"Brus som av vågor”, som öppnar på Rackstadmuseet på skärtorsdagen, är den största utställning som Leif Engström har haft hittills. Konstnären som växte upp i Brunskog och Klässbol och som tog sin examen på Konsthögskolan i Stockholm i fjol.
– Det ska bli lite häftigt, konstaterar han i mobilen ett par dagar innan utställningen öppnar.
Under tisdagen hölls en pressvisning, men då hade han inte möjlighet att medverka.
Mycket är på gång just nu. Parallellt kommer han även att ha en utställning på ett galleri i Stockholm, men i mindre skala än den som visas i Arvika.
Sedan Leif Engström tog sin examen har han jobbat själv i sin ateljé som han fått tillgång till genom ett stipendium.
– Det har varit ett speciellt år, att sluta mitt i en pandemi.
Både hans examensutställning och den på Rackstadmuseet fick flyttas fram. Men båda blev slutligen av. Den första i augusti i fjol och nu även den andra. Han var i Arvika och hängde utställningen för ett par veckor sedan och kunde ta god tid på sig.
– Ofta kan det vara stressigt, man har bara några dagar på sig. Att ha så mycket tid var lyxigt. Jag hann tänka en runda till, vad jag ville visa och hur jag ville visa det.
Målningarna, främst olja, men även andra tekniker, har tillkommit under den senaste femårsperioden.
– Jag har fått låna in en del av privatpersoner och offentliga institutioner. Arvika kommun har en målning, motivet är från ett äldreboende som jag jobbat på.
Skogen och växtligheten är ofta närvarande i hans målningar. Liksom byggnader, förortens bostadshus och miljöer, och gärna i en kombination, där naturen kryper nära inpå byggnationen.
–Jag är intresserad av spänningen mellan naturen, det organiska, och det som är byggt av människan som är mer rakt, fyrkantigt, med en helt annan karaktär. Jag tycker om att skildra skogspartier, där man anar bostäder.
Folkhemsarkitektur
Han tycker arkitektur är intressant. Speciellt en viss typ, lite folkhemsarkitektur.
Betraktaren av målningarna får göra sina egna tolkningar, men han säger att man skulle kunna se det lite som en konflikt, en frågeställning hur långt urbaniseringen kan gå.
– Det blir ett sätt för mig att själv fundera kring närmiljö, samhälle och kommentera och lyfta fram platser och ting som jag tycker är lite förbisedda.
Temat land och stad. Själv hör han hemma i båda världar. Leif Engström är uppvuxen i Vikene, inte långt från Skutboudden. Senare flyttade familjen till Klässbol. Det är inte långt till skogen någonstans. Han flyttade så småningom vidare till Stockholm, där han först gick en konstutbildning på Gerlesborgsskolan, innan han började på konsthögskolan.
Många gånger hittar han idéer till sina motiv när han är ute och rör på sig som han säger. Promenerar eller cyklar.
– Eller när jag är på resa, då passar jag på att gå runt. Jag plockar upp nåt ganska vardagligt som jag fotograferar av.
Oftast jobbar han efter en förlaga som han utgår ifrån.
– Men jag släpper förlagan efter ett tag, när jag fått en grund.
Därifrån går han vidare och lägger till och drar ifrån. Han kan överdriva vissa moment, kanske en viss färg, och ta bort sånt som stör för att renodla motivet.
Fascinerad av färg
Han har alltid fascinerats av färg och hur det går att använda.
– Det är nånting med färg, att jag själv kan styra vad jag ska plocka fram i ett motiv. Det är väl därför jag jobbar med måleri.
Man kan även se några exempel på utställningen, där han testar vad som händer med en målning, om han väljer en annan färg än vitt på väggen där den ska hänga. Vilken effekt det får.
– Det blir som en fortsättning av måleriet.
Han försöker visa både det han ser och det han känner inför en plats i sina bilder. Den underliggande stämningen. Lite magiskt i den vardagliga miljön.
Han har nyligen läst Maria Gripe och säger att han strävar efter den stämning som finns i en del av hennes böcker.
– Känslan av att det finns något som lurar under ytan.
Motivet är inte alltid en plats, eller ett enskilt objekt. Ibland kan det ta form efter att han sett och blivit inspirerad av flera olika saker på olika håll. Eller så har han hittat en ny teknik som han vill arbeta med och letar efter ett lämpligt motiv för det.
– Jag har lite spår jag jobbar på och de kan komma och gå lite.
Han är även intresserad av kinesisk och japansk konst. Ända sedan han som tonåring läste Manga-serier. Motiven blir då abstrakta i form av rutnät och olika mönster och ornament.
– Då är det ett helt annat tänk, inte en plats jag tänker på, utan ett annat perspektiv jag fokuserar på, strukturen och själva uppbyggnaden av målningen. Många mönster är hämtade från byggnader man ser i Kina, ett slags ornament som är vanligt. Andra är influerade av japanska träsnitt.
Sommaren 2019 var Leif Engström gästutställare hos Lars Lerin på Sandgrund i Karlstad. Han har även visat en av sina målningar på Liljevalchs vårsalong tidigare. Även om han bara deltog med ett verk så blev det värdefullt för honom berättar han eftersom det ledde vidare till nya kontakter.
Hur skulle du själv beskriva dina tankar kring ditt måleri?
– Jag vill förmedla en bild. Sammanfoga olika saker i en bild och att man kan få med sig något när man tittar på den.
Det blir ingen vernissage när utställningen öppnar på Rackstadmuseet den 1 april på grund av pandemin. Men konstnären själv, Leif Engström, kommer att vara på plats den dagen.