Gerd Göran är 102 och lillasyster Gunhild Akre är 101, men åldern hindrar dem inte från att skapa nytt. På lördag är det vernissage på Arvika konsthall för deras allra första gemensamma utställning.
– Åren går, men det är härligt att vi ändå har huvudet i ganska bra behåll och lusten att göra någonting av tiden, säger Gerd Göran.
De båda systrarna har fyllt Arvika konsthall med konstverk som de skapat med hjälp av sax.
– Gunhild klipper i papper och jag i tyg och då passade det bra att vi slog oss ihop med det, säger Gerd Göran.
Det var hon som kom med idén att de skulle göra en utställning. Hon övertalade lillasyster och ringde sedan upp Marcus Modh, konsthallsansvarig i Arvika, och frågade om han var intresserad. Han sa ja – förstås.
– Jag kände att det här får jag inte missa! Det känns väldigt speciellt och väldigt kul att ni ville vara här på Arvika konsthall. Vi känner oss ärade, säger han.
Olika vägar i livet
Gerd och Gunhild har alltid stått varandra nära och konstintresset är gemensamt, men har tagit sig olika uttryck i deras liv.
Medan Gerd Göran slog igenom som målande konstnär, utbildade Gunhild sig på Tillskärarakademien och arbetade med modedesign. Hon förestod även galleriet Gripen i Karlstad under 15 år.
”Hon var så uppvaktad”
– Så konsten har vi haft gemensamt hela tiden. Vi har hela tiden pratat konst, säger Gerd Göran, men pekar också ut skillnader dem emellan:
– Vi har nog varit ganska olika. Gunhild var så uppvaktad när hon var ung. Å, hade hon fem hade jag kanske en! Och Gunhild vågade allting, medan jag var lite mer räddhågsen – men jag tog igen det. På gamla dagar har jag blivit lite mer karsk!
Tygerna som färgtuber
Båda delar också erfarenheten med försämrad syn.
– Vi har båda det här med gula fläcken, som gör att vi ser väldigt dåligt, men man kan ju ha sin fantasi kvar, säger Gerd Göran. Jag har använt naturen hemma och gärna målat akryl och olja, men jag ser inga färgtuber längre. Jag tänkte att tygerna fick vara mina färgtuber. Man får hitta på något och göra lite olika landskap.
För henne är naturen hemma i Sångshyttan, i Hällefors kommun, fortsatt viktig som inspirationskälla.
– När vi kom dit 53 var det gamla jordbruket kvar, med djur och fantastiska ängar. Jag hade ett paradis att gå i. Jag gick upp i alltet tyckte jag och det var så härligt. Jag har målat ängar i hela mitt liv och har älskat dessa ängar, men nu har jag använt tyger och försökt att göra en äng.
Lusten att skapa finns kvar, även om tekniken skiftat:
– Allting är två sidor av samma sak. Man skapar eller får idéer på bägge håll. Om det är tyg eller färg – för mig blir det en äng i alla fall.
”En härlig tid”
För Gunhild Akre är havet viktigt. Hon bor i Karlstad, men förr om åren var det segling med familjen som gällde hela somrarna.
– Vi seglade från när skolan slutade på våren tills den började igen på hösten. Vi kunde vara ute i två månader. Det var en härlig tid! säger hon.
Med minnesbilderna från havet skapar hon nu bilder av papper. Hon klipper och sätter ihop till färg- och formsäkra collage. Med den tekniken har det blivit både konstverk och böcker – och nu en utställning därtill.
Allt på utställningen är nyskapat:
– Under året i karantän har de här bilderna kommit till, säger Gunhild.
Jobbar på lite extra
Att ha en utställning framför sig under det annorlunda året som gått var bra, tycker Gerd.
– Inför en utställning jobbar man på lite extra. Det blir någon mening med det, så att man inte bara gör och lägger in i garderoberna, säger hon.
Åldern är kanske inte bara en siffra, men även om de kommit upp i tresiffrigt och ”allt är länge sen” som Gerd säger, är kreativiteten fortsatt stark.
– Att skapa betyder lika mycket för kropp som för själ, säger Gunhild.
– Javisst! Att gå upp i något – då lever man. Det är det som är livet. Jag känner det som en gåva att jag har lust att göra det. Att jag har energi, säger Gerd Göran, som fortfarande brukar ta en stunds frigörande dans i köket om eftermiddagarna.
– Vi ser dåligt och vi hör dåligt, så det går ju lite bakåt, men vi rör på oss så mycket vi kan och håller oss igång och vi pratar med varandra om hur vi har det. Åren går, men det är härligt att vi ändå har huvudet i ganska bra behåll och lusten att göra någonting av tiden. Man måste ha sin energi och sin lust kvar.