Som tonåring i Värmland satsade Karl Petter Äng stenhårt på ishockeyn – för att tvärtröttna och istället satsa på skrivande. I vår kommer han ut med en roman som inleds med ett manifest för glädjen i litteraturen och avslutas med en slutscen vid Lidssjön i Sunnemo.
Numera bor Karl Petter Äng på Hisingen i Göteborg. Han arbetar som lärare på en gymnasieskola, men har också en parallell karriär som författare. Ingetdera ingick i grundplanen han som ung flyttade från uppväxtstaden Norrköping till Karlstad.
– Jag spelade mycket hockey och kom in på hockeygymnasiet på Färjestad. Det var världens dröm för mig. Jag var Färjestads-nörd! säger han.
Han har dessutom Värmlandsrötter: via farfar och farmor i Hagfors och Sunnemo och via mormor och morfar i Arvika.
– Så när jag kom in på hockeygymnasiet var det ju maxat!
I tre år, med start år 2000, var hockeyn hans hela liv och drömmen var att bli hockeyproffs.
– Sen slutade jag plötsligt och abrupt och gick tillbaka till Norrköping och sadlade om, berättar han.
Hockey tolv gånger i veckan
Det var ingen skada som ställde till det, snarare att det så heta hockeyintresset svalnade. Han berättar om träningar tolv gånger i veckan och ett liv som inte rymde mer än idrotten.
– Det blev lite för mycket och jag blev intresserad av andra saker. Jag startade ett band och så kom litteraturen mer och mer.
Men Färjestad är fortfarande laget i hans hjärta – ”klart att det är laget för mig” – och banden till Värmland är fortsatt starka. Det gäller både i verkligheten och i dikten.
Don Quijote på cykel
I hans nya roman får läsarna följa med på en vindlande tur från Hisingen till Värmland – på cykel. Inspirationen kommer delvis från Cervantes klassiska roman Don Quijote. Den spanska landsbygden med dess väderkvarnar är dock ersatt av Bohuslän, Dalsland och Värmland och huvudpersonen Karl Retter har klara drag av sin upphovsman.
– Utgångspunkten kom via min egen cykeltur 2013, en campingresa med cykel och tält. Jag cyklade på en damcykel som var begagnad och skruttig. Karl Retter beskrivs lite som jag såg ut då, jag ser delvis mig själv framför mig och har varit med om delvis liknande saker. Det är klart att han har en tydlig koppling till mig, säger han.
Frejdiga berättelser
Likt Don Quijote ställs Karl Retter inför många utmaningar och ”gör äventyr på en spik” som Karl Petter uttrycker det.
– Karl Retter har förläst sig på Don Quijote och han i sin tur har förläst sig på riddarna. Det tog tid att hitta stilen! säger han.
Han har läst mycket av de klassiska författarna Cervantes och Rabelais och tycker om deras frejdiga sätt att berätta.
– De är väldigt roliga och snillrika och den sortens litteratur vet jag inte riktigt var den är idag. Man kanske idag har betraktat den glada litteraturen som inte den finaste?
Manifest för glädjen
Han inleder sin roman med ett manifest, där han slår ett slag för mer skratt och glädje i litteraturen.
– Jag läste väldigt mycket samtidslitteratur under vintern och våren och fick en idé, att det är väldigt bra oftast, men jag tycker att det saknas lite skrattsalvor och att det ofta är väldigt allvarligt.
Han hoppas roa läsaren med sin annorlunda bok, där färden går till såväl Karlstad som Frödings Alster och via Klarälvsbanan till Munkfors. Slutscenen står vid Lidssjön, Sunnemo.
Stor berättarglädje
Som författare gillar Karl Petter Äng att experimentera med text och form. Tidigare har han bland annat gett ut en roman som helt bygger på sms.
Också i den kommande romanen är han lekfull. Bland annat tryfferar han texten med fotnoter. Det är vanligt i vetenskapliga texter, men ytterst ovanligt i romaner:
– Jag älskar fotnoter! Jag är förvånad över att inte fler romanförfattare använder fotnoter. Jag har 99 eller 100 stycken i min bok, säger han.
Framför allt är hans berättarglädje tydlig:
– Det är jätteviktigt för mig. Om jag lyckats någotsånär borde den märkas.
Fotnot: Romanen ”Historien om riddar Karl Retter av Raftö och hans cykel, Rosinanta, sannskyldigt framlagd av Sebastian Vegræus” ges ut på förlaget Ekström & Garay den 19 april.