Jag har två döttrar som på allvar är på väg ut i vuxenvärlden.
Nog trodde jag när de föddes runt millenieskiftet att vi 2021 hade kommit ännu längre med att bryta sönder fler av de uppenbarligen väl cementerade strukturer som finns i samhället. Det borde vara självklart att M och T har samma möjligheter som sina killkompisar att ta sig fram i yrkeslivet, tjäna bra med pengar, bli chefer eller få tunga politiska uppdrag (om de skulle ha den ambitionen) - men det är det inte.
Får de familj och barn är risken fortfarande uppenbar att de tvingas ta det största ansvaret för att få ihop livspusslet, dessutom ökar mäns våld mot kvinnor i nära relationer.
Negativ överraskning blev också slutsatsen i en färsk undersökning från Jämställdhetsmyndigheten: Föreställningen att den unga generationen strävar efter ökad jämställdhet är ett önsketänkande.
Unga män pekas generellt ut som ointresserade av frågan och enligt forskare finns det bland unga kvinnliga influerare ”en framtoning och positionering som gör det tydligt att även kvinnor går mot en mer traditionell roll”.
”Man bör oroa sig för de här tendenserna. Jämställdheten ökar inte automatiskt. Man måste jobba målmedvetet”, kommenterar Jämställdhetsmyndighetens generaldirekt Lena Ag.
Man ska alltid sätta saker och ting i perspektiv. M och T har ändå turen att få växa upp i ett samhälle där jämställdhet står högt på agendan och möjligheterna för mina tjejer att forma en god framtid är trots allt stora.
Vi har alla ett ansvar att ta utvecklingen vidare i positiv riktning och att fortsätta bryta normer som begränsar. Inte minst vi inom medievärlden.
Naturligt vore att vi i vår nyhetsrapportering hade en helt jämställd fördelning av kvinnor och män. Samhället består ju av 50 procent kvinnor och 50 procent män.
Där är vi inte. Långt därifrån om man ser på mediebranschen globalt där den senaste tillgängliga statistiken visar att endast var fjärde intervjuade person är kvinna.
Svensk media är bättre, men inte bra.
Vi på NWT mäter sedan en tid tillbaka regelbundet fördelningen kvinnor/män i våra texter. Några dagar snuddar vi vid helt jämn könsfördelning, men snittet visar att vi har en bit kvar innan vi konstant är på den nivån. I vissa kategorier är statistiken acceptabel utifrån förutsättningarna, i andra sämre. Acceptabel innebär i det här fallet att drygt fyra av tio intervjuade är en kvinna.
Att siffrorna ser ut som de gör kan delvis förklaras med de strukturer som finns i samhället, med fler män i maktpositioner, större fokus på (och intresse från läsarna) manliga sportstjärnor och så vidare.
Att sträva efter jämnare könsfördelning är ingen ny fråga för oss, men nu gör vi ett tydligare och bredare omtag där hela redaktionen är involverad.
Med vår stora räckvidd har vi ett stort ansvar för vilken bild av samhället och vilka normer vi förmedlar.
I vår ambition att vara en modern och viktigt nyhetsförmedlare är jämnare könsfördelning i våra texter ett givet mål. Vi kallar det interna arbetet för rättvisaren och genom ett tydligare fokus (utbilda, mäta, diskutera, se över arbetssätt och innehåll) ska vår nyhetsrapportering bli mer jämställd med det långsiktiga målet att nå 50/50. Varje dag och inte bara denna dag, internationella kvinnodagen.
Kasper Norling, redaktionschef