Vart är vi egentligen på väg?

Ledare
PUBLICERAD:
Ordning på tåget.
Foto: Johan Nilsson / TT
Att de som jobbar ombord på tågen utsätts för trakasserier, förolämpningar, hot och våld är ett växande problem. Den ökande otryggheten på tågen vittnar om hur rättssamhället försvagats. Men också i andra avseenden är tågresor en spegling av hur samhället i stort har utvecklats.

Även om man räknar bort brottsliga händelser, är förhållandena på svenska tåg ofta nedslående. Sällan blir vår tids brist på hyfs så uppenbar, som när man stängs in i ett slutet utrymme tillsammans med andra. Det spelas musik utan att hörlurar används, högljuddhet är legio och det grisas ned.

Detta antisociala beteende är en grogrund för lagöverträdelser. När ingen verkar måna om den gemensamma miljön, är den brottsliga handlingen bara en liten ytterligare normbrytning bort.

Till detta kan vi lägga vår samtids bristande respekt för auktoriteter. När barn och unga lärt sig att man kan strunta i allt vad föräldrar och lärare säger, finns snart ingen anledning att lyssna på någon. Att yrkesgrupper i uniform inte åtlyds är således symtomatiskt för vår tidsanda.

Ansvaret för kriminella handlingar skall läggas på den som utför dem. Men det går inte att komma ifrån att omgivningens ovilja att ingripa, förvärrar utsattheten för de som jobbar på tågen. Det är i sig inte konstigt att människor drar sig för att hjälpa till. Vi lever i en verklighet där ett allt grövre våld kan drabba oss.

Men det finns också en aspekt av att många kan känna sig osäkra på vilket våld de själva kan använda för att skydda en oskyldig. Rättrådiga medborgare skall kunna känna sig trygga i att de i en sådan situation kan ta till de medel som krävs, utan att själva dömas.

För att komma till rätta med våld och hot mot tågpersonal – eller för den delen andra resenärer – krävs samma åtgärder som med kriminaliteten i stort. Den som begår brottsliga handlingar på tåget skall straffas. Helst skall naturligtvis en polispatrull kunna möta upp vid nästa station. Är det inte möjligt är kamerabevakning ett bra komplement för att kunna identifiera i efterhand. Mer resurser måste skjutas till. Budskapet skall vara att vi inte ger vika.

Att störa ordningen får aldrig accepteras. Här krävs även ett slut på romantiserandet kring missbrukare. Ingen vill sitta bredvid en narkotikapåverkad person på tåget. Det måste finnas muskler nog att slänga av en sådan individ innan tåget rullar.

Laglydiga personer kan i handling göra det tydligt vilka dygder ett gott samhälle byggs av. Att vara hövlig och omtänksam gentemot sina medresenärer är ett aktivt ställningstagande. Barbariet börjar med att du struntar i att slänga skräpet i soppåsen.

I dag är det inte ovanligt att tågen tar sig fram utan att någon personal syns till. Kanske klev de aldrig ombord, kanske har de gömt sig i tjänstehytten. Oavsett vilket så infinner sig känslan av att passagerarna lämnats åt sitt öde. Ingen kan till fullo njuta av resan eftersom det är en otrygg miljö.

Att bryta mot reglerna och resa utan biljett ger inga konsekvenser. Detta vet ungdomsgäng som obehindrat kliver på kvällstid och tar vagnarna i besittning.

Lag och ordning har plötsligt retirerat. Utanför rusar det vackra svenska landskapet förbi, men tågresan har blivit en dystopisk bild av vart många upplever att hela vårt land är på väg. Utvecklingen kan vändas, men det är hög tid att dra i nödbromsen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.