Intervju Emanuel Örtengren och Zebulon Carlander: En borgerlig allians i koma

Signerat
PUBLICERAD:
Bokens redaktörer Emanuel Örtengren och Zebulon Carlander.
Foto: Anders Meisner
Socialdemokratin är en trött och idéfattig rörelse. Den förtjänar inget förtroende, säger Emanuel Örtengren.

Regeringsbildningen efter valet 2018 innebar uppbrottet för alliansen, bestående av Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Hur går borgerligheten vidare? I antologin Efter Alliansen (Timbro förlag 2021) svarar flera politiska skribenter på den frågan. Redaktörerna Zebulon Carlander och Emanuel Örtengren, med bakgrund i Fria Moderata Studentförbundet respektive Centerstudenter, förklarar vilka slutsatser vi kan dra.

Tror ni att alliansen hittar tillbaka till varandra?

Zebulon Carlander (ZC): Den politiska realismen talar emot det under överskådlig tid. Men det vore det mest rationella för att få genomslag för borgerlig politik. Man får större handlingskraft om man agerar tillsammans.

Emanuel Örtengren (EÖ): Jämför i dag med 90-talet, när Centern precis som nu började samarbeta med S. Redan då började man med vissa projekt för att få borgerligheten att nå samsyn, exempelvis Timbros projekt Ekumeniken som Ulf Kristersson ledde. Den värdegemenskapen bör vårdas även i dag. Arbetslinjen kommer aldrig att bli ett SD-projekt. I sådana förhandlingslägen skulle C kunna hjälpa M att stå emot SD och försvara de gemensamma värdena.

Har det som skiljer partierna förändrats sedan alliansen?

EÖ: Det som skiljer partierna nu är inom frågor som inte räknades till de stora samhällsproblemen tidigare. Men i migrationsfrågan sker nu en konvergens igen och konflikten slipas ned. Stötestenen just nu är relationen till SD.

ZC: C är mer höger nu än på 90-talet. Partierna kompletterar fortfarande varandra väl. I nio av tio fall håller de med varandra.

Vad ska man kalla allianspartierna efter alliansen? Har vissa av dem svårt att kalla sig borgerliga?

ZC: Jag vill beteckna de fyra partierna som borgerliga, för det är de.

EÖ: Just nu finns det ju fler borgerliga konstellationer som styr i kommunerna. Alliansen är då kanske den vanligaste konstellationen. Det är också en anledning till att inte hetsa för mycket mot varandra på nationell nivå. Alliansen är inte död på nationell nivå, den är i koma.

Vilken roll spelar S för borgerligheten?

EÖ: Något anmärkningsvärt i boken är att Socialdemokraterna är så frånvarande från skribenternas resonemang. De mestadels unga företrädarna i boken tänker själva, utan att hela tiden förhålla sig till S.

ZC: Det är i sin tur en kvittens på något alliansen gjorde. Förutsättningarna för att driva borgerlig politik ändrades. All idéutveckling kommer från de borgerliga partierna.

EÖ: Socialdemokratin är en trött och idéfattig rörelse. Den förtjänar inget förtroende.

Kommer alliansen tillbaka?

EÖ: Inte över en natt. Men de bästa förslagen kommer i samarbete med partier som delar värdegrund. Det var inte lätt att samarbeta 2006 heller.

ZC: Vi känner båda en stillsam ro. Borgerligheten är på en bättre plats nu än tidigare decennier.

EÖ: Jag hoppas att regeringsfrågan blir sekundär i nästa regeringsbildning. Borgerligheten ska vara kärnan. Och riksdagen blir viktigare.

Hur valde ni ut skribenterna i antologin?

EÖ: Vi valde ut ämnena först och tillfrågade skribenter därefter. Eftersom sprickan mellan M och C är den mest påtagliga inom den forna alliansen föll det sig naturligt att många av skribenterna vi tillfrågade hade en bakgrund inom just de partierna. Det råkade också vara personer som var positivt inställda till det här projektet. L och KD behövs också för att driva borgerlig politik, men eftersom de är jämförelsevis mindre partier går det inte att bygga en "ny allians" med dem som grund. Därför behöver M och C hitta tillbaka till varandra oftare än i dag för att mer borgerlig politik ska bli verklighet.

ZC: M och C utgör den strategiska axeln.

I vilka frågor kan allianspartierna förenas framöver?

ZC: Förvaltningsfrågor, utanför den vardagliga debatten. De borgerliga behöver säkerställa i riksdagen att liberalismen dominerar i förvaltningsfrågorna.

EÖ: Allianspartierna har fortfarande en gemensam världsbild i grunden. Men just nu finns inget gemensamt projekt med en gemensam fiende. Där kan det finnas en positiv sida av att alliansen splittrades. Idéutveckling måste ske i enskilda partier. På så vis är åren i opposition viktiga.

Vilken betydelse har personerna som leder partierna?

ZC: Personliga relationer mellan partiledarna spelar stor roll. Just nu finns det friktioner efter regeringsbildningen som kan vara svåra att komma över.

EÖ: Inför valet 2006 gjorde M ett stort jobb med att granska de andra partiernas politik för att hitta en gemensam förståelse. Det saknades 2018. Kristerssons 3-2-1-lösning var till exempel inte förankrad hos C innan den presenterades för media. Det skadade tilliten. Men det viktiga nu är att inte bränna alla broar som kan leda till samarbete längre fram.

ZC: Det är S och SD som gynnas av en splittrad borgerlighet.

Vilken roll spelar den borgerliga individualismen för samarbetet?

EÖ: Individualismen är bottenplattan i all borgerlig politik. Men borgerligheten är för rädd för att ta stryk i debatten. Det är bättre att partierna står för grundprinciperna i stället.

ZC: Om de gör det får de också respekt från väljarna. Men utan principer, ingen respekt. (SNB)

Agnes Karnatz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.