Liberalerna tillbaka till borgerligheten

Ledare
PUBLICERAD:
Partiledaren Nyamko Sabuni (L) skyddar sig mot kritik.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Liberalernas partiråd ställde sig med oväntat stor majoritet bakom partiledningens och Nyamko Sabunis linje om att verka för en ny borgerlig regering efter nästa val. Men frågan är om det hjälper partiet.

Med två tredjedels majoritet avvisades protesterna, vilket är, givet det höga tonläget från kritikerna, något överraskande. Men de partiaktiva ute landet har nog sett hur mycket det tärt på Liberalerna att ständigt förknippas med att vara stödparti till en impopulär S-ledd regering. I många kommuner sitter de också och styr tillsammans med andra borgerliga partier.

Majoriteten ville inte ens ställa ut under vilka villkor man kan tänka sig att ta stöd av eller samarbeta med Sverigedemokraterna för att få till stånd en borgerlig regering. Ett annat beslut i den frågan hade ju effektivt desavouerat sådana möjligheter, då valmatematiken med största sannolikhet inte gör det möjligt, och inte kommer att göra det möjligt, att låtsas som att SD inte existerar.

Partisekreteraren Juno Blom påpekade dock, i en intervju i SVT:s Agenda, det självklara att de inte kommer att göra avkall på sina liberala värden. Det är ju precis samma påpekande som Moderaterna och Kristdemokraterna lyfter fram. Antingen så tror man på sin egen, och andras, demokratiska pålitlighet, eller också gör man det inte. Det är det senare som Socialdemokraterna, med självaste statsministern i spetsen, nu desperat försöker göra mot oppositionen.

Räkna dock inte med att motståndarna i partiet kommer att lägga av och tystna. Så agerar inte en folkpartist som ju alltid tror sig veta bäst, i synnerhet som de inbillar sig att 30-talet är på väg tillbaka om man accepterar SD-stöd. Det var också därför som Sabuni helt förståeligt sade nej till att medverka i samma Agendasändning där två av hennes kritiker framträdde. Frågan var ju avgjord och att fortsätta bråka är bara självdestruktivt.

Problemet för L är att omsvängningen kommer så sent att det inte alls är säkert att opinionen kommer att vända för dem. Väljarna har svårt att lita på dem efter det tidigare januarisveket. Och om de fortsätter att harva runt under 3 procent i mätningarna lär internkritikerna säga "vad var det vi sade" och fortsätta bråka. Men icke förty är detta enda chansen för L att överleva som riksdagsparti och politisk kraft.

Moderater och kristdemokrater har välkomnat beskedet, men klokt nog lagt band på att visa upp en alltför stor entusiasm. För även om L nu säger att de vill ha en borgerlig regering efter valet 2022 så är det inte säkert att M och KD vill ha med dem i en sådan regering. Det beror förstås på valutgången och mandatmatematiken hur L kommer att behövas.

Även Liberalerna själva borde tycka att det kanske är bäst att hålla sig utanför en regering även om de stödjer dess tillblivelse och mycket av den sakpolitik, inklusive budgeten, som en sådan kommer att föra. Då slipper man det upplevda stigmat av direkt SD-samarbete, men kan påverka regeringen i de frågor de anser viktiga. Att få gehör för dessa är enklare än som ett stödparti till S.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.