Drevet mot det svenska skogsbruket

Debatt
PUBLICERAD:
Om till exempel 25 procent av privatskogen (gammelskogen) inköptes och gjordes till reservat så skulle varje svensk behöva betala åtminstone 25 000 kronor, skriver Per Persson.
Foto: Gorm Kallestad/NTB Scanpix/TT
Även den intellektuella överklassen vill uppenbarligen ha papper. Men man kan inte använda skogen utan att fälla ett och annat träd, skriver Per Persson.

I Stockholmspressen pågår ett drev mot det svenska skogsbruket. Några representanter för den intellektuella överklassen hoppar på tåget i Expressen och kräver att deras böcker trycks på papper som inte ger samvetskval. I boulevardpressen har de fått lära sig att svenskt skogsbruk är uselt och att gamla skogar huggs (ety det är förbjudet att hugga ung skog).

De tycks tro att skogsbruk bara bedrivs av skurkaktiga och ondskefulla ”stora skogsbolag”, som skall lösa ”problemen” genom att börja göra det goda. Dock är det så att 50 procent av skogen ägs av småbönder. Bland dessa finns pensionärer, änkor och faderlösa. Ibland behöver de hugga någon stock för att få råd att gå till tandläkaren.

Är det då vi som lever på landsbygden, och ofta saknar rimlig samhällsservice, som skall stå för hela kostnaden att bevara alla gamla skogar. Det är förvisso urbana värderingar som dominerar. Men vore det inte trots allt lämpligt att också stockholmare och den intellektuella överklassen drog sitt strå till stacken om nu skog skall göras till reservat i stora områden.

Om till exempel 25 procent av privatskogen (gammelskogen) inköptes och gjordes till reservat så skulle varje svensk behöva betala åtminstone 25 000 kronor. Detta skulle kanske visa sig bli dödsstöten för svensk landsbygd, men det är ju inget som stockholmare och den intellektuella överklassen behöver bry sig om. Den intellektuella överklassen borde acceptera att vi alla måste försöka dela på problemen. Då kanske också ambitionerna kan hamna på en vettig nivå.

Uppropet förutsätter som alltid att det är andra som skall göra något. Varför kan inte den intellektuella eliten försöka göra något själva? Till exempel att försöka lära sig hur verkligheten ser ut. Det som Naturskyddsföreningen säger är inte den absoluta sanningen.

Det finns också en tendens på många håll att både vilja äta kakan och ha den kvar. Även den intellektuella överklassen vill uppenbarligen ha papper. Men man kan inte använda skogen utan att fälla ett och annat träd. Det ser förstås fult ut. Ett kalhygge ser för jävligt ut (i några år). Dock finns det inte något sorts kontinuitetsskogsbruk som tar bort allt det obehagliga som en del tycks tro. Tål vi inte att se ett och annat hugget träd får vi nog lägga ner vårt skogsbruk och köpa ved/papper från länder i syd.

Svenskt skogsbruk kämpar för sin överlevnad i en värld där ved från snabbväxande planteringar i syd blir allt billigare. Tillvaron för skogsbrukaren blir nog också till slut alltför komplicerad p g a alla byråkratiska pålagor. Jag förmodar att svenskt skogsbruks storhetstid snart är över. Vi konkurreras ut.

Om 50 år skulle jag tro att ”Rallarrosens vänner” kommer att vara en stark och stridbar miljöorganisation. En organisation som kämpar för att vi skall skapa en del nya kalhyggen så att det skapas variation i den svårframkomliga och ruttnande gammelskogen.

Per Persson

Skogsbonde

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.