Från och med 1 juli står Bofors simhoppare utan lokal för landträning.
– Det är ett panikläge, säger ordföranden Johan Dietmann.
Utan den träningen ser han det som omöjligt att klubbens hoppare kan tävla vidare på elitnivå.
Bofors simhoppsklubbs fyra elitsatsande tjejer på ”hemmaplan” tränar cirka 20 timmar i veckan, vid sidan av sina studier.
Ungefär hälften av de 20 timmarna är landträning, alltså träning utanför bassängen i Strandbadet.
Under en lång tid har simhoppsklubben, för egna pengar, hyrt en lokal på Bofors industriområde av Booforsen AB.
– Nu finns inte möjlighet att få vara kvar där. Det har vi full förståelse. Vi är tacksamma mot företaget för alla år då vi kunnat vara i den lokalen som vi byggt upp på egen hand till det som vi behöver, säger Dietmann.
Klubben hoppas även på ett fortsatt bra samarbete med Karlskoga kommun som lovat hjälpa till i jakten på en ny lokal.
– Vi har försökt på egen hand, att fixa en ny lokal, men hittills har det inte lyckats. Vi har nått till en punkt där vi inte känner att vi själva kan ordna det här. Även om vi verkligen hoppas och tror att det står högt på kommunens agenda har vi fått klart för oss från kommunens sida att det kan bli väldigt svårt att hitta en egen lokal till våra tjejer, säger klubbens ordförande.
Ulrikas vädjan
Tränaren Ulrika Knape Lindberg fortsätter:
– Vi vädjar verkligen till dig som har en lokal eller vet någon som har en lokal: hjälp oss! Vi har inga stora summor att röra oss med men vi vill självfallet betala så mycket som vi har råd med eftersom det här är en så viktig del av vår verksamhet.
Både ordföranden och tränaren betonar att det inte behöver vara någon ”lyxig” lokal.
– Det har vi inte haft tidigare heller. Vi nöjer oss med en funktionell lokal med högt i tak och där vi kan ha vår utrustning framme. Det skulle vara väldigt opraktiskt och tidskrävande att ta fram och plocka bort materialet före och efter varje träning. En del utrustning är dessutom helt fast, säger Dietmann.
– Det är det som gör att det inte är möjligt att vara i någon befintlig idrottshall som vi i så fall delar med andra. Med tanke på att hopparna inte har körkort utan får skjuts av föräldrar och tränare till och från badhuset är det dessutom bra om lokalen ligger inom stadsgränsen, tillägger han.
Specifikt anpassad
Utrustningen som det handlar om är till exempel ”torrsvikt”, studsmattor och redskap för fysträning. I många fall är den specifikt anpassad till simhopparnas behov.
Det bästa hade förstås varit att lokalen låg i anslutning till badhuset, så som det är hos andra elitklubbar i landet.
– Det har vi förståelse för, att det inte görs någon satsning på det nu då badhuset är gammalt och behöver ersättas. Vi kan dock inte vänta tills det står klart ett nytt badhus. Då pratar vi gissningsvis fem–tio år framåt, i bästa fall, säger Dietmann.
Bråttom
För att Boforshopparna ska kunna fortsätta vara en del av eliten i Sverige, vilket den lilla klubben varit under många år, och ta steg framåt i sin utveckling är det bråttom att hitta en lösning.
– Det känns som att ett ben slogs undan för tjejerna i och med att de inte kunnat tävla på ett helt år på grund av pandemin. Om vi inte har någon landträningslokal skulle även det andra benet slås undan, säger Ulrika Knape Lindberg.
Utan en lokal för landträning ser varken hon eller Dietmann någon framtid för Bofors simhoppsklubb på elitnivå.
– Det är omöjligt att konkurrera i så fall. Då kommer vi få nöja oss med breddverksamhet. Det vore väldigt synd. Både för de tjejer som nu tävlar på elitnivå och för ungdomarna som är på väg uppåt, säger tränaren.
"Lider med tjejerna”
Johan Dietmann uttrycker djup oro.
Ulrika håller med:
– Jag är ledsen och besviken, och lider med tjejerna som satsar så ambitiöst och seriöst och vill så mycket med sin idrott.