Marianne Nilsson: ”Kvinnodagen är ett nederlag”

Marianne Nilsson sitter på statistik som borde förändra världen. Men det gör den inte.

– Det handlar om makt och normer, säger hon.

Inom kort kommer jämställdhetsstrategen ut med en bok om makt.

– Fira? Vad ska vi fira? Att vi tjänar sämre? Nej, att kvinnodagen finns är ett nederlag, det är inget att fira, säger Marianne Nilsson.

Däremot kommer hon att uppmärksamma dagen genom att delta i seminarier och lägga upp ett längre inlägg på Facebook.

– Det gör jag varje år. Förra året handlade det om makt. Jag vet inte vad det blir i år än.

Maktstruktur är ett återkommande begrepp när Marianne Nilsson pratar om jämlikhet. Makt över sitt privata liv och makt i det offentliga rummet.

Hon kommer haltande genom korridoren i Region Värmlands pandemiödsliga lokaler i Inre hamn i Karlstad. Här arbetar hon som jämställdhetsstrateg på avdelningen för regional utveckling.

Hältan beror på en bruten tå efter att ha sparkat i en möbel hemma.

– Jag böjde in den direkt och lyckades få dit den rätt visade det sig på röntgen, säger Marianne nöjt.

Det gör mest ont att ta på sig skorna så det fick bli blommiga sneakers.

På gymmet vid femtiden

Marianne Nilsson är morgonpigg och börjar dagen på gymmet redan klockan 5 på vardagar och lite senare på helgen.

Jämställdhetsarbete kräver inte minst uthållighet.

– Det retar mig att det går så långsamt. Vi har siffror på att lönsamheten i företag stiger med mellan 10 och 20 procent för dem som har ett aktivt jämställdhetsarbete. Ändå går förändringen så långsamt.

– Hade det varit ett digitalt verktyg som gjort samma skillnad hade alla köpt det direkt, säger Marianne Nilsson.

Hon drar slutsatsen att då måste det handla om makt. Och om konventioner och normer.

Mariannes känsla för orättvisa har funnits med sedan hon som liten flicka inte fick fara med farbröderna ut och fiska i havet under somrarna i stugan på ön i Oslofjorden.

– Och när mamma sa att jag var tvungen att bädda sängen ”annars skulle jag aldrig bli gift”.

Hon flyttade till Karlstad i mitten på 1980-talet och utbildade sig till förskollärare. I början på 2000-talet insåg hon att det gick att göra ett yrke av intresset för jämställdhetsfrågor och började läsa genusvetenskap och mänskliga rättigheter på Karlstads universitet.

– Då fick jag teorierna på plats och kunskap om könsmaktsordningen.

Sedan följde jobb som genuspedagog på barn- och ungdomsförvaltningen i Karlstads kommun och på Kronoparkens skolområde.

Hedersrelaterade frågor

2012 började hon på Region Värmland och med undantag för ett år på Rädda barnen har det varit hennes arbetsplats sedan dess.

– På Rädda barnen jobbade jag med hedersrelaterade frågor. Jag har också varit engagerad i Kvinnojouren.

– Det finns massor av arbete att göra med hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns minst ett par hundratusen flickor i Sverige som inte får flytta hemifrån, inte bestämma sin utbildning och inte gifta sig med vem de vill. Det är en stor förlust för samhället.

Vad kan samhället göra?

– Höja kunskapen hos alla inblandade. Skolan ska lära ut om vilka rättigheter man har och personal behöver lära sig att se signalerna.

– Det finns ett enormt arbete att göra. Det krävs mycket mod, men jag tycker att det är vår plikt att se till att alla barn får sina rättigheter tillgodosedda. Till exempel när flickor inte får delta i simundervisningen.

”Smart och lönsamt”

Sedan fyra-fem år tillbaka är jämställdhetsfrågorna ett eget strategiområde i regionen. Mariannes jobb går ut på göra företag och offentlighet verksamhet medvetna om vad statistiken visar.

– Vi ser bland annat att det är smart, lönsamt och att det ger attraktionskraft för en verksamhet att vara jämställda. Många ställer krav som konsumenter idag.

För att förändra har hon varit med i arbetet med ett par framgångsrika kampanjer. Den ena, Schyst, är ett material om hur kvinnor och män beskrivs olika i ord och bild.

– Det handlar bland annat om kameravinklar och vilka frågor som ställs. Hur man kan förstora och förminska en person. Det spelar roll vilka ord man väljer.

Kampanjen har uppmärksammats av flera andra regioner.

Ett annat exempel är ”En riktig man”. Ett både digitalt och fysiskt arbetsmaterial för diskussioner om manlighet.

– Det handlar bland annat om familjeliv, vänskap och porr. Det har använts av till exempel hockeygymnasier och idrottsföreningar.

En bok ligger klar

Tillsammans med psykologen och författaren Lars Einar Engström har hon nu skrivit en bok som handlar om makt på olika plan.

– Det är som krönikor. Boken är klar men vi vet inte när den kommer riktigt, säger Marianne Nilsson.

Hon vill använda möjlighet att påverka.

– Allt hänger ihop. Det handlar om makten att forma samhället och sitt eget liv, utbildning, ekonomi, hälsa och möjlighet till kroppslig integritet. Det är svårt att ha den makten om man blir utsatt för våld eller lever under förtryck.

Marianne Nilsson jämför jämställdhetsarbete med tango – ett steg framåt och två tillbaka. Att förändra löner och villkor på arbetsmarknaden tar tid. Annat går fortare.

– Med metoo fick vi en snabb ökning av medvetenhet över hela världen.

Under pandemiåret har jämställdheten backat.

– Fler kvinnor utsätts för våld i hemmet. Enskilda firmor, som vi vet att många kvinnor har, omfattades inte av bidragen från staten. Globalt rapporteras det om att barnäktenskapen ökar.

Var står vi idag?

– Vi har kommit en bit på väg. Lagarna är på plats. Fler kvinnor kör lastbil. Samtyckeslagen har stärkt den sexuella medvetenheten. Samtidigt är lönegapet kvar och det faktum att kvinnors arbete värderas mindre.

– När jag ser mina barnbarn växa upp är jag dock väldigt glad att de kan välja fritt vad de vill ägna sin tid åt och hur de klär sig. Det är inte bara viktigt för dem själva utan för andra som ser att det är möjligt.