Jag, en del av granskogsfolket

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Vad är det att vara kristen? Helt klart har betydelsen av ordet förskjutits.

År 1957, i Almqvist & Wiksells bok för småskolans kristendomsundervisning, presenteras kristendomen genom följande tolv teman:

1/naturen omkring oss, 2/trygghet, 3/aftonbön, 4/hjälpsamhet, 5/att dela med sig, 6/att vara aktsam om det som lever, 7/kamratskap, 8/vördnad för gamla, 9/tacksamhet, 10/att tänka på andra, 11/söndag och 12/gudstjänst.

Att vara kristen används med andra ord i betydelsen av att vara en hederlig, juste och rättskaffens människa.

Så beskrivs inte kristendomen i dag. Forskare som Carina Holmqvist-Lied och Karin Kittelmann Flensner har tvärtom visat att detta att vara kristen eller religiös idag ofta står för inskränkthet i skolans religionsundervisning. Häxbränningar, inkvisition, abortmotstånd, vetenskapsfientlighet och korståg ställs ofta i centrum. Att vara kristen eller religiös i klassrummet är synonymt med att vara konstig. Enbart punkten 3 och punkten 12 från läroboken från 1957 skulle idag kvala in i beskrivningen av kristendomen.

Vad är det som har hänt? Har kristendomen förändrats sedan 1957, eller är det skolans – samhällets – förståelse av kristendomen som förändrats? Du anar mitt svar.

Konsekvensen har blivit en situation där väldigt få vill kategorisera sig själva som kristna. Samtidigt som de flesta etniska svenskar är starkt influerade av kristet tankegods, firar kristna högtider, döper sina barn till kristna namn och vill begravas i Svenska kyrkan.

Det senaste året, under pandemin, är det ovanligt många som tagit sig ut i skog och mark. Och som därmed blivit en del av granskogsfolket.
Foto: Gorm Kallestad

Hur ska man förstå detta? Forskaren David Thurfjell har försökt. I boken Granskogsfolk (Norstedts, 2020), som bygger på intervjuer med ”vanliga” sekulära svenskar, försöker Thurfjell förstå det han kallar ”sekulariserade svenskars existentiella djuperfarenheter”. En representant för denna grupp är Peter, som Thurfjell intervjuar. Det visar sig att Peter har erfarenheter av att det finns någonting ”vid sidan om”, och att Peter för en dialog med ”någonting”. Ofta sker det när Peter är i skogen. Men Peter har mycket svårt att sätta ord på vad det är han talar med. Det är en religiositet som utmärks genom sin ordlöshet.

Thurfjell konstaterar: ”Jag vill lyfta fram denna ordlöshet för precis som alla tystnader kan den missförstås. Den kan tolkas som ointresse, eller likgiltighet.” Men så är det inte, enligt Thurfjell. Tvärtom ger intervjuerna vid handen att ”upplevelserna faktiskt är djupt meningsfulla och viktiga” för intervjupersonerna. Och Thurfjell konstaterar: ”Det är en gammal sanning att det som berör människor som allra mest ofta förblir outsagt”.

Och det är ofta i skogen som svenskarna går i dialog med detta ”någonting”, visar det sig i Thurfjells intervjuforskning. Uppenbarligen är det många som känner igen sig i detta, för när Granskogsfolk kom ut förra året så sålde fem upplagor slut på sex månader. Det är helt enkelt så att det är många som är en del av granskogsfolket.

Jag är själv en av dem.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.