Ovärdigt av statsministern

Ledare
PUBLICERAD:
En ovärdig statsminister.
Foto: Carl-Olof Zimmerman/TT
Det är bara för oppositionen att vänja sig. Socialdemokraterna kommer att utmåla dem som ett hot mot självaste demokratin hela vägen fram till valet om ett och ett halvt år. Så bottenlöst lågt har regeringspartiet alltså sjunkit.

Under vintern har flera ledande socialdemokratiska företrädare i stegrande upprört tonfall ägnat sig åt att brunsmeta oppositionen. Att ta stöd av Sverigedemokraterna kommer ofrånkomligen att leda Sverige tillbaka till trettiotalet. Fram tills onsdagskvällen avhöll sig statsminister Stefan Löfven (S) från dylika utfall, men nu har han dessvärre klivit ned i den ovärdiga gyttjebrottningen.

Det var i en intervju i Anders Holmbergs 30 minuter i SVT som han fick ägna en tredjedel av tiden åt att kasta dynga på sina politiska motståndare. Den upprepade andemeningen är att en regering ledd av moderatledaren Ulf Kristersson, stödd av SD, skulle vara ett hot mot demokratin. Det är ett så bottenlöst uselt och upprörande uttalande att man baxnar.

Här sitter alltså landets regeringschef och i praktiken dömer ut alla andra regeringsalternativ än de där han får vara statsminister som odemokratiska. Det var illa nog när andra ledande socialdemokrater sade det – särskilt försvarsminister Peter Hultqvist – men att Löfven med vett och vilja sjunker så lågt visar bara på var någonstans det egentliga hotet ligger.

Som många moderater och kristdemokrater konstaterade efteråt så är det i andra länder som inte är särskilt demokratiska där motståndarna utmålas som "odemokratiska". Nu har förvisso Socialdemokraterna en historia av detta. Minns hur vissa av dem tyckte det kändes som en statskupp när de, efter 44 år vid makten, förlorade valet 1976.

De kan inte ens komma undan med argumentet att det är de förkättrade Sverigedemokraterna demokratisyn som de misstror, inte Moderaternas och Kristdemokraternas. För hela argumentet vilar ju på att de misstror det demokratiska sinnelaget hos M och KD – att dessa partier inte skulle kunna stå emot påtryckningar i odemokratisk riktning från SD (om det nu skulle komma några sådana).

Detta är faktiskt djupt stötande. Det är också därför moderater och kristdemokrater blev särskilt upprörda över sveket från sina tidigare alliansvänner i Centern och Liberalerna, då dessa implicit menade samma sak när de övergav alliansen för att bli stödpartier till Löfvenregeringen. När tidigare vänner agerar på det viset sårar det förstås extra mycket än när socialdemokrater gör det.

Icke desto mindre är detta ett nytt lågvattenmärke för svensk socialdemokrati och för den politiska debatten. För hur kan man debattera seriöst med en motståndare som öppet deklarerat att man är en fara för demokratin? Behöver man ens bry sig om vad de säger?

Menar de ens vad de säger? Tror de verkligen på det själva? Visst är mycket av detta sannolikt ett utslag av partitaktik när man inte har något eget att komma med, vilket källor till Svenska Dagbladets politikreporter Torbjörn Nilsson menar. Det är också ett led i att skrämma mittenpartier och mittenväljare, så att man kan regera vidare.

Det spelar dock ingen roll, utan gör det nästan ännu värre. Här ljuger man med vett och vilja och förtalar sina politiska motståndare i ett desperat försök att klamra sig kvar vid makten. Det är sorgligt att se och efter detta blir det svårt att ha någon respekt för Socialdemokraterna eller att ta vad de säger på allvar.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.