Göthe: Reservofficeren är tillbaka

Signerat
PUBLICERAD:
Reservofficeren återföds dessbättre i vårt militära försvar, det handlar på sikt om flera hundra tjänster totalt. Bilden visar soldater under övning.
Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT
Laglig rätt till tjänstgöring i vårt gemensamma totalförsvar är lika självklart som rätten till föräldraledighet, i båda fallen med rejäl ersättning, skriver Kjell Göthe.

Reservofficeren får nu sin återupprättelse, välkommen tillbaka! Skyddet mot yttre och inre våld är den absolut viktigaste uppgiften för regering och riksdag. All positiv samhällsutveckling bygger på detta. Försvaret skall därför tillföras rejäla resurser enligt fattat beslut, polisen behöver det också. Politikerna inser detta, men kom ihåg att de gör det därför att de känner ett tryck från väljarna och så skall förstås demokratin fungera.

Reservofficerens ”återuppståndelse” debatterades för en tid sedan i riksdagen. Jörgen Berglund (M) krävde av försvarsminister Peter Hultqvist (S) att reservofficeren måste få laglig rätt till tjänstledighet vid inkallelse. Självklart kan tyckas, men Hultqvist antydde att det får Försvarsmakten lösa med arbetsgivarna. Men snälla nån, så kan en minister inte smita undan sitt ansvar! Laglig rätt till tjänstgöring i vårt gemensamma totalförsvar är lika självklart som rätten till föräldraledighet, i båda fallen med rejäl ersättning.

Bara FM-log, försvarets logistik, behöver nästan hundra reservofficerare, när man nu skall förändras och växa. Då bör man ta vara på civil kompetens och mixa den med militära erfarenheter. I dag ligger fokus på just att utbilda specialistofficerare i reserven. Det är ett win-win-koncept som dessutom blir billigast för vårt land. Vi behöver ett folkligt engagemang i försvaret också genom ökad satsning på frivilligrörelsen, och genom att kalla in flera värnpliktiga.

Ja, plikten kallar men vad ger då detta tillbaka? För att ge svaret ringde jag en god vän, Andreas Herlitz, som är major i Luftvärnets reserv, och som tidigare tjänstgjort under många år. Han intygar att detta har givit honom oerhört mycket; en djup känsla av att bidra till Sveriges säkerhet, en förståelse för totalförsvaret och vikten av dess förankring i samhället.

– Jag lärde mig att på ett konstruktivt sätt fatta beslut, även i trängda situationer. Det gav mig en bättre förmåga att leda och fördela arbetet, kunskap och erfarenhet att tillsammans genomföra besluten. Lägg till det en möjlighet att lära känna och förstå andra människor och dessutom en tillfredsställelse i att vara en bidragande kugge i ett fungerande maskineri. Allt detta har jag dessutom enkelt kunnat översätta och haft stor nytta av i min civila verksamhet.

– En sentens, som lär ha stått i ett dåtida arméreglemente, lyder: ”Underlåtenhet att fatta beslut ligger chef mer till last än felaktigt val av alternativ”. Den har betytt mycket i mitt privatliv, i min civila verksamhet och inte minst i mitt officersliv. Det vill säga: Gör något! Agera! Fatta beslut! Blir det inte bra så ändra! Våga peka med hela handen när det krävs, säger Andreas Herlitz.

Och jag/krönikören kommer genast att tänka på hur den politiska beslutsgången ofta ser ut. Nog behövs beslutskraft och förmåga att ”peka med hela handen” också i den processen.

Allra sist vill jag önska Jenny Harlin, kanslichef hos Reservofficerarna med medarbetare, lycka till i sitt slit för att få ihop helheten. Hon skriver i vår mailväxling: Ja, det är mycket på gång nu när reservofficerssystemet är under återtagande, men vi skall se till att klara uppgiften.

Kjell Göthe

Politisk krönikör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.