Himmelsblått och ljust gammelrosa – men inga blommor och inget gullegull. När Bia Hellström skapar sina målningar dominerar raka linjer och skuggor, med inspiration från byggnader.
– Det är många som frågar om jag är arkitekt, säger hon.
Nej, arkitekt är hon inte, men det är ändå ofta arkitektur som inspirerar henne i måleriet.
– Jag tycker om byggnader. Jag målar väldigt gärna byggnader, säger hon.
När hennes utställning på galleriet Konst i Karlstad öppnar under fredagen, kommer besökarna dessutom att mötas av flera byggnader som är högst välbekanta för ortsborna. Här finns både Värmlands museum och Domkyrkan, men inte i några exakta avbildningar.
Går sin egen väg
– Jag gör dem på mitt sätt. Jag målar inte så att det ska vara likt. Jag målar så man förstår att det är Karlstads domkyrka om man vet hur den ser ut, men det är inte viktigt för mig att det blir likt Karlstads domkyrka, säger hon.
Hon väljer ut detaljer från fasaderna och sätter ihop dem efter eget tycke. Även färgskalan tolkar hon fritt.
– Jag tog 170 kort på Karlstads domkyrka när jag var här i vintras och det var en vacker vinterdag, men sen gör jag om det i mitt huvud. Det är på mitt sätt, säger hon.
Hon har fler kyrkor än Domkyrkan med sig till Karlstad: bland annat har hon med utgångspunkt från en gotländsk kyrka skapat tre målningar i tre olika storlekar. Att just kyrkor med sina höga torn, rutiga stora fönster och vita ytor inspirerar är ingen slump:
– Det har inget med religiositet att göra, jag tycker bara att kyrkor är vackert byggda och det blir ofta vackert ljus i dem och utanpå också.
Ljuset är viktigast
För om det inte är viktigt att betraktaren känner igen byggnaderna på bilderna, är ljuset desto viktigare för Bia Hellström. Också färgerna och skuggorna är viktiga.
– Jag kan jobba hur länge som helst med att det ska bli rätt ljus.
Hon bygger ofta upp motiven i monokroma färgfält och varierar mellan transparenta och opaka (täckande) färger. Kulörmässigt är det ofta blå toner i bilderna, inte minst himmelsblått.
– Det bara blir så! Det blir mycket blått, säger Bia som kan inspireras av färgerna som himlen får en klar och solig vinterdag.
Inte gulligt
På senare år har hennes färgskala dragit allt mer åt det pastelliga hållet: ljusblått, ljust turkos, milt gammelrosa.
– Det har varit som en utmaning för mig själv att måla i pasteller utan att det blir för gulligt. Det måste gå, har jag tänkt.
Hon målar inga blommor och väljer snarare räta linjer än böljande former och det ger en intressant kontrast mellan formerna och färgerna.
Helst målar hon stort och då menar hon jättestort, så stort att de största, 120 gånger 140, inte ens fick plats i bilen utan de något mindre fick följa med till Karlstad.
Flera av motiven finns i varianter i tre storlekar:
– Jag börjar ofta med att göra en liten målning, berättar hon.
Det är inte många människor på hennes bilder, men man kan ana något slags mänsklig närvaro ändå, bland husfasader, bryggor och parker på hennes bilder.
Gemensamt för de flesta målningar hon gör är också att de är vilsamma att se på.
– Det finns ett lugn över dem och så vill jag ha det, säger hon.
En del bilder innehåller bara några få detaljer, men de är så väl valda att betraktaren ändå ser en helhet.
– Jag tycker om det enkla och man ser vad det är på bilderna, även om man får tänka till lite ibland, säger Bia.