Den rödgröna regeringens planer på en ny höghastighetsjärnväg kommer att bli en rejäl infrastrukturmässig gökunge, som inte på långa vägar kommer att ge den nytta som tillskyndarna inbillar sig. Det finns nu svart på vitt från Trafikverket.
Givetvis står det inte så rent ut i den rapport som Trafikverket presenterade i början av mars, men det är ändå den slutsats som kan dras av den. Det var förra sommaren som de fick i uppdrag av regeringen att presentera uppdaterade planer och kostnadskalkyler för nya höghastighetsbanor med ett kostnadstak på 205 miljarder kronor. Uppenbarligen var regeringen besvärad över att tidigare beräkningar från den så kallade Sverigeförhandlingen var så dyra.
Trafikverket konstaterar krasst att möjligheterna till besparingar är mycket begränsade. I de fyra alternativ man presenterar så föreslås det att man i varierande grad helt enkelt begränsar antalet stopp, och förlägger stationerna, där tågen ändå är tänkta att stanna, långt utanför stadskärnorna.
Man kan ju fråga sig vilken nytta vi skulle ha av några höghastighetståg som bara stannar på ett fåtal ställen, och där det dessutom skulle ta lång tid att ta sig ut till stationerna. Den eventuella tidsvinst man får med de nya banorna skulle snabbt ätas upp av tidsförluster i att överhuvudtaget ta sig dit.
Region Västra Götaland har tidigare konstaterat att de regionala nyttorna i stort sett saknas. Detsamma kan sägas för många andra håll i landet, som för Ostlänken i Östergötland och Södermanland. Det skulle i värsta fall kunna ta ännu längre tid att pendla till huvudstaden än i dag.
Till och med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) ser det bisarra med det här. "Det är ingen mening att bygga nya stambanor om folk inte kan kliva av tågen", säger han till Svenska Dagbladet (1/3) och fortsätter "Regeringens utgångspunkt är att tågen inte bara ska stanna i Stockholm, Göteborg och Malmö".
Nå, det går inte att både äta höghastighetskakan och ha den kvar. Att som regeringen tro att det går med billigare byggteknik är ren inbillning. Det är i princip omöjligt att nå kostnadsnivån 205 miljarder utan att hela projektet blir meningslöst.
Trafikverket höjer dessutom beräkningarna för det ursprungliga förslaget till 295 miljarder. Även det är med all säkerhet tilltaget i underkant, då kostnaderna för infrastruktursatsningar, särskilt på järnväg, tenderar till att dra iväg rejält. Stockholms handelskammare, som tidigt kritiserade hela projektet, har gjort bedömningen att det skulle landa på svindlande 400 miljarder kronor.
Det torde stå klart att höghastighetståg skulle vara en synnerligen dålig affär rent samhällsekonomiskt. Den skulle äta upp alla andra järnvägssatsningar och underhåll i decennier till väldigt liten nytta. Det är hög tid att skrota planerna. Istället måste vi satsa på att bygga ut de befintliga stamnäten, med kanske fyra spår på sina håll, och ta bort flaskhalsar i systemet. Regional trafik måste underlättas och stråket Oslo-Stockholm skulle också kunna byggas ut för snabbtåg på vanliga spår.