I dag är det 60 år sedan det skrevs historia då Jurij Gagarin blev den första människan i rymden, och rymdkapplöpningen drog i gång på allvar.
Den 12 april 1961 lyfte Vostok, som betyder "Östern" och var namnet på både själva bärraketen och rymdfarkosten, från rymdbasen Bajkonur i Kazakstan. Därmed hade Sovjetunionen även vunnit över amerikanerna när det gällde att först placera en man i rymden. De hade även haft den första satelliten, Sputnik, och den första levande varelsen, hunden Lajka, och låg först under den tidiga kapplöpningen.
Den 27-årige Jurij Gagarin kom från en oansenlig bakgrund vid ett kollektivjordbruk, men redan levt ett dramatiskt liv när tyskarna under andra världskriget invaderade hans by. Som barn ägande han sig åt sabotageaktioner och blev deporterad som tvångsarbetskraft till Polen men lyckades fly. Efter kriget ville han inte vara kvar i byn och sökte sig, till sin fars missnöje, en utbildning.
Han blev fascinerad av flygning och gick med i flygvapnet för att träna till pilot. Utan att själv ha sökt sig dit uttogs han till kosmonautträning. Men det var fortfarande topphemligt och alla inblandade fick inte avslöja ens för sina familjer vad de sysslade med. Detta till skillnad mot de amerikanska astronauterna som blev kändisar långt innan de flög. Den hemligaste av dem alla var chefskonstruktören Sergej Koroljov, vars namn inte blev offentligt förrän långt efter sin död.
Den sovjetiska Vostokkapseln med instrumentdelen och det sista raketsteget. Foto: AP arkiv Den sovjetiska Vostokraketen. Foto: AP arkiv Jurij Gagarin anländer till London i juli 1961. Foto: AP arkiv
Rymdkapplöpningen var en biprodukt av kapprustningen och de första raketerna var helt enkelt varianter av kärnvapenbärande robotar. Vostok var utveckling av R-7, världens första interkontinentala ballistiska robot. En tidigare variant var Sputnik. De Sojuzraketer som ryssarna flyger med än i dag härstammar också från R-7. Amerikanernas Redstone-, Atlas- och Titanraketer började också som kärnvapenrobotar.
Kosmonauterna var kortväxta – Gagarin var bara 1,57 meter lång – för att lättare kunna på plats i den trånga sfäriska Vostokkapseln. Till skillnad mot amerikanerna så styrdes allt från Jorden och med autopilot och Gagarin var i princip bara passagerare för att göra observationer.
Han gjorde knappt ett varv i omloppsbana (det fattades egentligen 1 448 kilometer) innan återinträdet, som blev dramatiskt när instrumentdelen först inte ville separera, vilket fick Vostok att tumla runt. Dåtidens sätt att räkna höjdrekord sade att en pilot var tvungen att landa med sin farkost. Därför hemlighöll man till en början att Gagarin sköt ut sig med en katapultstol och landade separat.
Han landade i en by i Saratov-regionen nära den flygklubb han gjort sin första flygning. Byborna blev förskräckta och trodde att han var en utländsk inkräktare innan han hälsade att han var sovjetmedborgare.
Sedan började en cirkus utan dess like. Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov insåg förstås propagandavärdet så Gagarin fick göra flera pr-turnéer världen runt. "Trots att jag flugit Jorden runt hade jag aldrig varit utomlands tidigare", sade han senare.
Gagarin var social och lättillgänglig, men periodvis blev framgångarna för mycket. I berusat tillstånd skadade han sig när han hoppade från en balkong och fick ett permanent ärr i ansiktet. På grund av sitt propagandavärde fick han också flygförbud, som lyftes först efter flera år. Typiskt nog skulle de bli hans död när hans träningsflygplan, en MiG-15, störtade den 27 mars 1968.
Då hade amerikanerna redan sprungit om ryssarna och så skulle det förbli.
Henrik L Barvå
Politisk redaktör