Medan olika socialdemokrater och annat vänsterfolk gör sitt bästa för att utmåla Moderaterna som en sorts hot mot demokratin så går partiet i själva verket i spetsen för att stärka den liberala demokratin.
Att debattklimatet i samhället har sjunkit så lågt att det ledande regeringspartiet utan att skämmas gång efter annan försöker utmåla sina politiska motståndare som ett hot mot det demokratiska systemet är beklämmande på alla plan. Särskilt efter stormningen av Kapitolium – vad nu den har med svensk politik att göra – har man lagt in överväxeln.
Det handlar förstås om att Moderaterna och Kristdemokraterna har sagt att man kan bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna, vilket allvarligt skulle hota det egna maktinnehavet. Men ju mer det vevas på desto mer av de egna anhängarna, och även en hel del av de egna aktiva, kan på allvar faktiskt börja tro på dumheterna om Ulf Kristersson som en von Papen.
Ännu mer sorgligt är när tidigare allianskamrater inom Centern och Liberalerna ger uttryck för liknande misstro. Om man verkligen inte litar på att M och KD skulle förmå att hålla emot eventuellt odemokratiska tendenser från ett annat parti så har onekligen en enorm avgrund öppnat sig partierna emellan. (Inom parentes sagt ser vi det nu även inom de kluvna Liberalerna som har att ta ställning till om de fortsatt skall stödja januariöverenskommelsen.)
Det finns liksom inget mellanläge. Antingen tror och litar man på ett partis demokratiska sinnelag och trohet, eller så gör man det inte. Det är därför så många moderater och kristdemokrater blir så upprörda över alla misstänkliggöranden.
Särskilt som det i synnerhet är ett parti som under decennier stått upp för friheten och den liberala demokratin. Moderaterna har länge velat stärka våra fri- och rättigheter, yttrandefrihet, valfrihet och äganderätt medan Socialdemokraterna ständigt kämpat emot vid varje tidpunkt då dessa trots allt successivt stärkts.
Nu vill Moderaterna gå vidare och lanserar ett antal nya förslag för en stärkt liberal demokrati, och som effektivt motbevisar motståndarnas försök till brunsmetning. I en debattartikel i Dagens industri (4/4) föreslår partisekreteraren Gunnar Strömmer bland annat att domstolarnas oberoende stärks och att den politiska styrningen av fria medier och akademin stoppas.
Maktdelning är viktigt och M vill att även att riksdagens och lagrådets ställning stärks, att enskilda fri- och rättigheter stärks, inte minst äganderätten, att förvaltningens oberoende blir starkare och att ansvar lättare skall kunna utkrävas. Skilda valdagar för riksdag och kommuner/regioner är en annan gammal käpphäst som tas upp igen.
Detta är frågor som en borgerlig regering måste arbeta aktivt med och det känns tryggt att M nu lyfter fram de här frågorna. De hade knappast hamnat som några punkter i en modifierad januariöverenskommelse med de rödgröna som saknar dessa frihetliga instinkter.
Smolket i glädjebägaren är dock att Moderaterna under det sista halvåret eller så i praktisk politik inte levt upp till dessa deklarationer. Det handlar förstås om det senkomna omfamnandet av undantagslagar och nedstängningar i pandemins spår. Det rimmar illa med partiets frihetliga traditioner. Förra våren var man kritisk när regeringen införde en fullmaktslag, men kritiken nu när vi har en ny tillfällig pandemilag har mest handlat om att den kom för sent och inte är tillräckligt genomgripande. Det skaver.