Bättre beredskap för sjukvården

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Åsa Kullgren överlämnar sitt delbetänkande.
Foto: Jessica Gow/TT
Redan från början ställde coronapandemin bristen på beredskap i blixtbelysning. Det fanns för lite skyddsutrustning tillgänglig och vi hade sedan länge avvecklat våra beredskapslager. I Finland hade man klokt nog behållit dessa och klarade därmed att skydda patienter och personal bättre.

Det har dock funnits en ökad medvetenhet i Sverige om behovet av att stärka den civila beredskapen innan pandemin bröt ut. Det civila försvaret hade nedrustats lika mycket, om inte mer, än vad som skett med det militära försvaret. År 2018, alltså redan innan pandemin, så tillsattes utredningen för hälso- och sjukvårdens beredskap.

Slutbetänkandet skall komma nästa år, men i går så presenterades ett delbetänkande, bland annat på DN Debatt, om hur sjukvårdens beredskap skall kunna stärkas när det gäller framför allt tillgången till läkemedel i händelse av kriser och höjd beredskap redan i fredstid. Det är på det stora hela välkomna förslag som är tänkta att kunna vara på plats om tre år.

Utredaren Åsa Kullgren har inspirerats av Finland och säger till och med att vi kan bli bättre än vårt grannland om hennes förslag genomförs fullt ut. Det handlar främst om att öka lagerhållningen och att vi går ifrån det sårbara "just in time"-tänkandet. Minsta försening får snabbt stora konsekvenser när nödvändiga varor plötsligt inte går att få tag på. Och sedan börjar en huggsexa länder emellan för att lägga beslag på det man kan.

Utredningen tänker sig lagerhållning i fyra steg. Första nivån är i hemmen och på apoteken och skall räcka i en månad. I den andra nivån, som handlar om kriser och krig, skall ansvaret ligga på regioner och kommuner och för läkemedel på läkemedelsföretagen, och gälla i sex månader. Nivå tre skall vara ett statligt säkerhetslager för bland annat motgifter och narkosmedel. Den sista nivån handlar om att ha en egen beredskap för att tillverka till exempel nödvändiga läkemedel, inklusive vacciner, och andra sjukvårdsprodukter.

Gott så, men det kommer förstås att kosta också. 16,2 miljarder kronor fram till 2035 närmare bestämt, men det vore det värt. Sedan kan man diskutera enskildheter och hur ansvaret skall fördelas. Varför skall statliga Apoteket var ensamt ansvariga som beredskapsapotek? Mot rätt ersättning borde väl alla apotek få en chans.

Annars är det en befriande nykter syn på krisberedskap som ges. Här handlar det om sjukvården, men det är en syn som borde breddas och spridas till fler områden. Inte så att vi borde isolera oss och göra allt själv, men vi måste ha en medvetenhet om hur sårbara våra försörjningskedjor är.

Se bara på hur ett stopp i Suezkanalen av ett enda fartyg under några dagar drabbat världshandeln, med konsekvenser som kommer att märkas i månader. Ett annat exempel är det plötsliga bristen på halvledare som orsakat produktionsstopp inom världens bilindustri, inklusive Volvo Cars.

Även företag har börjat ta hem delar av sin produktion från länder som Kina när det blivit problem. Att förlita sig på ett fåtal leverantörer har inte visat sig vara vare sig hållbart eller uthålligt. När den kinesiska diktaturen hårdnar och det blir sanktioner blir företag med för många band till landet sårbara. I längden tjänar vi alla på en sådan tillnyktring.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.