Det är inte alls så mörkt i skogen

Ledare
PUBLICERAD:
Tacka skogsägarna.
Foto: Janerik Henriksson/TT
År 1814 skrev Erik Gustaf Geijer dikten Den lilla kolargossen. Där beskrivs hur en pojke lämnar värmen i stugan hemma hos mor, för att ta sig till kolmilan och lämna förnödenheter till sin far. När mörkret faller blir pojken allt mer rädd för de faror som finns i skogen: björnen och trollen.

I Geijers text väntar tryggheten framme i kolarkojan. I vår tid är det ofta en helt annan berättelse som kommuniceras. Det är inte längre trollen vi skall vara rädda för, utan samvetslösa bolag som skövlar skogen. Björnen är inte längre ett hot, däremot klimatförändringar. Allt färre gör som pappan i Geijers dikt och sätter sitt hopp till ”Fader vår”. I stället talar allt fler om ”Moder jord”.

På Geijers tid satt människor framför brasan och lyssnade till sagor och sägner. I vår tid sprids de i massmedia och på internet. En myt för tvåtusentalet är den om hur skogen och djuren som bor i den befinner sig under ett konstant hot från oss människor.

Men sanningen är att skogen i vårt land växer så det knakar – virkesförrådet har fördubblats på hundra år. Den typiska skogsägaren är en privatperson som ärvt skogen och vårdar den ömt. Mer och mer skog skyddas från avverkning och den riktigt gamla skogen växer sig allt större.

Naturligtvis går det att göra svenskt skogsbruk ännu bättre. Det är självklart också så att skogsbruk, liksom det mesta, leder till målkonflikter av olika slag. Men den bild som allt oftare målas upp om en rovdrift på skogen stämmer helt enkelt inte.

Näringslivets medieinstitut, NMI, släppte nyligen rapporten Skogsbruk: miljöfara eller klimaträddning? Där har de jämfört hur Sveriges television, SVT, och tidningen Smålandsposten beskriver skogsbrukets påverkan på klimat och miljö. De konstaterar att SVT generellt beskriver svenskt skogsbruk med negativa förtecken. Journalistiken förmedlar en bild av att skogen borde stå orörd – för både för klimatets och den biologiska mångfaldens skull.

Vad gäller klimatet så saknas för det mesta perspektivet att skogen bidrar maximalt till klimatarbetet när den brukas. Träden inte bara binder koldioxid, de möjliggör också en bioekonomi där vi kan göra oss mindre beroende av fossila resurser.

Även beträffande den biologiska mångfalden är SVT:s rapportering ensidig enligt NMI. En aktör som Världsnaturfonden presenteras inte som den intresseorganisation den är och slipper vanligtvis kritiska frågor. Återkommande rapporteras om avskogning i andra delar av världen. Den som tittar på SVT kan förledas att tro att även den svenska avverkningen leder till avskogning, vilket ju inte är fallet.

Försöker då SVT att lura tittarna? Nej, helt säkert handlar detta till stor del om okunskap. Det är dock en talande bild av den klyfta mellan stad och land som växer sig allt större.

Det mest grundläggande som alla måste förstå är följande: om man inte får avverka och tjäna pengar på sin skog, då vill heller ingen ta hand om den. Brukar du gå i en vacker skog för att plocka bär och svamp? Tacka skogsägaren som gallrat så att inte skogen växer igen och blir ogenomtränglig.

På Geijers tid sågs skogen av många som farlig. I dag är den för de flesta en källa till glädje. Samtidigt som skogen vederkvicker oss ger den arbetstillfällen och klimatsmarta produkter. Träden absorberar koldioxid oavsett om vi kramar dem eller inte.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.