Socialpolitikens egen kvinnohistoria visar att flera kvinnor var engagerade i olika frågor. De vågade bryta gränser och engagera sig både inom socialt arbete och utanför ämnet, skriver Jörgen Lundälv.
De sociala frågornas historia borde utmana oss alla. Även politiska journalister som socialpolitiker, forskare och författare kan ges nya utmaningar genom att blicka tillbaka i vår historia. Betydelsen av kvinnors samhällsengagemang och nätverkande i vår egen samtid och synnerhet under en pandemi kan få avgörande utslag för solidaritet och framåtblickande. Socialpolitiska kvinnors gärningar och drivkrafter i vår historia är viktiga. Den politiska journalistiken borde bli betydligt vassare än i dag.
I vårt samhälle görs hela tiden översyner och uppföljningar av olika verksamheter inom det sociala området. Vi talar om hur social hållbarhet ska uppnås inom socialtjänsten, funktionshinderspolitiken och så vidare. Samtidigt talas det mindre om solidaritet och klassperspektiv. Och så blickar vi tillbaka ett par år precis som om det vore det enda som stod oss till buds. Jag menar att vi måste blicka tillbaka längre än så för att få syn på våra förebilder inom exempelvis socialpolitiken.
Kvinnor i socialpolitiken har osynliggjorts under många år. Låt inte osynliggörandet fortsätta. Historieskrivningen är därför inte rättvis utan visar på en mörk sida i vår socialpolitiska historia. Kvinnorna hade historiskt flera drivkrafter men också ansvar för socialpolitiken och olika åtgärder. Att rikta blicken långt tillbaka i tiden är lika viktigt som att rikta blicken långt framåt i tiden.
Så skriver du en debattartikelDärför är det dags att bryta dagens tunnelseende som finns hos många människor i dagens samhälle. Att se bakåt i tiden är naturligtvis lika krävande som att vara framåtblickande. Det kräver att vi har en helhetssyn men också riktar blicken lite längre bort än vi är vana vid. I många och långa tider har människor levt i utanförskap, förtryck, lidanden och fattigdom.
Trångboddhet och smittsamhet kanske vi tänker på i dag och det var även förhållanden som rådde under sekelskiftet. Men också ensamheten och utsattheten för människor med olika funktionsnedsättningar.
Litteraturen och språket visar oss betydelsen av ordets makt men också vilka möjligheter som finns för såväl socialpolitiker, socialarbetare, forskare, författare och politiska journalister att bli och sedan ha rollen som samhällskritiker. Socialpolitikens egen kvinnohistoria visar att flera kvinnor var engagerade i olika frågor. De vågade bryta gränser och engagera sig både inom socialt arbete och utanför ämnet.
Det kan inte vara New Public Management, manualbaserat socialt arbete (bedömnings- och kategoriseringsinstrument), dokumentationsiver som är drivkrafterna i vår tid. Det sociala arbetet måste alltid handla om den sociala frågan och mötet med människan.
Vår historia visar att hopp och framåtblickande har en stor betydelse. Inom kvinnohistorien finns flera intressanta vägvisare mot rättvisa, solidaritet och att bryta den kvävande tystnaden på det sociala området. Här har vi alla något att lära om hur vi i dag talar om socialpolitikens kvinnor och hur vi kan låta oss själva bli inspirerade av förmågor och mod.
Jörgen Lundälv
Docent i socialt arbete, Göteborgs universitet