Jakob Hultcrantz Hansson, 50 år: "Jag är aldrig bättre än det senaste jobbet"

Basen är Västanå teater, men då och då syns Jakob Hultcrantz Hansson på film och tv, regisserar eller står på andra scener. Precis som i dag när han fyller 50 år.

– Det blir nog lite champagne med kollegorna, berättar han på telefon några dagar före högtidsdagen.

Han befinner sig 200 mil norrut på turné i Norge med Samiska nationalteatern Beaivváš och pjäsen Koka björn. Födelsedagen är en resdag. I morgon väntar en skolföreställning och därefter en offentlig föreställning på kvällen i Tana.

Pjäsen bygger på en bok av Mikael Niemi. Den spelas på samiska men också på norska och svenska och handlar om samepojken Jussi som går i lära hos väckelsepredikanten Lars Levi Laestadius.

– Berättelsen är lite som Rosens namn, där vi som pratar svenska och norska representerar storsamhället, säger han.

På grund av coronapandemin har man tvingats planera om delar av turnén och alla föreställningar spelas utomhus.

– I går spelade vi i Alta inför "fullsatt salong", 100 personer som satt på renfällar på gradänger byggda av snö.

Stängda gränser

Han kom till Norge i början av januari och planen var att resa hem flera gånger under den här perioden, men det har pandemin och stängda gränser satt stopp för.

Under påskveckan gör man sina sista föreställningar i Kautokeino och efter det åker han hem.

– Man längtar ju till frun och barnen. Vi har också en födelsedagsmånad, alla i familjen fyller år i mars – till och med hunden, säger han.

Om han vetat att han skulle tvingas vara borta tre månader i sträck hade han inte tackat ja, men när det är som det är försöker han göra det bästa av situationen.

– Landskapet är jättehäftigt och ska man vara någonstans under pandemin ska man vara i det här fylket som har haft väldigt få fall, säger han.

De fullsatta utomhusföreställningarna ger också en liten föraning om vad som väntar, bortom pandemin.

– Man märker att publiken saknar det här. Folk är så himla glada att få vara ute och se något live att de är beredda att sitta i 16 minusgrader inbäddade i fällar och renskinn och se på teater. Man har varit bortskämd med det hela sitt liv men med den här sjukdomen har vi fått lära oss hur skört det där är och hur fantastiskt det är att kunna möta människor på riktigt, säger han.

Gillar att leka

Själv mötte han teatern på mellanstadiet i skolan hemma i Kalix där han växte upp. Han blev inte särskilt imponerad av det han såg, men känslan vände när han själv fick kliva upp på scenen.

– Jag har alltid haft lätt för att få kompisar och lekt mycket som barn. Som skådespelare får du fortsätta att leka.

Och det ville han. Jakob Hultcrantz Hansson sökte till scenskolan flera gånger utan att komma in.

– Samtidigt som jag sökte fjärde gången fick jag erbjudande om att spela huvudrollen Peer Gynt i dramat med samma namn på den fria teatergruppen Teater Avalon i Stockholm.

Skolad på teatern

Åren med Avalon blev också en skola för Jakob Hultcrantz Hansson som då hunnit utbilda sig till dramapedagog.

– Ingen inom teatern var utbildad inom skådespeleri eller regi. Vår idé var att skaffa vår egen utbildning och samtidigt utbilda andra, genom att ta in spännande pedagoger från hela världen och sälja kurser. Pedagogerna stannade oftast en hel vecka och på så sätt fick vi del av deras kunnande.

En av lärarna var Leif Stinnerbom. Mötet med honom ledde till Jakob Hultcrantz Hanssons första kontakt med Västanå teater 1999 då han blev inhyrd för att spela huvudrollen Gudmund i pjäsen Tösen från Stormyrtorpet.

– Det har hela tiden funnits en önskan, både från Leif Stinnerboms och min sida, att jobba tillsammans sedan den första gången.

Från 2001 har han mer eller mindre varit fast på teatern även om han då och då varit utlånad till någon film eller andra teatrar som skådespelare eller regissör.

Vad skiljer Västanå teater från andra scener?

