Oetisk och kostsam licensjakt på lodjur

Debatt
PUBLICERAD:
Ett lodjur tar de svagaste individerna, en jägare skjuter med förkärlek den största och kraftfullaste individen, skriver Magnus Orrebrant.
Foto: Heiko Junge/NTB Scanpix/TT
Lodjuren jagas på ett etiskt förkastligt sätt med drivande hund, ofta upp i ett träd där de sedan skjuts ner, skriver Magnus Orrebrant.

Den första mars började den kontroversiella licensjakten på lodjur där 83 stycken djur skall skjutas. Jakten på lodjuren är en mycket kostsam historia för samhället och riskerar lodjursstammens långsiktiga överlevnad, bara för att ett fåtal jägare tycker att det är en spännande jaktform.

Lodjursjakten är en spännande och rolig jakt tycker Daniel Ligné från Svenska Jägareförbundet i en intervju med Jaktjournalen. Vidare anser Daniel Ligné att jägarna har rätt att ”skörda lodjuren på samma sätt som man skördar kantareller”. Ett oetiskt sätt att se på en skör lodjursstam.

Han hävdar också att staten bör ta kostnaderna för lodjurspopulationen, när det i stället borde vara jägarna som skall betala för lodjuren som de skjuter, detta som ersättning för de trafikolyckor som löshundsjakten åstadkommer då jägarna jagar lodjurens främsta byte, rådjuret.

Lodjuren är fridlysta i Sverige men har ändå på 20 år reducerats från 1 900 till 1 100 individer genom en omfattande licens- och skyddsjakt, med följd att deras långsiktiga överlevnad nu riskeras. Om lodjuren skulle drabbas av någon sjukdom som t ex kattpest, så skulle det få förödande konsekvenser för en population med så få individer. Lodjursjakten är också förbjuden enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Lodjuret är en strikt skyddad art enligt EU-lagstiftningen, som är överordnad svensk lag.

Lodjuren jagas på ett etiskt förkastligt sätt med drivande hund, ofta upp i ett träd där de sedan skjuts ner. Många andra länder diskuterar att upphöra med löshundsjakt men Sverige fortsätter att bedriva hetsjakt på lodjur, liknade den nu avskaffade rävjakten med hundar i England.

Jägarna försöker motivera jakten med att om de inte jagar lodjuren så skulle de äta sig ur ”skafferiet” och sedan själva svälta ihjäl. Ur ett ekologiskt perspektiv så klarar lodjuren att reglera sig själva – blir de tillfälligt för många kommer de att få färre ungar och vandra ut till nya områden. Rovdjuren har samexisterat med sina bytesdjur i miljontals år utan att svälta ihjäl eller förstöra balansen.

Forskning visar att ekosystemet behöver toppredatorer för att uppnå optimal artrikedom och en fungerande evolution. Ett lodjur tar de svagaste individerna, en jägare skjuter med förkärlek den största och kraftfullaste individen. Människan kan inte ta en roll som rovdjuren haft sedan begynnelsens tider utan vi måste tillåta större lodjursstammar.

Att inte låta lodjuren ta sin naturliga roll som toppredator och reglera rådjuren och dovhjortarna kostar samhället närmare 500 miljoner kronor per år i ökade trafikolyckor. Den 1 oktober, när jakten på rådjur med drivande hund börjar och hundarna driver viltet ut på vägarna, ökar trafikolyckorna med runt 2 000 rådjursolyckor per månad (viltolyckor.se) där varje olycka kostar 62 000 kronor enligt en studie av Calluna 2018.

Rådjursjakten med drivande hund kostar därmed årligen närmare 500 miljoner kronor i ökade trafikolyckor. Kostnader och mänskligt lidande som skulle kunna undvikas om lodjuren skötte baspredationen på rådjur och jägarna upphörde med sin löshundsjakt på rådjur.

Licensjakten bör alltså förbjudas av både etiska, populationsgenetiska och samhällsekonomiska. Vi måste börja se på nyttan av lodjuren i sitt totala sammanhang, inte ur jägarnas perspektiv, som ett roligt och spännande djur att jaga.

Magnus Orrebrant

Pressansvarig, Svenska Rovdjursföreningen

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.