"Det går att lyfta blicken och kravla sig igenom leran"

Publicerad:

Hon är en av landets mest hyllade sångerskor och uppträdde nyligen i Idrottsgalan och Bingolotto. I sitt "Sommar i P1" 2016 berättade hon om sitt missbruk och hennes livsresa är kantad av tvära kast.

NWT möter Isabella Lundgren som är aktuell med den livsbejakande skivan "Look for The Silver Lining".

Ofta handlar det om tvära kast och om kontraster. Från musikscenen i New York till präststudier, från Monica Z till Bob Dylan. Med sitt nya album vill Isabella Lundgren höja blicken, titeln i sig – "Look for the Silver Lining" – är en uppmaning om att se bortom regnmoln och oro.

– En påminnelse snarare, jag tycker inte om uppmaningar, börjar Isabella Lundgren sakligt.

Upprinnelsen till skivan kommer ur en formulering kring livets villkor av den tyske filosofen Friedrich Nietzsche.

– "Den som har ett varför kan uthärda nästan vilket hur". Jag tycker om den meningen eftersom den säger att livet är smärtsamt och fullt av lidande, men om du lyfter blicken och hittar något som påminner dig om varför det är meningsfullt att leva, så kommer det att bära dig genom allt som gör ont.

Med sitt nya album vill Isabella Lundgren påminna om det goda i livet.
Med sitt nya album vill Isabella Lundgren påminna om det goda i livet. Foto: Elvira Glante

Hon tystnar och låter orden sjunka in.

– Och det är precis det som titeln, "Look for the Silver Lining", och låtarna på skivan handlar om.

Albumet består av tio låtar, alla hämtade ur den så kallade amerikanska sångboken – här ryms musikalnummer, evergreens och annan populärmusik från främst 30-, 40- och 50-talen.

– Under de senaste åren har jag haft en känsla av att vår tid präglas allt mer av cynism. Vi ska inte låtsas som att världen inte är full av lidande, för det är den, men vi behöver påminnelser om det som är vackert. Världen är full av godhet och mening. I kampen för en bättre värld behöver vi påminnas om det. De här låtarna gör det för mig.

När det kommer till påminnelser om livets goda är konsten det bästa verktyget, menar hon.

– De flesta av oss har erfarenhet av att kunna lyftas upp av konst – har man en dålig dag sätter man på en viss låt, läser ur en viss bok eller ser en film.

– Om jag tänker tillbaka på alla de kriser och kaos jag försatt mig själv i, så är det alltid det där "varför" som tagit mig igenom det. Verkligheten är förgänglig och smärtsam, men trots det går det att lyfta blicken och kravla sig igenom leran man upplever sig vara fast i.

Varför valde du just den amerikanska låtskatten?

– Det är musiken jag är uppväxt med och som jag har sjungit och älskat under hela mitt liv. I melodierna och texterna finns det något väldigt romantiskt. När du sätter på en skiva med Frank Sinatra känns världen med ens lite mer glimrande och magisk. Något i de här låtarna förhöjer verkligheten och lägger som ett skimmer på livet.

Hatar sjunga snabba låtar

Bland låtarna finns Charlie Chaplins "Smile", ledmotivet ur "Sound of Music" och filmklassikern "Singin' in The Rain". Musiken är inspelad med musikerna Carl Bagge, Niklas Fernqvist och Daniel Fredriksson.

– Några av sångerna är väldigt kända, men sättet som vi har spelat in dem på ställer dem i ett nytt ljus. "Fly me to The Moon" till exempel, den spelar vi som vals. I "Sound of Music" har vi dragit ner tempot. Låtarna har fått en annan färg, jag tror att den som lyssnar kommer att höra låten på ett nytt sätt.

Hur vill du beskriva den färg ni sätter på de här klassikerna?

– Jag har alltid hatat att sjunga snabba låtar! Det är det värsta jag vet. Ju långsammare, desto bättre. Då hinner sången, orden och tonerna landa. Så förhåller jag mig till all musik jag gör – den behöver inte vara långsam, men den ska hinna landa. Det ska finnas utrymme att verkligen förmedla historien i texten. För mig handlar det om att ta fram och betona. I "Sound of Music" till exempel – i en mildare version kommer tyngden och poesin i texten fram bättre.

Adhd-diagnos vid 30

Som 18-åring lämnade Isabella Lundgren Karlstad för New York och vidare studier. Livet i storstaden blev dock färgat av missbruk och ett dekadent leverne som varade under flera år.

– Allt i livet är både och. Genom motsatser och kontraster blir saker det de är. Dag måste följas av natt, livet av döden. Kärleken följs av sorg. Det är på grund av motsatserna som livet får sin färg, sin form och sin mening. Om man sjunger en så oblygt hyllande låt som "What a Wonderful World", så får den en större tyngd om den sjungs av någon med erfarenhet av motsatsen. Det hörs och det känns.

När vi pratar om kontraster – du bröt upp från ett stökigt New York och flyttade till Sverige för att läsa till präst. Tvära kast.

– Det är typiskt mig. Med åren har jag blivit bättre på att ta ett djupt andetag innan jag kastar mig ut i något nytt. Men för mig är det alltid hela vägen eller inte alls. Jag fick en adhd-diagnos när jag var 30, det har hjälpt mig att förstå mig själv. Och hantera mig själv. Speciellt den dåliga impulskontrollen. Även om jag fortfarande måste kämpa med den.

