Björn Nordströms detaljrika bildvärld är en mansfri zon.
– Kvinnor är mycket roligare att måla än män, säger Karlstadskonstnären, som i vår är dubbelt aktuell med sina realistiska kvinnobilder.
Först gör han en storstilad separat-debut i hemstaden och sedan en återkomst på Liljevalchs i Stockholm.
Från mitten av april är Björn Nordström en av de utvalda som får visa prov på sin konst på Liljevalchs prestigefyllda vårsalong, där han lyckats bli antagen för andra gången på tre år – en stark prestation i den hårda konkurrensen.
Men redan från fredagen kan hans konst ses i Karlstad, där han nu har sin allra första separatutställning. Inför vernissagen har han fyllt Galleri Mats Bergman på Herrhagen med en helt kvinnodominerad samling målningar.
Tidlöst, enkelt, avskalat
– Kvinnor är mycket roligare att måla än män. Det finns många anledningar, jag kan ge dig hundra anledningar, men jag kan vända på det också. Varför skulle jag vilja måla en man egentligen? Så känner jag, säger Björn Nordström.
Det handlar delvis om estetik och uttrycket han vill uppnå.
– En tjej barfota i klänning, det blir väldigt tidlöst och enkelt och avskalat. Jag vet inte vad man ska ha för motsvarighet om man ska måla en man. Ska han stå i kortbyxor och någon skjorta, eller vad ska han ha? Jag vet inte. Jag vet inte ens vad jag skulle ha för kläder på en man för att det skulle kännas tidlöst, avskalat eller lite som en saga, säger han.
Och tillägger en stund senare:
– Jag tycker att män tagit tillräckligt med plats också.
Osminkad kvinnoversion
Nog för att kvinnor eller snarare kvinnokroppar är ett mycket vanligt motiv i konst, men Björn Nordströms bilder skiljer sig på många sätt från hur det brukar se ut.
Först och främst ser kvinnorna ut att få vara sig själva. Det är inget poserande, ingen nakenhet för nakenhetens skull, inga stajlade idealbilder av Kvinnan med stort K – snarare den osminkade versionen.
– Jag tänker mycket på hur jag porträtterar dem, säger han. Jag försöker ha dem väldigt neutrala. Jag vill inte att de ska kännas poserande.
Det är en vilsam stämning i bilderna, kvinnorna sitter eller står stilla och de ser ut att ha mycket att tänka på eller tvärtom bara vila i stunden.
– Jag vill ha det här melankoliska, säger han.
Tidlöshet
Tidlöshet är också något han eftersträvar.
– Jag vill inte att det ska känna ”nu”. Det är inga mobiltelefoner och jag målar inga tatueringar eller piercingar. Jag vill inte att det ska bli daterat, säger han.
Sensuellt däremot siktar han inte på.
– Nej. Jag försöker ha dem väldigt okonstlade och då får man väl tycka vad man vill sedan. En del tycker att de är sorgliga, andra att de är härliga. Det är känslan som är det viktiga, men vilken känsla är upp till betraktaren.
Inte fotorealism
Utgångspunkten för hans måleri är alltid foton. Han fotograferar själv sina modeller och den färdiga bilden blir realistisk, även om han inte målar av fotona exakt, utan ibland kan byta både bakgrund och färger i motivet. Det är inte fotorealism han jobbar med, gör han tydligt.
– Det första alla som ser mina tavlor säger är ”å, det ser ut som foton”. Jag vet inte ens vad jag ska svara. Tack? Grunden är att jag lärde mig teckna och måla realistiskt och sen har jag pushat mig själv. Det är svårt att släppa det. Skulle jag måla mindre realistiskt känns det som att jag bara gjort en skiss. Jag är väldigt hård mot mig själv och det känns svårt att släppa dem om jag inte känner att jag gjort mitt bästa.
Ljuset är viktigt
Det realistiska intrycket förstärks också av ljuset i hans måleri.
– Jag jobbar mycket med hårt ljus, fotar i direkt solljus och när jag fotar i ateljé har jag ingen softbox eller paraply, utan kör direkt med blixten, så det blir rakt streck med skuggan. Ljuset är lika viktigt som modellen, säger han.
I hans hantering av ljuset kan man ana hans bakgrund som filmnörd: snarare än av andra människomålande konstnärer som Karin Broos och Ola Billgren, har han inspirerats av Ingmar Bergman och hans sätt att arbeta med ljus och långa närbildssekvenser.
Ibland kan han ta hundra bilder för att få fram rätt foto att utgå ifrån och han har svårt att sätta fingret exakt på vad han söker hos en modell. Det som ”gör” en bild kan vara något som inte alls är iögonfallande vid första anblicken.
Vad letar du efter?
– Att hitta något, känslan. Det är inte så att det är något spektakulärt. Det kan vara i det minimala. Det kan vara så lite – något i ögat. Sedan är det med ljuset jag kan förstärka det.
Glad över chansen
Björn Nordström är lite nervös inför debuten som separatutställare, men han har visat sin konst tidigare ihop med andra och glädjen över den för hans del händelserika våren överväger.
– Hade inte varit corona hade det varit ännu roligare, men det är ändå roligt att det händer något, så man inte bara sitter hemma och inte kan ställa ut, utan att jag får ställa ut både här och på Liljevalchs. Och att det blev en vårsalong och inte blev inställt, som så mycket annat.