Jane Weaver är en underbart udda fågel

Skivor
PUBLICERAD:
Märkligt dansant med Jane Weaver.
Foto: Nic Chapman

Jane Weaver

Flock
(Fire)

Det är inte ofta ett album får dig att stanna upp och fundera på vad sjutton du precis hörde. Men så är det med Jane Weavers elfte soloalbum.

Inledande Heartlowe låter visserligen sådär trevande eteriskt som man förväntar sig av omslaget, därefter växlar Weaver upp och bjuder på Bowiegitarrer i The Revolution of Super Visions.

Har man hängt med så långt så är det bara att slappna av och flyta med mot ett helt annat universum än det vi nu befinner oss i. Låtarna är märkligt dansanta, för det mesta med rytmiska flöjter och gitarrer som håller lyssnaren på tårna. Pyramid Schemes till exempel borde göra Goldfrapp riktigt avundsjuka. Själv säger Weaver att hon hittat influenser i libanesiska kärlekssånger och ryska aerobicsvideor från 80-talet, något som faktiskt hörs i flera låtar.

Souliga Sunset Dreams dränks i både disco och mellanösternrytmer. Det här är ett genomtänkt konceptalbum av en artist som vågar använda hela paletten utan att tappa den röda tråden.

Bästa låt: Sunset Dreams

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.