Robinson-Viktoria: "Jag älskar pengar, mer än jag älskar kärlek"

Nu drar årets säsong av överlevnadssåpan "Robinson" i gång. Den exotiska miljön har bytts ut mot nordsvensk sommar där kyla och mygg hör till vardagen.

Bland de utvalda tolv finns Viktoria Widelius, känd för många värmlänningar för sitt arbete inom dansen.

För NWT berättar hon om extrema alfahannar, kärleken till pengar och det jävliga äventyret i norr.

När helikoptrarna lyfter för att forsla deltagarna i årets säsong av "Robinson" till den lilla ön utanför Haparanda tänker Viktoria Widelius att nu börjar äventyret och kampen. I vanliga fall brukar inspelningen av överlevnadssåpan ta plats på en exotisk paradisö, nu är det en gråkall nordsvensk sommar med strilande regn som välkomnar deltagarna. Intrigerna startar direkt – det är en brokig samling om tolv som vaskats fram ur de 5 000 sökande. Alla är tävlingsinriktade med blicken fäst vid målet, alla har olika bakgrund. Viktoria Widelius gör ingen hemlighet av sin ambition, det första hon säger i pilotavsnittet är: "Jag älskar pengar, mer än jag älskar kärlek". Hon är där för att vinna. En halv miljon kronor står på spel. I bästa fall varar utmaningen i tio veckor.

Viktoria Widelius har varit verksam inom danskonsten i Värmland under många år. Hon driver Widelius Dansstudio och med dansgruppen Widelius Dance Company har hon vunnit priser. När vi hördes för en tid sedan var det med anledning av föreställningen "En sann historia", en dansuppvisning som kretsade kring ämnen som ätstörningar och kränkningar. Uppsättningen turnerade i Värmland och några avslutande föreställningar var bokade i Arvika.

Sedan snart två år har hon bytt Värmland mot Fjällbacka där hon växte upp. Där driver hon jämte dansverksamheten också en inredningsaffär.

– Jag har Värmland i mitt hjärta, börjar hon när vi hörs på telefon.

– Efter nästan 20 år i Kristinehamn och Karlstad blir det ju så. Men jag ville tillbaka till Fjällbacka där allt började för mig, i år är det faktiskt 25 år sedan jag startade med dansen. En annan anledning till att jag flyttat är att min pappa är väldigt sjuk.

"En fantastisk kontaktannons"

Till Värmland kom hon som danslärare efter studier på Balettakademin i Göteborg. Utöver Kristinehamn och Karlstad har hon undervisat i Sunne, Hagfors och Arvika. Viktoria har fortfarande kvar danselever i Värmland som hon arbetar med regelbundet.

– Det har varit läskigt att flytta från Karlstad med nästan 100 000 invånare till Fjällbacka med bara 850. Jag har alltid levt på min dans, haft 350 elever i veckan plus skolklasser. Men jag har faktiskt lyckats få ihop 100 elever i veckan här i Fjällbacka, konstaterar hon både stolt och lättad.

Den senaste tiden, sedan hennes medverkan i "Robinson" blivit officiell, har vardagen blivit en annan. För Viktoria har det varit en dröm sedan länge att få medverka, hon berättar att hon följt de tidigare säsongerna slaviskt.

– Jag är van vid uppståndelse efter att ha jobbat med föreställningar och events så länge, med det här...

Hon tystnar och letar upp orden.

– Det här är helt galet! Just i dag känner jag mig superkaxig, samtidigt som jag vill börja grina. Jag älskar den mesta uppmärksamheten, jag har fått väldigt mycket kärlek!

Redan en vecka innan säsongsstart har 25 kärleksbrev kommit med posten.

– "Robinson" är en fantastisk kontaktannons, skämtar hon.

– Det passar mig väldigt bra eftersom jag är singel. Men jag kommer nog inte att få några fler brev när programmet väl börjar sändas.

"En superstark kvinna"

Anledningen till att hon känt så starkt för programmet genom åren tillskriver hon själva utmaningen, hur deltagarna får utmana både sig själva och de medtävlande.

– Jag är snart 40 år och pratar ofta om drömmar och mål. Det här är ett sätt för mig att inte bara prata, utan även uppfylla. Visst hade jag önskat att jag var 25 när kroppen var i topptrim, men det är först nu som jag har den mentala styrkan att vara med.

Men din bakgrund inom dansen, där du är van att ha kroppen som ett verktyg, måste ha gagnat dig i programmet?

– Ja, vad gäller styrka i balans och smidighet. Men allt beror på vilken sorts tävlingar du ställs inför.

Varför tror du att du valdes ut bland alla sökande?

