Människor och konst är den röda tråden i Lena Jäder Sundbergs liv. Med sitt bildmakeri med textil och färg når hon dit orden inte alltid når.
Av egen erfarenhet vet hon också vad konstnärligt skapande kan betyda i en tid av sorg.
Konstnären Lena Jäder Sundberg bor i Ransäter och ställer ut hos Mimmi design i Grums, med start på påskafton. Utställningen heter ”Axplock ur ett konstnärskap” och det är verkligen ett brett urval ur sin konstnärliga gärning hon bjuder på.
Äldsta verket på utställningen är från 1994 och det nyaste är gjort i år.
Hon jobbar i textil, men också med måleri, och hon tycker om att kombinera.
– Jag har aldrig varit riktigt renlärig, säger hon och skrattar.
Vågar blanda
Hennes ingång i konsten var via måleri, i olja, men när hon på en konstskola i Stockholm i slutet av 70-talet upptäckte screentryck, hittade hon en ny favoritväg i konsten.
I många år var trycket hennes huvudsakliga uttryckssätt. Samtidigt övergav hon aldrig måleriet.
– Jag har tillåtit mig att använda båda teknikerna, vilket är jättekul. Jag har alltid jobbat i teman och temat har fått avgöra vilken teknik jag använder. Jag kan bara trycka eller lägga till applikationer, eller brodera. Jag tillåter mig att låta bilden bestämma vilket material jag ska ha.
På utställningen visar hon många goda exempel på detta. Hon har med flera verk där grunden är tryck på textil, som sedan fått målade partier och även textila pålägg i form av små virkade partier, som blivit en del av verket.
Konst och människor
Ett gemensamt drag i hennes konst är att det mänskliga alltid är nära. Det kan vara gamla fotografier ur familjealbumet som fått ett nytt liv, gestalter i landskap eller andra spår av mänsklig verksamhet.
Också i hennes yrkesliv syns det mänskliga, när hon blickar bakåt på både konstnärskapet och år som bildlärare och arbete på ungdomsgård med mera.
– När jag tittar tillbaka tycker jag att jag har haft ett hattigt liv. Det är så mycket som är spännande och intressant, som jag har velat pröva på, men när jag tittar tillbaka ser jag en jättetydlig röd tråd i allt jag gjort. Jag har hållit på med konst och människor hela tiden.
Sorgeprocess
Förutom konstnär är hon också uttryckande konstterapeut och i den gärningen visar hon vägen från det talade ordet via bild, musik, rörelse och gestaltning till nya insikter och tankar. Konsten blir ett sätt att fånga upp känslor och kanske även att sätta nya ord på dem.
Vilken betydelse konst kan ha blev extra tydligt i hennes liv, då hon drabbades av en stor sorg.
– Mina föräldrar gick bort för tio år sedan, med bara några månader emellan. Jag är ensambarn och flyttade hemifrån när jag var 18, så jag trodde att det där med separation var färdigt, men så var det inte.
Hon jobbar alltid i teman som konstnär och temat kring förlusten levde hon med i åtta år.
– Det var en gåva att jag fick ha den tiden att jobba med det här. Det skulle man önska att alla människor fick, på olika sätt.
Vad betydde konsten för dig i sorgeprocessen?
– Man är som i en liten bubbla eller egen värld, där tid får en annan betydelse. Det var inte så att jag var direkt ledsen när jag höll på att göra de bilderna, utan det var mer att det var omfamnande, men ändå väldigt konkret. Mest var det att få tillåta sig att vara i den här världen – oinskränkt. Själv är jag överraskad över att det tog sådan tid, och sedan att det var så tydligt när det var klart.
”Klart” var en känsla som kom till slut:
– För två år sedan kände jag att nu är jag färdig. Det var lyxigt tycker jag att få ägna så lång tid åt bearbetningen.
Hennes nya tema är lite oklart, men fortsatt kreativt och utforskande.
– Jag har inte hittat det. Det är ett sökande där jag provar lite olika och ser vad det blir. Hela världen ligger öppen för mig nu; nu kan jag göra precis vad jag vill.