Nej till institut för mänskliga rättigheter

Debatt
PUBLICERAD:
Ideologiskt baserade myndigheter som försöker uppfostra folket och stör det demokratiska samtalet, skriver Josefin Utas.
Foto: Magnus Glans/Svartpunkt AB
Att flytta makt från de folkvalda församlingarna som kanaliserar folkets vilja och värderingar till ”överprövande” myndigheter försvagar systemet, skriver Josefin Utas.

Regeringen planerar att inrätta en ny myndighet, ett institut för mänskliga rättigheter. Vilka allvarliga brister i rättigheterna förväntas den nya myndigheten kunna åtgärda i Sverige och som därmed rättfärdigar ett inrättande? Det är högst oklart.

Som så ofta lägger våra politiska makthavare alldeles för stor vikt vid internationella konventioner och påbud, utan att ta hänsyn till Sveriges nationella förutsättningar och behov. Att myndigheten skapas sägs bero på att de så kallade Parisprinciperna, antagna av FN, måste följas. Enligt dem ska en sådan institution finnas i varje land, men exakt hur den ska vara utformad är dock inte hugget i sten. Ändå slår regeringen till med en ny myndighet.

Inom FN samarbetar nära 200 länder med olika historia, kultur och samhällsstrukturer. Vissa har inte ens fria val. Den institution som Parisprinciperna beskriver kan behövas i de länder där de mänskliga rättigheterna har fått litet genomslag. Där rättigheterna är väl implementerade, som i Sverige, är behovet mindre. Här riskerar en implementering snarare att förstöra tidigare landvinningar.

I Sverige finns ett demokratiskt system. Att flytta makt från de folkvalda församlingarna som kanaliserar folkets vilja och värderingar till ”överprövande” myndigheter försvagar systemet. En större välgärning vore att stärka de demokratiska grundpelarna med tillhörande förvaltning.

Exempelvis skulle ett starkt tjänstemannaansvar behöva återinföras. Då skulle offentliga tjänstemän få ett bättre skydd för att kunna larma om oegentligheter och stå emot påtryckningar från olika håll. Människors rätt att yttra sig och sprida information, även på nätet, skulle behöva förstärkas. Missförhållanden måste kunna komma fram i ljuset och åsikter kunna delas. Ideologiskt baserade myndigheter som försöker uppfostra folket och stör det demokratiska samtalet, så som Jämställdhetsmyndigheten, borde också avvecklas.

En bra princip är att inte försöka laga något som inte är trasigt. Det finns redan många institutioner och organisationer som bevakar och arbetar för de mänskliga rättigheterna, både nationellt och internationellt.

Sverige har också redan 250 förvaltningsmyndigheter. Fler borde bara inrättas när det finns ett tydligt och konkret behov av dem. Det behovet finns inte gällande mänskliga rättigheter. De skattepengar som planerar användas till detta, 50 miljoner kronor per år, kan användas bättre.

Josefin Utas

Slöseriombudsmannen

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.