Isabella Lundgren med sin hund Kraken.
Isabella Lundgren med sin hund Kraken. Foto: Janerik Henriksson/TT

I sitt sommarprat i P1 2016 berättade hon om sin livsresa.

– En man i tolvstegsprogrammet sa: "Allt du har inom dig som drivit dig till att vilja sabotera och förstöra ditt liv, det är ingenting du ska utplåna. Det är en kraft, det handlar om att du ska lära dig att rikta den åt rätt håll".

– Jag försöker ha en neutral inställning till min diagnos, inte låta den identifiera mig. Det är varken en gåva eller en förbannelse, det är bara så min hjärna ser ut, det är så jag funkar. Det är min personlighet.

Är albumet lika mycket en påminnelse till dig själv som till en presumtiv lyssnare?

– Ja, verkligen! Musiken har genom hela livet haft den funktionen för mig. Musiken i sig är ett "varför". En låt kan ta mig tillbaka till det som är viktigt, ta mig tillbaka till mig själv. Det finns en oerhörd tröst i det som är konstant och aldrig försvinner.

Du tolkade Bob Dylan på din förra skiva, är det viktigt för dig att lyfta fram musik du tycker om för andra?

– (Fundersam paus) Ja, det kan man säga. För mig är det så här – på många sätt är vi måna om vår historia. Vi vet alla att historielöshet är farligt. Men ofta tas inte kulturhistorien med, den typen av bildning värderar vi inte högt i Sverige. Varför skulle det vara viktigt för folk att läsa Gunnar Ekelöf eller T. S Eliot? Eller känna till Miles Davis och Puccini? Vad finns det för värde i det? För mig är historien viktig på alla plan, den berikar våra liv. Annars blir kulturen något snobbigt, något som bara högutbildade har möjlighet att ta till sig. Den som inte har turen att växa upp i en familj där kulturen är relevant får aldrig möta den världen. Bildningsfrågan är väldigt intressant och viktig.

Kan du uppleva samtiden som andefattig?

– Ja, jag kan uppleva att vi i all effektivitet och produktivitet har förlorat mycket av det mellanmänskliga – det andliga och hjärtliga i våra interaktioner mellan varandra.

Vi lever i en pandemi och många känner stor oro och sorg, men tankarna på det här albumet föddes innan?

– Låtarna spelades in i början av mars förra året. När pandemin höll på att bryta ut. Men vi hade då redan arbetat med skivan länge, med arrangemang och så vidare. Så skivan är ingen kommentar till pandemin, men det kan kännas lägligt.

Får de här låtarna ytterligare en funktion just med tanke på skivan släpps just nu?

– Förhoppningsvis. Det vore såklart fint om den kunde skänka en stunds tröst mitt i allt kaos.

Hur har du själv påverkats?

– Det finns en sida av mig som accepterar att livet gör som livet vill, jag rår inte på det. Det är bara att sitta still i båten och vänta ut det. Den andra sidan har det värre, jag har förlorat min inkomst och kan inte ha mitt normala sammanhang i livet. Jag kan inte bidra med det jag kan och brukar göra i vår värld. Det finns en ensamhet i det och en tristess. Men som sagt, jag är högst optimistisk, människan har tagit sig igenom kriser mycket värre än den här, så vi ska klara det här med.

Har du haft tankar på ett annat yrke?

– Just nu läser jag en distanskurs i manusskrivning för film och tv på distans. Det är Sara Broos som leder utbildning i Alma Lövs regi. Så jag ägnar nästan all min tid åt att titta på film och skriva. Jag har älskat film hela livet och haft en massa idéer. Det är något jag skulle vilja syssla mer med i framtiden.

"Look for the Silver Lining" släpps den 26 mars. Alla konserter som var planerade under våren är inställda, närmast väntar medverkan i SVT:s "Go'kväll" under april.

FAKTA: Isabella Lundgren

Isabella Lundgren är född 1987 och uppvuxen i Karlstad.

Bor i Stockholm med hunden Kraken. Familj kvar i Karlstad.

Gick musiklinjen på Sundstagymnasiet och reste sedan till New York för vidare studier. Albumdebuterade 2012 med "It Had to Be You" och släpper nu sitt åttonde "Look for the Silver Lining". 2019 gjorde hon en skiva med tolkningar av Bob Dylan "Out of The Bell Jar" som släpptes i samband med Dylans konsert i Karlstad.

Utmärkelser i urval: Louis Armstrong Stipendiet, Gyllene skivan, Stockholms stads kulturstipendium, Stim-stipendiet, Monica Zetterlund-stipendiet och Region Värmlands Frödingstipendium.

Tittar på:

– Nyligen såg jag filmen "The Sound of Metal". Det är en av de största filmupplevelserna i mitt liv. Den handlar om en man som är trummis i ett punk/metalband som blir döv. En poetisk, gripande och oerhört modigt berättad historia.

Lyssnar på:

– Blossom Dearie som jag återupptäckt. En annan sångerska jag lyssnar mycket på just nu är Linda Peracs, hennes musik är som ett eget universum.

Läser:

– Mycket. En av mina favoritböcker är "Brev till en ung poet" av Rainer Maria Rilke. En kort liten bok, alla människor som kämpar med sig själva borde läsa den. Den innehåller många livsvisdomar.

Artikeltaggar

AdhdAlkoholismBob DylanCoronavirusetEtik och religionIsabella LundgrenJazzMonica ZetterlundMusikMusikalerNöje/KulturPoesiPopPsykisk ohälsaPunk

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Läs vidare