420 000 djur, i runda slängar alltså. Tack och lov är de relativt lätta att sköta om för Lillemor Berggren, som är utvecklingsledare på NU-sjukvården under arbetstid och biodlare på fritiden.
– Man börjar oftast med två samhällen. Men det är lätt att det blir fler, säger hon och skrattar.
Det surras rejält ett tiotal meter från den röda villan i Kullberg, strax utanför Färgelanda. Här står sju bikupor, eller samhällen, uppradade och bina är i full gång att bygga upp sin värld inför sommarsäsongen.
På adressen bor Lillemor Berggren tillsammans med sin make och yngsta av två döttrar. Parets äldsta dotter har precis flugit ut. Till vardags gillar Lillemor Berggren att vandra och åka skidor, men sedan nio år tillbaka är biodling hennes främsta intresse.
– Jag ville ha en rolig hobby att göra på fritiden. Jag kom till att tänka på bin då både min morfar och pappa var biodlare, det har under perioden funnits i släkten, säger Lillemor Berggren.
Honungen bara bonus
När det hela började 2012 gick Lillemor Berggren först en nybörjarkurs i biodling hos Dalslands södra biodlarförening, en förening där hon i dag är styrelseledamot.
– Där hade vi teorilektioner som lär oss hur bina bor, vilken utrustning vi bör använda, binas stadier från ägg till ett färdigutvecklat bi och hur man förebygger bisjukdomar, till exempel, säger hon.
Nybörjarkursen avslutades med praktik. Därefter var hon redo att låta bina flytta hem.
– Man börjar oftast med två samhällen, om ett inte skulle klara sig. Men det är lätt att det blir fler, säger hon, skrattar och blickar mot de sju lådorna i trädgården.
Det har börjat skymma, och bina som nyss har svärmat utanför har krupit till kojs inuti kupan.
– Det är så roligt att sköta om bin, att ta hand om honungen är liksom bara en bonus, fortsätter Lillemor Berggren.
Gör stora insatser
Stora insatser för den biologiska mångfalden gör de, de små liven, tillsammans med bin som lever i det vilda, humlor och fjärilar.
– De pollinerar så vi får mat. De gör så mycket som vi kanske inte ser eller tänker på. Ta ett enda litet blåbär till exempel, där måste någon ha varit och pollinerat för att det ska kunna växa. Eller kakao, för att vi ska kunna få choklad, och likaså äppelodlingar, säger Lillemor Berggren och fortsätter:
– Fördelen med honungsbin, som jag har, är att de är blomtrogna. När exempelvis äppelträden blommar håller de sig oftast till samma träd så länge de ger nektar och pollen. Det är därför honungsbin är så effektiva pollinerare. En humla flyger runt lite varsomhelst och pollinerar.
Olika uppgifter
För det otränade ögat kan det tyckas att bina ser likadana ut, men beroende på kön har de olika, men lika viktiga, roller.
– Honorna är så kallade arbetsbin och har många olika uppgifter under sin livstid. De kan vara putsbin, vilket innebär att de städar i kupan, och ambin som sköter om larverna. Därefter blir de vaktbin som ska vakta kupan, och till sist blir de dragbin som hämtar pollen, nektar, vatten och allt annat som behövs i kupan, säger Lillemor Berggren.
Och dragbina är ute och flyger, i jakt på nödvändigheterna, tills vingarna lägger av.
Mest prestigefullt är kanske att födas till ett drottningbi, som lägger flera 100 000-tals ägg under sin livstid på några år. Drottningen är i regel större än de andra bina, och märks med en liten färgpenna.
– Hanarna kallas för drönare. Deras uppgift är att para sig med drottningen. De förstår när drottningen är ute, så då flyger de dit och flockar kring henne, säger Lillemor Berggren.
Om drottningen dör ute på en flygtur, dör hela samhället då?
– Nej, så länge det finns en liten larv som kan matas med drottninggelé i kupan kan de själva ta fram en ny drottning. De är smarta, de klurar ut det automatiskt. Drottningen lämnar sällan kupan, egentligen bara vid parningsflygningen och vid svärmning.
Olika raser
Precis som det finns olika raser på hästar, hundar och katter finns det även olika raser på bin. Lillemor Berggrens bin är av rasen ligustica, eller italienska, bin.
– Jag vill ha snälla bin, det vill säga icke aggressiva. Ska jag greja vid kuporna och lyfter upp en ram vill jag gärna att de stannar kvar på ramen och fortsätter med sitt, alternativt flyger iväg litegrann. Därför försöker jag hålla mig till en ras, men de har ju en flygradie på tre kilometer vilket gör att det är svårt att hålla sig till endast en sort. Korsar man raserna kan man få ett annat temperament på bina, säger hon.
Säljer till affärer
När videkissarna blommar är ett tydligt tecken på att binas högsäsong drar igång, menar Lillemor Berggren. Under en sommar skördar hon honung tre gånger, vilket resulterar i ungefär 35 kilo per samhälle totalt.
– Jag brukar sälja det till vänner, bekanta och arbetskompisar. Och så försöker vi biodlare i Färgelanda se till att det finns honung att köpa hos våra lokala mataffärer.
Skötseln då, hur ser den ut?
– Nu på våren städar man bottnarna och ser till så det finns tillräckligt med mat. April är en kritisk tid, det kan slå om snabbt och bli jättekallt så bina inte kan hämta mat själva. Under sommaren tittar jag till dem var tionde dag, ungefär. Då ser jag till att de har tillräckligt med plats för samhället att växa. Efter man har skördat all honung på hösten ger man bina sockervatten istället.
Trots att bina sköter om sin egen värld kräver de kärlek och uppmärksamhet ändå, alltså.
– Det är viktigt att man inte reser bort en hel sommar, utan kollar till dem regelbundet, säger Lillemor Berggren.
Tipsar nybörjare
För den som är sugen på att börja biodla är Lillemor Berggrens främsta tips att vända sig till sin närmaste biodlarförening.
– På riksförbundets hemsida, Biodlarna.se, kan man se alla distrikt och hitta sin biodlarförening. Jag rekommenderar att gå en nybörjarkurs, men på grund av pandemin har det inte blivit av i vår eller förra våren hos min förening.
Däremot finns digitala nybörjarkurser att gå.
– Och så finns det hur mycket litteratur, Youtubevideor och grupper på Facebook som helst att ta del av. Mycket kan man läsa på egen hand, och så får det praktiska lösa sig på något sätt, säger Lillemor Berggren.
Vikten av att använda skyddsutrustning runt bina kan inte påtalas nog, menar Lillemor Berggren.
– Det är förstås upp till var och en, men jag använder alltid overall, slöja och handskar, även om jag bara ska göra något litet. Med lite otur kan man utveckla allergi om man blir stungen. Man ska förstås inte vara rädd för bina, men det är onödigt att utsätta sig för risker, säger hon.