Reaper - Råbarkad stuns

Skivor
PUBLICERAD:

Reaper

The atonality of the flesh
(Iron Bonehead)

Det finns en tilltalande kontrast i Reapers smutsiga uttryck. Underskatta aldrig kontraster – det är just olikheterna som förstärker verkets olika styrkor. Inget ljus utan mörker och tvärtom.

Reaper rider på en ovårdad råhet, men samtidigt finns det subtil finess med bärande melodier och fräcka riff. Deras andra fullängdare är som ett trädäck byggt av grova furuplankor, men granskar man skruven är den av ädlaste metall. Duon blandar punk med svärtad speed metal och mixen blir stundtals lysande, speciellt när punken har de senare i parterr. Det lånas friskt från den första black metal-vågen och band som Venom och tidiga Bathory, därtill kommer ett skönt Motörheadsväng och tuffa Dischargeriff medelst britternas patenterade d-takt.

Skivan skulle vinna på en något kortare speltid, ja det blir monotont efter ett antal låtar och större variation kan önskas. Samtidigt, oj vad skönt det svänger om den här typen av sotig metal punk.

Bästa låt: Come nature, come cruelty, come death

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.