– Det är ett sånt genomfört koncept. Det finns en röd tråd som går genom alla delar av teatern. Det folkliga ska finnas med, den folkliga musiken, den folkliga dansen och den plats vi befinner oss på som är Värmland och Sunne. Allt sitter ihop. Västanå är en speciell teaterform och den kan man inte se någon annanstans. Om vi ska göra någonting så är det att förbättra och fördjupa oss inom det vi håller på med. Det är vår utveckling, säger han.

Det senaste året har varit tufft men teatern har tack vare hög egenfinansiering kunnat permittera sina anställda. Uppsättningen av Körkarlen efter Selma Lagerlöfs roman, där Jakob spelar huvudrollen David Holm, körkarlen själv, sköts fram ett år till i sommar. I stället har teatern bland annat gjort digitala produktioner som I väntan på Körkarlen och Västanå jul.

– De har setts av fruktansvärt många människor och vi är väldigt glada för att det finns det intresset, säger han.

Kommer ni att kunna spela Körkarlen i sommar?

– Jag hoppas och tror att vi ska kunna göra det men sedan kan man ju undra eftersom det är som det är med vaccinleveranserna. Men vi kan ju inte halvbestämma oss utan måste köra fullt ut och så får det bära eller brista.

Han tycker själv att han är lyckligt lottad som trots allt har kunnat fortsätta jobba under pandemin, med teater men även med annat, som den korta westernfilmen I de djupaste skogar.

– Jag gillar kombinationen av film och teater och skulle inte vilja vara utan någon av dem. Jag är nyfiken på film och det gör jag såpass sällan, det är ofta bara några dagar. Har man en stor roll kanske man får jobba i 30 dagar, men det är väldigt lite i jämförelse med det man gör på teatern.

Nyfikenheten på film tog honom och familjen till USA i sju månader 2014 där han utbildade sig inom filmskådespeleri. I november förra året tilldelades han Wettergrensstiftelsens utbildningsstipendium på 200 000 kronor.

– Jag är så oerhört rörd över att jag fick det. Det har förföljt mig att jag inte har kommit in på scenskolan. Stipendiet gör det möjligt för mig att ta ledigt och studera, säger han.

Filmer om miljön

När världen börjar fungera som vanligt igen planerar han att återvända till USA under en kortare period för att lära sig mer om filmregi.

Det kan komma till nytta i de filmprojekt med miljöperspektiv som han planerar tillsammans med vännen och författaren Mats Söderlund.

– Vi har båda ett stort engagemang för miljön, de myterna och berättelserna måste fram, men det är svårt att få gehör. Till och med Greta, som hela tiden hänvisar till forskningen, har svårt att få igenom sitt budskap.

Jakob Hultcrantz Hansson regisserade sin första pjäs som 19-åring. Genom åren har det blivit ett antal, både på Västanå och andra scener.

– Den pjäs jag är mest stolt över som regissör är Låt den rätte komma in. Jag skrev ett manus efter John Ajvide Lindqvists roman och vi hade urpremiär på Uppsala stadsteater 2011. Den blev väldigt fin och uppskattad.

Podcast

2016 startade han podcasten Tr-actor i samarbete med Västanå folk där han bland annat intervjuat Peter Stormare. För tillfället ligger den på is.

– Jag vill möta dem jag intervjuar och det är svårt under pandemin, säger han.

Han har även varit med och dragit i gång Sweden rolls som har utsetts till världens näst bästa rollspelspodd.

– Nu har jag startat Jägarhjärta tillsammans med min brorsa. Vi började jaga för några år sedan och för att vi ska kunna lära oss mer gjorde vi en podd där vi intervjuar folk som verkar spännande.

Jakob Hultcrantz Hansson funderar hela tiden på nya projekt och idéer.

– Jag har gått den långa vägen, kämpat mig fram och aldrig varit bättre än det senaste jobbet, förklarar han.

Han ångrar inte att han tog klivet upp på scen som liten.

– Jag har haft gott självförtroende, en stor tro på att jag själv kan klara olika saker, men kanske inte haft en sån bra självkänsla. Folk kan smälla till mig ganska ordentligt för de tror att jag är en person som kan ta det – för de vet ju inte hur liten jag är också. Det handlar om att vara älskad oavsett vad du presterar, det är det absolut viktigaste och det vill jag skicka med mina barn, att oavsett vad du tar dig för i livet så är du alltid älskad.