Rustan saknar livet på scen

Han älskar att stå på scen men privat är han inte mycket av en firare. I dag fyller Rustan Christensson 60 år men oavsett pandemin hade det inte blivit någon jättefest.

– Jag är ledig från Kulturskolan i Karlstad och kommer att fira med min fru, senare blir det kalas med barn och barnbarn, säger han.

Många värmlänningar har mött honom som musiklärare eller sett honom på scen som underhållare och musiker med trumpet som huvudinstrument.

Första spelningen var med gruppen Klends på ett föräldramöte på högstadiet, sedan har det bara fortsatt.

Han började jobba på Kulturskolan i Karlstad 1991. Det fasta jobbet kombinerar han med frilansuppdrag.

– I april har jag varit på Kulturskolan i 30 år och jag trivs fortfarande lika bra med att lära barn och ungdomar att spela, säger han.

För tillfället ligger skolans ensembler och orkestrar på is. Den enskilda undervisningen var digital under en period, men nu har han återgått till att undervisa sina elever på skolan.

– Distansundervisningen har fungerat över förväntan, men det går aldrig att jämföra med att vara i samma rum, säger han.

Började med blockflöjt

Hans musikaliska resa började med en blockflöjt hemma i Gunnarskog.

– När jag var runt tio föreslog mamma att jag skulle börja spela trumpet.

Han var inte den som övade mest alla gånger, men han var uthållig och det ångrar han inte.

– Tack vare trumpeten har jag fått vara med om så otroligt mycket och lärt känna så många människor i olika sammanhang, säger han.

Under slutet av 70- och hela 80-talet bjöd han bland annat upp till dans. Först med Tonnies, ett dansband som spelade mycket i Norge, och senare med Per-Runes, som var stora i Värmland.

1985-1990 utbildade han sig till musiklärare på Ingesund. Han beskriver det som otroligt kreativa år där det mesta handlade om musik. 1988 fick han jobb på Kulturskolan i Sunne och tre år senare började han kombinera det med timmar på Kulturskolan i Karlstad - och jobb i Norge en gång i veckan.

– Det blev mycket bilåkande det året, men det var inte jobbigt eftersom man var ung och väldigt entusiastisk, berättar han.

JAS-kraschen

Hösten 1990 och 1992 tillbringade han på Lanzarote respektive Cypern. Givetvis med musik.

– Vi spelade för turisterna på kvällarna, men även dagtid, och däremellan övade vi en hel del, berättar han.

1992 blev det Karlstad på heltid, både privat och med jobbet. Men på helgerna fortsatte han att turnera, nu med Little Mike and the Power of Soul.

– Vi spelade från Malmö i söder till Luleå i norr. Samma dag som JAS-planet störtade i augusti 1993 skulle vi spela på Vattenfestivalen i Stockholm. Vi var på vårt hotell när vi hörde planet komma i luften, det glömmer jag aldrig. Några timmar senare stod vi på scenen, säger han.

Bredare repertoar

Flytten till Karlstad innebar att han breddade sin repertoar med underhållning.

– 1992-1993 gick jag med i Cabary och lärde känna ett fantastiskt gäng, samtidigt fick jag ett otroligt kontaktnät, säger han.

Efter det blev det Värmlandsteatern.

– Jag var bland annat med i Little Shop of Horrors, där jag gjorde rösten till blomman och Den förbjudna planeten där alla på scen spelade instrument, säger han.

2005 och 2006 var han med i Värmlandsteaterns uppsättning av Allt eller inget.

– Jag spelade hingsten från Grums. Det var något av det roligaste jag gjort på scen, säger han.

Heja Sverige

Rustan Christensson har också underhållit i Heja Sverige tillsammans med Malte Hallquist, AnnSofi Nilsson och Dan Enwall. Kvartetten har bjudit på ett antal revyer genom åren.

– 2008 fick vi även äran att göra den andra uppsättningen i Sverige av Fem myror.

Ihop med AnnSofi Nilsson och Dan Enwall har Rustan Christensson också roat värmlänningarna i produktionen Allvarligt Tölat.

– Dan skriver texterna men vi andra kommer med tips och idéer. Den senaste showen gjorde vi vår och höst 2019 och sedan kom coronan – men vi har inte sagt att vi kommer att sluta för gott, säger han.

Rustan Christensson är även ett känt ansikte i Ransäter, som Jan ve sjön, Löparnisse och Patron i Värmlänningarna.

Han uppträder också en hel del som musiker, bland annat spelar han i kyrkor och har varit med i flera uppsättningar på Säffleoperan.

– Jag skulle ha varit med i Billy Elliot i höstas, men den blev inställd. Vi får se hur det blir i år, säger han.

Stillsam jul

På grund av pandemin blev det också en ovanligt stillsam jul tillsammans med familjen.

– Jag brukar spela i kyrkan varje jul men i år var jag ledig. Vi får se hur det blir i påsk, säger han.

Hemma är sedan 1998 Kil.

– Jag och min fru har bott 22 år i huset och vi trivs fantastiskt bra.

Hustrun Anna Bohlin-Christensson är präst och tillsammans har de fyra barn och barnbarn.

Fyra i familjen är utbildade musiklärare.

– Men det är inte så att vi rusar fram till pianot och gitarren så fort vi träffas, säger han och skrattar.

Däremot har han turnerat i kyrkor tillsammans med dottern Agnes.

– Hon spelar piano och sjunger, jag spelar trumpet och så kompar vi varandra.

Skidhelg

Ett stort intresse vid sidan av musiken är sport. Som ung spelade han bandy, fotboll och bordtennis.

– Och hela förra helgen körde jag skidor framför tv:n!

Han konstaterar att tiderna är speciella just nu.

– Jag är tacksam att jag har jobbet på Kulturskolan samtidigt längtar jag efter att få kliva upp på scen igen.