– Jag är en färgstark människa, superstolt över att vara adopterad, jag känner mig supersvensk. Jag är också en person som pekar med hela handen, min passion i livet är att undervisa kring självförtroende, vi måste våga vara stolta och höja våra röster. Det finns så många haters runt om oss. Så många extrema alfahanar som bara vill trycka ner en. Jag står upp mot det. Det brukar vara så att antingen gillar man mig, eller så gör man det inte. Jag har blivit älskad i mitt liv, jag har också valt att inte bry mig om dem som tyckt illa om mig. Det har inte alltid varit så lätt. För jag är en superstark kvinna, samtidigt som jag är superskör.

Förklara.

– Jag är stark just för att jag är så skör i mina känslor, att jag hela tiden visar vad jag tycker och tänker. Det är klart att självförtroendet inte alltid är på topp, men då får jag välja vilka sidor av mig jag visar upp.

Du verkar van ett liv med en vardaglig kamp?

– Ja. Det beror på att jag har en bakgrund med tävlan inom konståkning och andra bedömningssporter. Bedömning, bedömning, bedömning. Den situationen kan upplevas tråkig, men samtidigt är tävlandet något jag älskar. Det upplevde jag som väldigt jobbigt på Robinson-ön – jag älskar att prestera, men det var också det som var det allra svåraste. På ön måste du prestera varenda sekund. Det gäller alla.

Hur vill du beskriva dina medtävlande, vad var det för gäng du hamnade i?

– Det var inte ett roligt gäng. Jag visste såklart att det handlar om att göra bra tv, vi kommer alla med för våra starka personligheter. Flera av dem i mitt lag drev egna företag eller var högt uppsatta, de var i en liknande situation som jag. Men jag trivdes verkligen inte.  Jag älskar demokrati, men många ville hellre att laget skulle styras som en diktatur. Jag blev den där snälla skolfröken som ville att vi skulle räcka upp handen och att alla skulle komma till tals. Pretto!

Hon skrattar åt den något bisarra situationen.

– Det var svårt att samarbeta. Det var verkligen inget charmigt lag jag hamnade i, men det blir säkert bra tv.

Utan att avslöja för mycket – hur vill du beskriva upplevelsen?

– Iskallt. Förjävligt. Myggigt. Blåsigt. Överlag var det förjävligare än jag hade förväntat mig. Men jag saknade inte den exotiska ön, det var en förutsättning för min medverkan att det spelades in i Sverige eftersom jag ville kunna resa till min pappa om han blev sämre.

Pappa gav henne några ord på vägen.

– Han gav mig två råd: 1. Drick vatten. 2. Håll käften. Nummer två gick väl sådär, det var inte alltid så lätt att välja sina strider. Det blir intressant att se hur jag vinklas i programmet – antingen skildras jag som en stark kvinna eller så blir jag den tokiga, arga som går längs stranden till Linus på linjen-musik. Jag hade en väldigt hemsk alfahanne i mitt lag. Med en vedervärdig kvinnosyn. Men han fick aldrig se mig gråta, det gjorde jag för mig själv i skogen.

"Aldrig mer!"

Varje deltagare får ta med sig en personlig sak. Viktoria Widelius valde en elektrisk flugsmälla.

– Många har tyckt det var ett konstigt val eftersom den skulle behöva eluttag. Men det finns batterier. Anledningen till att jag valde just den saken beror på att jag är superallergisk mot getingar. Skulle jag bli biten skulle jag dö.

Nu sänds premiäravsnittet på söndag – är du nervös över hur du kommer att framställas?

– Ja! Stressen är enorm. Jag hoppas att jag framställs som en någorlunda stark kvinna. Kanske att jag beskrivs som lite flummig. Samtidigt så är det ju bara tv. Det är viktigt att komma ihåg.

Om du skulle få frågan att ställa upp igen, vad svarar du då?

– Där och då, när det var slut, hade jag sagt never ever. Aldrig mer! Skulle jag få frågan i dag skulle jag svara "Absolut!" och sätta mig på planet direkt.

Du hade redan från första sekund fäst blicken på prispengarna, det var en viktig del av motivationen?

– Jag älskar pengar. Enligt jantelagen får man inte säga så, men det bryr jag mig inte om. Folk vågar i regel inte säga det. Men jag lärde mig pengarnas värde tidigt i livet, redan när jag var liten pantade jag burkar. Slet jag ordentligt så blev det pengar och jag har sedan dess alltid varit en arbetsmyra. Halvmiljonen som stod på spel i Robinson jagade jag med samma koncentration som jag samlade pantburkar.

"Robinson" sänds i TV4 med start på söndag.