Typiskt liberal halvmesyr

Ledare
PUBLICERAD:
Mycket kvar att bevisa för Nyamko Sabuni.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Det är symptomatiskt att Liberalerna presenterade nyheten om att ämnar lämna januariöverenskommelsen med regeringen sent en fredagseftermiddag. Det brukar vara då man släpper dåliga nyheter som man hoppas skall få så liten uppmärksamhet som möjligt, eftersom journalister (och andra) då redan börjat förbereda sig för att ta tidig helg.

Eftersom L tar det här steget för att öka chanserna till att man klarar riksdagsspärren i nästa val (nu ligger man en bra bit under 4 procent i alla mätningar) borde detta vara något man basunerar ut med full kraft. Men att vara liberal är att vara kluven heter det som bekant, och det gäller i all synnerhet för en folkpartist. Och missta er inte, namnbytet till trots så är Liberalerna innerst inne samma gamla folkpartister som alltid.

Det är förvisso lätt imponerande att partiledaren Nyamko Sabuni äntligen fått sitt splittrade och motsträviga parti bakom sig på att lämna januarisamarbetet, men det är inte med någon överväldigande majoritet. 13 röster mot 10 i partistyrelsen och 11 mot 8 i riksdagsgruppen, och då har partirådet, som skall samlas den 28 mars, inte haft sista ordet.

Dessutom var detta en rejäl halvmesyr, en produkt av en kompromiss enligt källor till Svenska Dagbladet. Liberalerna skall sträva efter att stödja en borgerlig regering (läs: Ulf Kristersson som statsminister) efter valet 2022. Men fram tills dess så skall man ta fram ytterligare en Jök-budget med regeringen i höst. Och detta tror de att borgerliga väljare skall bli imponerade av? Beskedet i regeringsfrågan var för övrigt likadant inför valet 2018, men likväl så backade de sedan upp Löfven. Så vad är det egentligen värt nu?

Det enda raka och tydliga beskedet hade varit att lämna Jöken här och nu, och sedan tagit konsekvenserna av det. Det hade visat på mod och tydlighet. Nu vill man ha kakan och äta upp den samtidigt.

Att L nu säger sig stödja en borgerlig regering är förvisso välkommet, men kommer det ens att ha någon betydelse? De ligger nu så långt under spärren att de behöver stödröster, och de kan bara tas från de borgerliga oppositionspartierna, som då minskar i motsvarande grad. Finns de ens att få efter allt som hänt sedan Jöken ingicks? Och de liberalpartister som inte välkomnar öppningen högerut kan försvinna till exempelvis Centerpartiet, och vad vore då vunnet?

Det finns all anledning för Moderaterna och Kristdemokraterna att förhålla sig avvaktande till Liberalerna. Givet den interna splittringen går det inte riktigt att lita på dem. Om L åtminstone kommer att hålla fast vid principen om att välkomna stöd från och kunna föra samtal med alla andra partier, även de förkättrade Sverigedemokraterna, torde det skapa många parlamentariska öppningar i framtiden.

Men givet det svek som borgerligheten utsattes för, och de misstänkliggöranden som gjorts och görs mot de tidigare allianskamraterna, har L fortfarande mycket att bevisa.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.