Alexamenos tillber sin Gud

Etik och religion
PUBLICERAD:
Det är imorgon det börjar. Det är imorgon allt utgår ifrån. Ja, det är ingen överdrift att hävda att imorgon – påskdagen – är vår civilisations mittpunkt, vår civilisations utgångspunkt. Våra värderingar, vår kultur, vår tro, vår grund. Det är den här dagen allt utgår ifrån: påskdagen.

Och det är ju så himla skumt att det är så, för egentligen handlar ju påsken om ett totalt och radikalt fiasko. Jesus korsfästs som en simpel rövare. Lärjungarna är spridda för vinden. Petrus går och gråter.

Det är över. Finito. Bara att bryta ihop med Petrus och gå vidare.

Ovan ser du en bild. Det är i själva verket en slarvig och ganska så ful graffiti från Rom. Det är faktiskt den äldsta avbildningen av Kristi korsfästelse som vi känner till. Den föreställer Jesus, ritad med ett åsnehuvud, och bredvid står en man och ber. Texten säger, på grekiska: ”Alexamenos tillber sin Gud”. Graffitin är ett hån mot en märklig religion som snart ska utrotas.

Den äldsta avbildningen av Kristi korsfästelse som vi känner till (till vänster).

För graffitin visar ju på precis det jag just talade om: kristendomen är ett fiasko. Jesus dör på ett kors, och idioten Alexamenos tillber honom. Hur dum får man vara?

Det är över nu.

Men det är ju bara det, att det ju inte blev så. Det var inte över då, och det är inte över nu, 2000 år senare.

Berättelsen om Jesu korsfästelse och uppståndelse är ju, som den förste aposteln Paulus konstaterade, en ”dårskap”. Men en dårskap som kom att erövra hela den då kända världen.

Men vad var det då som gjorde att en religion som bestod av 20-talet vilsna och förvirrade anhängare på långfredagen år 33 efter Kristus erövrade världen, och 350 år senare hade uppskattningsvis 30 miljoner anhängare? Hur var det möjligt, givet förföljelsen och hån-graffitin ovan? Det fanns ju dessutom hundratalet kulter och religioner att välja på i romarriket, av vilka de flesta hade det betydligt bättre förspänt än just kristendomen. De handlade i alla fall inte om någon loser, som blivit upphängd på ett kors som en simpel förbrytare.

Vad var nyckeln till framgången? Svaret på den frågan råkar vara temat för påskdagen. Det är att graven var tom.

Men jag är ju partisk, jag är ju biskop. Så låt oss fråga en agnostiker om framgången istället, en som inte själv tror, och som dessutom är forskare. Agnostikern och forskaren Bart D. Ehrman har tittat på detta i boken The Triumph of Christianity, och hans svar på kristendomens framgångar är så självklara att vi lätt missar dem.

För det var, säger Ehrman, kristendomens ideal som var anledningen till att religionen erövrade världen. Ehrman skissar i sin bok upp en bild av hur romarrikets etik, ideal och struktur såg ut. Det var ett imperium där mycket handlade om dominans. Om mannens självklara dominans över kvinnan. Om den fries självklara dominans över slaven. Om segrarens självklara dominans över den besegrade. Om den romerske medborgarens självklara dominans över andra nationaliteter. Dominans. Makt. Detta var självklara ideal i romarriket som alla accepterade, även de svaga och marginaliserade.

Och Ehrman visar hur den framvällande kristendomen, med sina judiska rötter, bryter med detta. ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” som Paulus säger i Galaterbrevet. Dominansen är med andra ord bruten. Det var totalt radikalt i sin tid. Det är totalt radikalt än idag. Och Ehrman konstaterar: det var dessa ideal som låg bakom den största kulturella förvandling som vår del av världen någonsin har skådat. Inte att undra på att de första kristna till stor del bestod av just kvinnor och slavar. Och gissa vad: de var många.

Kristendomen kom helt enkelt med en helt ny ideologi, ett nytt sätt att se på världen. Alla var lika mycket värda. Den rike var inte mer värd än den fattige. Greken inte mer värd än juden. Och mannen inte mer värd än kvinnan. Alla var vi lika inför Gud. Visst, historien är full av exempel på när vi kristna inte lyckats leva upp till våra ideal. Men idealen finns likväl där, och det på ett sätt som de inte fanns i romarnas egna religioner.

Ehrman, som själv är agnostiker, menar att kristendomens triumf innebar ”den största kulturella förvandling som världen någonsin har skådat”. Saker som vi i vårt samhälle idag anser som självklara, att staten ska hjälpa de svagaste i samhället, att vi har ansvar för varandra, att alla har rätt till vård, skola och sjukvård, är inte alls självklara, menar Ehrman.

De är kristna påfund, och de springer ur kristna ideal. Ehrman leker med tanken att romarriket och dess värderingar hade överlevt in i vår tid. Och han menar att vi då inte skulle haft denna typ av välfärdsprogram. Vi hade inte heller haft Shakespeare, Bach, Leonardo da Vinci, Mozart eller Rembrandt. Vi hade såklart haft andra genier som kommit i deras ställe, men vi hade inte haft dem, och inte med det innehåll de hade. Det är såklart omöjligt att veta om de varit bättre eller sämre. Men de hade varit annorlunda.

Så, nej, det var inte över den där dagen för snart 2 000 år sedan. Det var inte finito. Det hela hade bara börjat för Alexamenos och hans åsne-Jesus. Det är därför vi firar påsk, än idag.

För livet vann. Och hans namn är Jesus.

Information

Digital påskbön med Sonja Aldén

När vi inte kan ses fysiskt bjuder jag istället in er alla till biskopsgården i Karlstad för en digital påskbön där bland andra Sonja Aldén medverkar med vacker musik. Du hittar påskbönen på Svenska kyrkan Karlstads stifts webbsida.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.