mest tid, säger Jenny.

– Jag har sänkt förväntningarna på hur färdigt det ska bli, säger Henrik som också medger att idén att ta en sak i taget inte riktigt efterlevts.

– Det är lite av ett taktiskt misstag och ett bra tips som vi själva inte följt, att man bara ska ta ett rum i taget, säger han varpå Jenny skrattar instämmande.

I framtiden har de funderat på att kanske starta en bed and breakfast. Tanken var från början att ha inneboende, men på grund av uppvärmningen har de tänkt om.

– Det är bra för väggarna håller kyla på sommaren så det är svalt, men kan vara kallt på vintern, säger Henrik.

I år fyller Nordenfeldtska huset 250 år, vilket de vill fira på något coronavänligt vis, hur är dock än oklart.

– Målet är väl att huset ska hålla 250 år till, säger Henrik.