Står svarslösa inför älskade pojkar – dags för amnesti

Insändare
PUBLICERAD:
Äldre bild från manifestation för en mer human flyktingpolitik. Insändarskribenten uttrycker oro inför ny migrationslagstiftning.
Foto: PATRICK SÖRQUIST
Dimridåer och svek!

Säg nej till förslaget om ny migrationslagstiftning. Ge amnesti! Återgå till den lagstiftning som gällde före 2016.

Alldeles nyss ringde vi varandra. ”Vad ska vi göra nu, är frågan som andas genom luren. Hon säger; det finns nog ingen återvändo.

Jag är tyst.

Vad ska jag svara.

Runt om i Sverige sitter vi. Mammor och pappor till en ung människa. Han heter Ali, Amir, Morteza eller kanske något annat. Det började med att vi lärde känna varandra på språkcafeer, hvb-hem, i skolan, i kyrkan eller kanske som tilldelat familjehem från kommunen.

Vi tillät oss att våga älska våra pojkar. Precis som alla andra barn behövde de en familj och vi blev familj. Vi blev också deras livlinor eftersom deras liv i Sverige har varit en ständig resa mellan hopp och förtvivlan.

Just nu är det förtvivlan och beslutsamhet. Vi kan inte låta svensk migrationspolitik ta livet ifrån oss. Vi måste fortsätta livet.

Men politikernas svek mot oss och våra ungdomar är fruktansvärt tungt.

Jag tror inte jag är ensam om att tvivla på kompetensen hos de som fattar besluten som tvingar oss att sända i väg våra gåvobarn efter mer än fem år i Sverige. Fem år är 1/4 av deras liv eller mer.

Varje dag står någon på tågstationen och kramar sin son till farväl. De har packat och packat om. Lagt ner varma kläder för att han inte ska frysa. Köpt en powerbank för att öka chansen att de kan hålla kontakt .De vet inte om de någonsin kommer att ses igen för sonen är inte på väg ut på en rolig tågluff.

Mitt inlägg blir alldeles för långt om jag ska berätta allt det jag får höra om rädslor och ångest hos killarna och deras familjer.

Det blir också långt om jag skulle räkna upp namnen på de som kommer att tvingas att lämna oss om eller när den nya migrationslagarna träder i kraft.

Alla de som tog examen i december 2020 och inte fått fast jobb före juni 21.

Alla de som inte fick uppehållstillstånd via den nya gymnasielagen. De som kom någon dag för sent eller var under 18 när den fick avslag.

Alla de som blivit sjuka av att vänta så länge.

Även om den nya lagstiftningen lovar lättnader för vissa kommer ändå de flesta inte att kunna räddas. Det låter bra för några men verkar vara en dimridå.

Det är dags för amnesti. Nu!

#amnestinu

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.