Efter övergreppen: "Jag vill stötta andra kvinnor"

Evelina levde i ett destruktivt förhållande. Men när övergreppen fortsatte trots att förhållandet var slut bestämde hon sig. Hon lämnade, polisanmälde och vann.

– Jag stod med en hovrättsdom till slut. Nu vill jag visa andra kvinnor att det går att vinna, säger hon.

Evelina står utanför kvinnohuset där hon bodde i nästan fyra månader efter att ha lämnat sin fleråriga relation. Hon är väl bekant med personalen.

Sonen leker en bit bort i solskenet.

– Det är tack vare honom som jag har orkat. Han är mitt allt och han ska aldrig behöva se sin mamma svag, därför gråter jag inte. Men när han sover kan jag få flashbacks och jag har mardrömmar flera gånger i veckan fortfarande.

Vill inte smutskasta

Vi sätter oss på bänken utanför och Evelina börjar berätta sin historia. Hon fäster blicken i fjärran och väljer orden med omsorg.

– Jag vill inte smutskasta honom. Utan jag vill berätta detta för att visa andra att det går att ta sig ur relationen. Själv stod jag till slut med en vinnande dom, säger hon.

Hon och mannen som förgrep sig på henne var tillsammans flera år innan övergreppen började.

Första våldtäkten skedde bara några månader innan hon valde att fly, men den psykiska misshandeln hade pågått längre.

– Jag kan säga som så att som kvinna fick jag inte bestämma över min kropp, det var mycket psykiskt som pågick länge, berättar hon.

Hamnade i chock

När övergreppen började så hade förhållandet varit dåligt en tid. Samtidigt hade hon börjat oroa sig över hans alkoholvanor.

Hon blev våldtagen första gången i sitt eget hem efter att ha sagt nej till sex.

– Jag hamnade som i chock och förstod ingenting, jag kunde inte komma loss. Jag trodde aldrig att han skulle gå såhär långt, säger hon.

Under kommande månader skedde flera övergrepp i deras gemensamma bostad.

Utåt sett såg allt bra ut. Hon tog hand om familj, hem och levde en vanlig vardag.

– Jag höll det dagligen inom mig. Jag gick till jobbet och undrade om kollegorna anade något. Samtidigt gick jag med ett hopp om att allt skulle bli bra, att det kanske fanns en vändning för oss.

Men inom sig kände hon att det inte skulle bli någon förändring.

Larmade polisen

Sista gången det hände hade hon redan innan bestämt sig; det skulle inte få hända igen. Kroppen hade tagit mycket stryk och psykiskt kändes det som att hon var på väg in i väggen.

Förhållandet hade de gemensamt avslutat. Men några dagar senare kom det ett försök till ett nytt övergrepp.

– Jag kämpade emot igen och den här gången lyckades jag fly. Jag fick tag på min mobiltelefon och sprang över granntomten, satte mig under ett äppelträd och larmade polisen, berättar hon.

I polisbilen rann allt ur henne, alla händelser, allt hon hållit inom sig.

– Poliserna skjutsade mig till kvinnojouren och sen var jag fri. Nu slapp jag tänka det första jag gjorde på morgonen att "kommer jag bli våldtagen i kväll, hur kommer den här dagen att sluta?", säger hon.

Hon vill också tacka poliserna som hämtade henne den kvällen.

– De stod upp för mig och jag fick förtroende för dem. De stöttade och vittnade för mig på rättegången och jag vill att andra kvinnor ska veta att det finns poliser som är bra, som lyssnar.

"Vänner för livet"

Sakta men säkert började hon kämpa sig tillbaka. Kvinnojouren fanns hela tiden och stöttade med både praktiskt och psykiskt. Samtidigt lärde hon känna andra kvinnor som hon kunde dela sina erfarenheter med, kvinnor som varit i liknande situationer.

– Jag har fått vänner för livet här, de förstår mig och jag förstår dem.

Under processen har hon också pratat, läst och ventilerat i olika forum på nätet.

– Att prata och få stöd har varit den bästa läkningen, men också att jag har fått andra kvinnor att öppna sig. Jag lyckades också hjälpa en annan kvinna att flytta till ett skyddat boende. Som kvinnor måste vi kunna stötta och hjälpa varandra.

Vinnande dom

Hon kämpar fortfarande med att läka, och för att förstå vad som hände.

– Jag ställer mig dagligen frågan "varför". Man trodde att man kände en person efter flera år tillsammans, men allt eskalerade. Jag tror att alkoholen var en faktor, säger hon.

Drömmen är att en dag utbilda sig om mäns våld mot kvinnor och att börja föreläsa för att sprida kunskap och hjälpa andra. Hon uppmanar kvinnor som utsätts för våld att anmäla till polisen.

– Det är en tuff process, men det kan bara bli bättre. Själv stod jag till slut med en vinnande dom, säger hon.

Mannen dömdes i Tingsrätten, mot sitt nekande, för våldtäkt i tre fall. Hovrätten fastslog senare domen.