Förskolan – ingen skulle acceptera vår arbetsmiljö

Insändare
PUBLICERAD:
Insändarskribenten vittnar om en tuff tillvaro som anställd inom förskolan.
Foto: NTB
Förskolan. En plats där barnen tillbringar några timmar eller hela dagen under tiden som föräldrar jobbar, studerar eller är hemma med syskon. En plats med pedagogisk omsorg, där barnen utmanas i sin utveckling, blir sedda och vägledda, utmanade att våga prova, delta i grupp eller enskilt.

Vi håller koll barnens sociala färdigheter, hur de umgås med sina kompisar, konflikthantering som förhoppningsvis kommer hjälpa dem hela livet.

Vi lyssnar till deras tal vilka språkljud kan de och vilka måste vi träna på, har de ordförståelsen, förstår de innebörden av det vi säger. Och så vidare...

Vi är uppmärksamma och lägger vår verksamhet utifrån barnens färdigheter och utvecklingspotential. Men allt det här krävs ju självklart planering och utvärdering och reflektion.

Det är däremot en bristvara. För mitt uppe i allt, mitt uppe i en pågående pandemi ska allt flyta på som vanligt.

Förr var förskolans verksamhet en pedagogisk omsorgsverksamhet för barnen. Idag har man lagt till service, fast det är inte barnen som ska servas utan föräldrarna. För trots att förskolan länge har uttryckt en oro över en tung arbetsbelastning som tyvärr många gånger leder till utmattningssyndrom och långtidssjukskrivningar, så har vi under senaste året lagt till lite extra arbetsbelastning. Det som inte dödar, härdar eller?

Oro för smitta har funnits hela tiden, nu har den ökat i och med de nya mutationerna smittar och smittas barn.

De barn som vi hjälper att mata, klä på, tröstar, läser bok omgiven av barn etc.

Behöver jag förklarar att vi inte kan hålla avstånd.

Det finns ingen annan arbetsplats som skulle acceptera vår arbetsmiljö. För inom förskolan, skola och vård/omsorg = du har avsagt dig rätten till bra arbetsmiljö.

Det som är anmärkningsvärt är att vi vädjar en hel jäkla massa, inga krav, bara vädjan efter omtanke.

Om ett barn är sjukt och hemma (får inte testas pga sin låga ålder) så får syskon komma till förskolan.

Om en förälder är sjuk väntar med att ta ett prov eller väntar på provsvar, så får barnet komma så länge den andra lämnar. De får komma, men vi vädjar, snälla stanna hemma. Men många känner sig ju inte jättesjuka och har den stora fördelen att de kan fortsätta jobba, hemma och då kan man ju inte ha barnen hemma....

"Det var inte covid-19, så nu kommer vi". Inte bara covid-19 smittar, alla de förkylningar som fanns innan gör det också. Vi blir smittade av dem med.

Vid minsta symptom ska vi också vara hemma. Fast då är ju ju en kort, som ett föräldrapar på en barngrupp på 10-20 barn, hur många föräldrar skulle orka det.

Sen kan man ju självklart ta hjälp av en främling. På grund av smittorisken ska vi i och för sig undvika att ta in vikarier, som stöttat upp där nån är sjuk = smittorisk.

Sen kostnaden...det kostar lön till den som är sjuk sen lön till vikarien, det blir ju för dyrt. Så för att klara detta, hålla ekonomin måste vi ta in mer barn. Eller ta helt enkelt inte in vikarier eller både och.

Vi ska ut ett kostnadsperspektiv och smittoperspektiv försöka att klara oss så mycket det går, hjälpas åt i huset och täcka upp för varandra = större smittorisk för oss.

Så vi tar hand om era barn, slits itu på insidan av stress, bär en oro för smitta, jobbar över och fyller upp. Håller i möten med föräldrar, går på utbildningar och hjälper vår chef att hålla ihop de undermåliga ekonomiska förutsättningar vi får från vår skitkommun.

Så nästa gång ni lämnar era barn på förskolan tänk efter vilka förutsättningar ert barn och personal har och ställ sen lite krav, om ni över huvudtaget bryr er.

Trött servicepersonal med dåliga förutsättningar

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.