Den svenska bestämmanderätten över skogen är under ständigt hot från politiker som inte förstår sig på det svenska skogsbruket, skriver Jessica Polfjärd.
Styrkan i det europeiska samarbetet är som störst när vi gemensamt tar oss an problem som inget medlemsland kan lösa självt. Klimat, frihandel och migration är bra exempel på gränsöverskridande områden där ensam inte är stark.
Det är sällan så att alla medlemsländer har samma ingångsvärden eller målsättningar, det är någonting som ofta blir uppenbart när jag förhandlar med mina kollegor från andra länder. Men vi lyckas nästan alltid komma överens om en lösning som alla kan acceptera – och som på det stora hela ofta gynnar oss.
Så är det emellertid inte på alla områden. Det finns många politiska frågor där ansvaret ligger hos medlemsländerna, och som bör fortsätta bestämmas nationellt.
En sådan fråga är skogen, som jag på gott och ont behöver lägga mycket tid på. Gott därför att det är en industri som är viktig för svensk ekonomi och vårt klimatarbete. Dessutom är det intressanta och lärorika frågor. Ont därför att den svenska bestämmanderätten över skogen är under ständigt hot från politiker som inte förstår sig på det svenska skogsbruket.
I närtid har vi två mycket tydliga exempel på hur missuppfattningar i Bryssel riskerar få långtgående konsekvenser för svenskt skogsbruk.
Den första är ett uttalande som EU-kommissionens vice ordförande, med ansvar för den gröna given, Frans Timmermans gjorde i slutet av februari. Han menade att Sverige kommer behöva anpassa sitt skogsbruk för kommande utmaningar. Det finns två problem med hans uttalande.
För det första kan det tolkas som att EU-kommissionen överväger nya regler som påverkar svenskt skogsbruk. För det andra vittnar det om den oförståelse som dessvärre är utbredd i Bryssel när det gäller skogen. Svenskt skogsbruk är hållbart och att ens antyda att svenska skogsägare inte har insikt om kommande utmaningar är att underskatta en hel bransch.
Det andra orosmolnet är ramverket för hållbara investeringar, den så kallade taxonomin. Under hösten presenterades ett utkast på riktlinjer för vad som ska klassas som hållbart och inte. Enligt utkastet skulle det bli mycket svårt för svenska skogsprodukter att klassas som hållbara. Det skulle inte bara riskera att nödvändiga investeringar inte görs då de inte får en grön stämpel, utan är också dessutom helt fel i sak.
Jag har därför under de senaste månaderna arbetat hårt för att få EU-kommissionen på andra tankar. Nu väntas den slutgiltiga versionen av riktlinjerna i slutet av april. Vi som brinner för svensk skogsnäring har därför ont om tid att få kommissionen på andra tankar.
Skogen är inte bara viktig för svensk ekonomi – den är också avgörande i vårt klimatarbete. Det är avgörande att fler i Bryssel inser det och istället lägger tid och energi på frågor där det europeiska samarbetet faktiskt har ett mervärde.
Medlemskapet i EU har varit ovärderligt för svensk del. För att den utvecklingen ska fortsätta behöver vi arbeta för att dra det europeiska projektet åt rätt håll i rätt frågor.
Jessica Polfjärd
Europaparlamentariker (M)