I en debattartikel i Expressen (22/3) argumenterar fyra kristdemokrater, med Ebba Busch i spetsen, för att slöja inte bör tillåtas på flickor i förskolan och lågstadiet. Det är en fråga där olika värden ställs mot varandra och känslorna ofta blir starka. Därför är det viktigt att inte förivra sig.
Förskolan och lågstadiet skall vara en fristad från en påtvingad slöja till följd av hederskultur, menar artikelförfattarna. Det finns onekligen mycket att problematisera med slöja på småflickor. Men frågan om ett förbud handlar om mer än slöjor, det handlar också om politikens gränser.
Om småflickor genom lagstiftning skall befrias från slöjan när de är i förskola och skola, måste man fundera på vad som blir förlängningen av det ställningstagandet. Borde slöjan bli olaglig även i hemmet? Vi riskerar att röra oss mot oacceptabla inskränkningar av religionsfriheten, vilket inkluderar föräldrars rätt ge sina barn moralisk och religiös fostran.
Mot detta skall man visserligen ställa barns rättigheter som ett subjekt. Men om man menar att föräldrar inte skall få bestämma över sina barns klädsel, hur gör man då med de flickor som själva önskar klä sig i slöja därför att de ser att mamma gör det? När vi diskuterar slöja på barn måste vi se till att vi inte tummar på viktiga principer.
Det kristdemokratiska förslaget bottnar i ett reellt problem. Alltför många flickor och kvinnor är drabbade av hedersförtryck. Men det gäller att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Den som är offer för hedersförtryck har nästan alltid slöja. Men alla som har slöja är inte utsatta.
Och det som vi hela tiden måste ha med oss är att vi inte kan förbjuda allt vi ogillar. Vi behöver heller inte tycka om allt som är tillåtet.
I mångt och mycket är slöjdiskussionen en proxydebatt. Det finns alltså något underliggande som inte kommer upp till ytan och där frågan om slöjor blir ett ställföreträdande ämne vi kan bråka om.
Det som döljer sig är naturligtvis frågan om hur en stor invandring från muslimska länder har förändrat Sverige. I de fall där slöjan inte är påtvingad har den ändå svårt att finna sin plats i en svensk kontext. För även utan inslag av hedersförtryck symboliserar slöjan en markant annorlunda syn på förhållandet mellan individen och gruppen. Detta inkluderar naturligtvis relationen mellan män och kvinnor.
Lagar kan stiftas som på olika sätt söker skydda flickor mot förtryck. Men människors kulturella kompass formas först och främst i mötet med det omkringliggande samhället.
Därför bör politikerna i denna fråga ta ett steg tillbaka. Istället för ett generellt förbud som i KD-förslaget bör man låta beslutet om slöja fattas i den verksamhet som berörs. Såväl förskolor som skolor bör ha möjlighet att anta en klädkod, exempelvis skoluniform, där slöjan inte tillåts.
Någon kanske tycker att detta är hårklyverier. Men det handlar om att avgränsa och begränsa den politiska makten så att samhället kan byggas nedifrån.
Muslimer kommer att välja bort slöjan, för sig själva och sina barn, när de i tillräckligt hög grad införlivats i en majoritetskultur. Men att bara rycka av flickor slöjan kommer inte i sig att förändra människors världsbild. Risken är då påtaglig att slöjan försvinner, men inte hedersförtrycket.