Inte ända fram om sjukvården

Ledare
PUBLICERAD:
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch presenterar en ny sjukvårdspolitisk rapport.
Foto: Carl-Olof Zimmerman/TT
Kristdemokraterna vill förstatliga sjukvården och därmed avlöva regionerna en stor del av sin nuvarande verksamhet. Det kan nog vara bra, men förslaget når inte hela vägen fram om de sjukvårdsreformer som borde göras.

Dagens sjukvård har stora problem. Väntetider och behandlingar varierar stort mellan olika regioner. Skattenivåerna är olika. Det finns stora problem med bemanning, löner och anställningsvillkor. Till det kommer krav från staten över vad som måste göras. Framtidens sjukvård kommer också att bli än mer högspecialiserad och det är långt ifrån alla regioner som kommer att mäkta med den utvecklingen.

Detta har varit känt under lång tid, och ett sätt att få mer jämlikhet i sjukvården vore att göra staten till huvudman i stället för 21 regioner – eller landsting som de tills alldeles nyligen kallades. Vi har en sjukvårdsorganisation som stammar från 1862, och som i sin tur bygger på Axel Oxenstiernas länsindelning.

Kristdemokraterna vill ersätta dessa med ett statligt ansvar, fördelat på sex utförarorganisationer, motsvarande dagens sex sjukvårdsregioner. Dessa är de samarbeten som redan finns mellan olika regioner/landsting. Värmland tillhör region Uppsala-Örebro och där finns också universitetssjukhus. Man har sneglat på hur det gått i Norge och Danmark som gjorde motsvarande förändringar 2002 respektive 2007 och det med goda resultat.

Det är bra att fråga väcks för det behövs sannerligen en stor sjukvårdsreform. Men KD når inte ända fram. Det är långt ifrån säkert att just ett statligt huvudmannaskap är lösningen på allt. Det beror på hur det genomförs. Sedan har de inte riktigt bestämt sig för hur det blir med primärvården. Skall den också vara statlig, eller skall ansvaret ligga på kommunerna, vilket föreslagits tidigare?

Vad kommer också att hända med dagens regioner? KD verkar vilja ta ifrån dem beskattningsrätten och det är ju i princip detsamma som ett avskaffande. Det skulle gå emot den utveckling vi sett på senare tid där de istället fått mer att säga till om, till exempel när det gäller det regionala utvecklingsarbetet, på bekostnad av de statliga länsstyrelserna. Det är ju därför de döptes om från landsting till regioner. Sjukvården, särskilt den mer specialiserade, är nog klokt om den blir ett statligt ansvar, men regional politik är mer än så.

KD missar också hur viktigt det är med valfrihet i vården. Nu handlar detta om hur ansvaret skall organiseras, men minst lika viktigt är vilka som utför vården. Och hur pigg på privata utförare kommer en statlig huvudman att vara om inte beslutet åtföljs av valfrihetsreformer?

Till exempel skulle man med en offentligt finansierad försäkringslösning kunna ge medborgarna en sorts "vårdpeng" att använda. Då kunde man vända sig till de vårdgivare – husläkare, vårdcentraler, sjukhus med mera – som man ville. Inom ramen för ett statligt ansvar för specialistsjukvården och ett kommunalt ansvar för primärvården så skulle det kunna bli den ordentliga sjukvårdsreform som vi behöver. Men KD avvisar tyvärr ett försäkringsbaserat system.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.